Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Ja, visst läser han innantill. Det finns ju specillt folk som skriver pressuttalanden.

Det är snarare dina påhitt i din hjärna som leder till långsökta analyser och det var vad jag frågade om.
Det du skriver är inte ens verklighetsförankrat och nåt synsätt för gemene man. Om personer har nån Oxascand v.b så ger det knappast en indikation att se dem som nåt sämre än en som äter Imovane eller Propavan. Folk kan vara i allt mellan tillfälliga livskriser till annat så det säger inte ett dugg.

Jag tror kanske inte att Oskar och Hanna själva hörde till de där riktigt ilskna (synd på ett sätt för stridslystnad tror jag verkar preventivt mot självmord).

Mina tankar går väl snarare åt att de var väldigt hopplösa och sedan sög åt sig den där typen av olyckskraxande som svampar.

Kanske var det sådär "självmordsisen" bröts? De läste sådana där inlägg och tänkte jamen vi med, vi ger också upp.

Självklart hade de det tufft ingen tvekan men jag tror att de själva "trodde att det var värre än det var" och det lär inte ha blivit bättre om det var denna typ av människor de utbytte tankar med.

Tillägg: jag tror att de kände sig väldigt, väldigt ensamma med flickorna och diagnoserna och kan ha känt någon slags tillhörighet med de här personerna. Någon som förstår, typ.

Så här enkelt är det:

De skrev att de var helt överens om att dö och ta livet av sina döttrar.

Bakomliggande faktor är djup kris/hårt ansatta, allt fokus har varit på sjuka barn.
Ditt analyspladder om att de läst statistik är helt skevt och säger mer om dig än att det tillför nåt som låter relevant.

Amen. Hur svårt kan det vara att acceptera att allt inte alltid följer givna ramar. I sjukvården likadant. Man missar svåra sjukdomar eftersom patienten inte har de typiska symptomen. Suck. "Patienten symptom 'finns' inte i litteraturen. Alltså fanns det inte på kartan att vi skulle söka efter de markörerna". Patienten dog.

Nej, varför komplicera till allt med groteska konspirationsteorier och rättshaverism?

De var överens om det vansinniga beslutet, de lämnade enkel och tydlig information om det, det var ju därför som polis redan efter tio dagar kunde gå ut med att det var en självmordspakt som tyvärr inkluderade deras döttrar.

En katastrofal felbedömning av allt ligger bakom vansinnet men nog fan var de två om galenskaperna.

Menar du, på fullt allvar, att om man planerar mord/självmord så går man in och googlar på familicid? Ett ord som få ens hört talas om? Jag är relativt allmänbildad men aldrig hört ordet innan. Man kanske googlar på självmord och mord, för att få lite tips - men det tvivlar jag på att denna familj gjort med tanke på att detta gick ganska brutalt till. Inga sömngivande cocktails till barnen ex.vis.

Nej du Glittret - då är så ute och reser då det finns fan inte. Jag hade defintivt inte gått in och pysslat med statistik om jag planerat beröva livet på mina barn och självmord. Aldrig i livet. Det vore mig fjärran - och jag tror jag talar för de flesta här faktiskt. Utom möjligen du då. Och din flashbackpartner.

EDIT: OM man går in och kikar på statistik, innan jag och maken berövar hela familjen livet, hade man då ändrat sig och sagt till varandra att "nä, så kan vi inte göra, det ingår inte i statistiken".

I mycket här vet vi inte vad som är rätt eller fel.
Jag tycker inte att föräldrarna hade ett vanligt beteende att hantera sina barns sjukdom/symptom/vad det nu var - innan de dödade de. Det vanliga är att man antingen trappa ned eller skaffa avlastning. Det är något som är mycket skevt här och som inte kan förklaras med integritet/att vara privat etc. Det är helt enkelt onarmalt eller som sagt störd.

För vissa är jobben livet - och så kan det vara. Man vill inte trappa ned även om omständigheterna hade krävd det. Och ofta förväntas att kvinnan gör det. Jag har absolut ingen problem med det - så länge man tillgodogör barnens behovs. Jag dömmer inte det. För min del kunde H jobbat fullt, och O rest till sina konferenser mellan skolmöten, drar in 1.4 Mio i bisysslor (något säger mig att han inte anmälda dessa till sin arbetsgivare) samt sökar befordring, renoverar hela huset samt köper sig nya bilar OM man bara hade anställd någon i hemmet eller bedd en släkting att bo hos sig - så att barnen hade det ok. Vilket nu skulle vara bäst. Vissa föräldrar är bättre att jobba och drar in pengar och så passa någon annan barna. Fint.

MEN det är just det man inte gjorde. Och jag har ingen bra förklaring till det, varför paret inte valde de lösningar som är så i ögonfallande för alla andra. Man valde att döda barnen. Och jag tror inte därför att man inte kunde se barnen lida. Man identifierade sig inte med den familjen som man hade blivit (även om man kanske aktiv ha bidragit till att det blev så). Jag tror föräldrarna kunde inte se sig självs lida. Någon form av personlighetsstörning. Och om båda var med på det, båda två.

Vi kommer inte övertyga varandra. Så är det bara. Det kan vara så att familjen såg sjukdomen som ett hot mot ett meningsfull familjeliv. Men då tycker jag att man är ganska störd i det här fall. Mer som de som begår familicide därför att man tror det kommer utomjordiska. Handlingen står i absolut ingen relation till det som man uppfattar som hot.

Undrar fortsatt om uttalande på pt angående de datorer som var i hemmet och som man kom in i. Tror ni det var något kvar förutom pekdatorn, som man kom in i? Eller det var datorer i hemmet, men man kom inte in i det. Eller allt i soptunnan? Någon som vet hur den korrekta formulering var på pt jämfört med det som står i FUP?

Jag har en "bra" förklaring. Som inte är så bra, för man tar sig för pannan: En onormal förväntan på sitt liv och framtid. Jag skrev innan (idag tror jag), att jag undrar hur O och H reagerat om de fött ett barn med funktionshinder. Spännande tanke. Downs syndrom, svår autism, cerebral pares, ryggmärgsbråck. Hur hade de reagerat?

Det är väl inte helt otroligt att föräldrarna själva haft grundsvårigheter, tex AST/borderline/annan personlighetsstörning.

Det är inte heller ovanligt att man söker sig till personer man kan identifiera sig med, eller som har svagheter och styrkor som väger upp sina egna. Tex så teamar en adhd-personlighet inte helt sällan ihop med en person med AST.

Om man sen aldrig får öva på/uppleva att motgångar går att lösa konstruktivt och att livet kan se ut på många olika sätt och vara bra ändå... (hitta glädje och tacksamhet i vardagen, prioritera om när förutsättningar förändras osv) så kanske det kan gå så illa så att två vuxna männniskpr tänker att två döda barn är bättre än två föräldralösa barn.

För det hade ju varit ett alternativ. Att döda sig själva och inte barnen. Lämnat ett fett arv för kidsen att förvalta (och gå i terapi för).

Men näpp. Föräldrarna/föräldern tog sig rätten att bestämma för barnens del, vad som var ett värdigt liv.

(Och om möjligen även ungdomarna var svet deprimerade och själva ville dö, så misslyckades föräldrarna med att skydda barnen, söka adekvat hjälp åt sig själva och familjen för att kunna vända psykiskt och fysiskt lidande.)

Det är mycket möjligt att dom själva/han själv uppfattade sig som barmhärtig. Och då...är det rimligt att tro att föräldrarna/föräldern i så fall hade starkt narcissistiska drag, och total oförmåga att mentalisera.

//S

Det fetade, har jag svårt att tro. Detta handlade inte om barnen. Det handlade om föräldrarna som inte såg att de kunde se nån egentlig livskvalitet. Barnen hade inte mycket att säga till om. Livskvalitet för den ena betyder inte livskvalitet för den andra, det är subjektivt. Men - så såg kanske inte föräldrarna det.