Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Det är uppenbart att O-falangen, dvs de som hävdar att H är minst lika skyldig, inte tror på sig själva. Hade O-falangen verkligen trott på sig själva så hade de också välkomnat mer information från Polisen, tex fler bevis. Jag håller det inte för helt otroligt att H var med på noterna men "bevisen" som hittills är presenterade är allt annat än övertygande.

Tänk scenariot det som hände men O och H hade överlevt. Det finns inte på kartan att H också hade blivit dömd för mord med endast bevisen en mailkonversation, ett testament och ett underskrivet papper.

Nej, men det besvarar inte den principiella frågan om man skall lita på poliser som utreder brott utan ifrågasättanden. Det här fallet verkar visserligen klart, men det var få om någon som trodde att Rolf Sandberg och hans team hade fel i Kevin-fallet. Det och många liknande fall visar att man av princip inte skall ta polisiära slutsatser för givna. Så det gäller enligt min mening även här.

Så jag förstår inte vad som är så ont med att diskutera kvinnans eventuella oskuld. Jag förstår omdömen som osannolikt eller långsökt, men inte riktigt konspirationsteorier eller rättshaverism. Polisen har ibland tvärfel även när de är stensäkra. Oftast har de dock rätt. Så anser jag är bäst att se på saken. Varför inte?

H har ju tex systerbarn (brorsbarn? minns ej), som alltså nu får växa upp med vetskapen att deras moster var barnamödare. Sådant kan påverka en uppväxt, särskilt under barndom och tonår och unga vuxenår där identitetskapandet är viktigt. Vem är jag? Om min nära släkting var en sådan, vad säger det om mig? etc.
Hade jag varit dom, och som vuxen velat veta mer och läst en utredning (om de anhöriga ens får ut mer än vi har delgivits) där det framgår att "medgärningsmannaskapet" som ålades min moster var baserat på väldigt lösa grunder... Jag hade blivit otroligt förbannad. Eftersom detta med "mostern, barnamörderska" säkert färgat ens uppväxt på ett negativt sätt.

Om H nu är lika medskyldig, fine, då är det något man får jobba med och lära sig acceptera och leva med. Men om det finns minsta tveksamhet kring om så är fallet, så är det vidrigt att låta dessa syskonbarn växa upp under den förespeglingen. Det kommer högst troligt tära på deras psyken uppväxten igenom - och är de då inte en välgrundad slutsats så är det fruktansvärt.

Tack för en öppen fråga!
Förutom att O har statistiken emot sig, så är det H som har blivit strypt till döds av sin make. Mest sannolikt är han också den som har bragt flickorna om livet; fysiskt starkare, samtliga mordoffer hittas liggande i sina sängar på samma sätt och med dörren något på glänt. Inslag av impulsivitet, onödigt våld och frånvaro av narkotiska preparat till flickorna, mängden sömnmedel hos H (kunde agera=motstånd vid dödandet).
Både förklaringsbrev och testamente pekar på att orden och upplägget var Os.
A-C A hävdar att en av föräldrarna står bakom morden på flickorna. Vi får nog ändå förmoda att den fysiske förövaren är O, och inte H.
Vidare, under PT uttrycker sig SS i futurum, vilket styrker åtminstone min uppfattning om att H skulle ha varit med om planeringen, inte det fysiska dödandet, av flickorna. Och då ses hon förstås som delaktig i morden på flickorna.

Ingen har påstått att H var ett våp. Litar du på din partner så finns ingen anledning att vara på sin vakt heller. Om vi ponerar att ett äkta, ursprungligt testamente blev utbytt kunde två tredjedelar av texten vara identiska i bägge dokumenten.

O som pedantisk och högpresterande personlighetstyp med tydlig förändring fysiskt och psykiskt sista året är vad som har kommit fram; se momssaga, kollegors uttalanden, arbetsgivares uttalande om sista mötet, kollegors märkliga reaktion efter morden och förändringen efter PT - hur hade han egentligen framställt sin livssituation?
Vad vet vi om Hs mående? Egentligen ingenting, förutom normal oro för sina tjejer, en uppgift från Elli09.
Inget tyder på att H i likhet med sin man, var en udda personlighetstyp; tvärtom.

Det är frånvaro av hållbara, presenterade bevis som gör att jag ifrågasätter Hs medverkan.
Jag kan inte se det som halmstrån att tillgripa då polisen lägger stor vikt vid att redovisa de båda digitala dokumenten. Stödbevisningen utgörs av konversationen i en dator plus några sms. Det är vad som har kommit fram och det enda jag således har att utgå ifrån vid en diskussion. Du förstår resonemanget, va?
Kommer mera bevisning fram som talar för att makarna befann sig på olika platser under pågående konversation, dna-bevisning mm, ja då kan vi diskutera utifrån att hon trots allt varit med om att planera morden.
Den ena gruppen i tråden diskuterar utifrån att polisens utredning är sann och inte heller bör ifrågasättas. Man litar på ett fullgott arbete med tillförlitligt resultat.
Den andra gruppen ifrågasätter och analyserar det mesta i bevishänseende. Rätt-fel eller bara olika sätt att förhålla sig till ett tunt, framlagt bevismaterial. Ena gruppen påstår att det finns mycket mera, medan det hos övriga råder osäkerhet.
Eftersom det saknas en gemensam plattform att diskutera utifrån så får vi endast försöka ha respekt för varandras resonemang. I vardagen gäller samma form av diplomatiska förhållningssätt till varandras åsikter.

Större delen av utredningen utgörs förmodligen av vittnesmål och brottsplatsundersökning.
Jag resonerar som du här ovan - tveklöst - men kan inte se någon helhet i just det här fallet. Kan dna-fynd visa att H har medverkat vid morden, ja då finns det inget mera att ifrågasätta.

Precis. Ingen av oss tror väl heller att polisen av illvilja skulle dra en slutsats på lösa bevisgrunder, eller på något sätt medvetet mörkar i ärendet. Men: "The road to hell is paved with good intentions" som man säger.

Tror du uppdrag granskning kommer att nagelfara det här ärendet?

Det tror inte jag.

Bra att du återför diskussionen till barnen. Nej, de är inte bara ett bihang, det är dem allting handlar om allra mest, tycker jag.

Jag är helt övertygad om att det så här i efterhand, är många vuxna som insett att det fanns tecken, många som anade, som undrade över om allting stod rätt till med flickorna och familjen. Vi vet inte heller vad flickorna själva kan ha sagt, antytt, visat... Det är säkert flera eller till och med många som i efterhand lagt ihop ett och ett, och tänkt att "med facit i hand...så inser man att...

Den rektor som intervjuades sa ju också att "det fanns ett problem inne i familjen." Och att det var en familj i kris som man hade försökt hjälpa i flera år. Så tecken fanns. Det tycks inte ha varit "en helt vanlig familj" där föräldrarna plötsligt kollapsade samtidigt.

Nej, men det besvarar inte den principiella frågan om man skall lita på poliser som utreder brott utan ifrågasättanden. Det här fallet verkar visserligen klart, men det var få om någon som trodde att Rolf Sandberg och hans team hade fel i Kevin-fallet. Det och många liknande fall visar att man av princip inte skall ta polisiära slutsatser för givna. Så det gäller enligt min mening även här.

Så jag förstår inte vad som är så ont med att diskutera kvinnans eventuella oskuld. Jag förstår omdömen som osannolikt eller långsökt, men inte riktigt konspirationsteorier eller rättshaverism. Polisen har ibland tvärfel även när de är stensäkra. Oftast har de dock rätt. Så anser jag är bäst att se på saken. Varför inte?

Statistik, styrka och ett samtal till Solfnittret är dina huvudsakliga indicier för Oskars skuld. I min värld skapas statistik av verkligheten, inte tvärtom. En fullvuxen kvinna har kraften att strypa en sjuk 11 eller 14-åring. Det påstådda samtalet är inte bekräftat och kommer aldrig att bli det heller så det är bara ett löst obekräftat påstående.

Jag tror att man kan lita på de som utreder i de flesta fall, där det gått åt helvete riktigt rejält har det varit politik eller karriärslystnad som ställt till det, i Sandbergs fall var det politik, den som troligen dödade Kevin fick inte misstänkas på grund av de strömningar som ett sådant utpekande hade lett till, rasism och främlingsfientlighet och annat som det politiska etablissemanget inte ville ha.

Quick-fallet vet vi ju var helt galet från start och att det fick fortsätta kan vi ju tacka van der Kwast ambitioner för.

Det här fallet har inget av det som jag räknat upp, det enda det här fallet har rikt av är tragedi.

Så kort sagt, det finns inget att vinna på med att dölja vad som verkligen hänt och skriva om historien för att den ska passa något syfte.

Jag tror att en anledning till att det är så tyst kring detta fall, från anhöriga tex är just att de nog, precis som du skriver, har kunnat förstå i efterhand alla tecken som fanns under en längre tid på att något var fel i familjen. Om en rektor säger "familj i djup kris" så innefattar det nog en mängd olika saker som hon och lärarna iakttagit.