Bevisa att Gud existerar [Sammanfogad tråd /Mod]

Var vänlig onanera dina moderator-drömmar i lämpligare tråd.
Få vill ha en mistlur och brandvarnare med asperger-syndrom som motdebattör, ännu mindre som moderator.
SPECIELLT I DETTA ÄMNE

"Bevisa att Gud existerar [Sammanfogad tråd /Mod]"
Detta ämne verkar vara tråden för en Mängd sammanfogade diskussioner,
Här diskuteras olika ämnen som Berör "bevis för/mot guds existens", ett otal sådana. Många ämnen har blivit samlade här.
Det kontrolleras av de verkliga moderatorerna (vars åtgärder jag inte vill kommentera)

Men självklart är grunden och informationen här styrd av alla som postar i tråden.
Vilken diskussion vill du föra här? Eller är du egentligen mest mån om att öka ditt redan patetiska antal inlägg?


Att människan inte har några "bevis" varken för eller emot "Gud"s existens, är vi väl alla överens om?
Det vi försöker diskutera här är "Bevisningen på ALLT", Sanningen om Världen som sådan.
(Som jag ser det. Behöver jag verkligen påpeka detta?)

Allt ifrån metodologi, epistemologi och allsköns filosofi som allt mellan matematik och etik - ibland i samma mening,
Till så diffusa saker som "ande", "själavandring" och "livets mening".
Alla våra vetenskaper och även vetenskapen samt människan som sådan.

Vad Världen är/skulle kunna vara, Hur den är/skulle kunna vara, När/Var/Vart/Varifrån den är/skulle kunna vara.
Varför den är och eventuellt Vem den är. Ja - en salig blandning av argumentation som gör anspråk på "gudsbevis".

Vi måste väl få påpeka varandras uppfattningsförmåga ibland också om vi skall diskutera just missuppfattningar?
Eller är all argumentation Off-topic om den inte innehåller BEVIS på "guds existens"?
Är "Nej, diskutera annorstädes, er argumentation är inte Bevis!" det enda svaret som får postas här?
Hinner du också läsa något i alla de trådar du försöker leka moderator i?
Har du läst denna?

Jag har uppfattat väldigt många bra argument både för och emot guds eventuella existens här i diskussionen.

Behöver jag återigen påpeka att jag inte anser mig Vetande? Utan Tänkande, Tyckande och Troende.
Jag är en vetenskapsälskande agnostiker som Tror på Verkligheten och Sanningen samt gör en distinktion dem emellan.
Jag tror på den objektiva verkligheten minst lika mycket som på den subjektiva.
Vi behöver väl intryck för att förmå uppleva?

Jag tror att det egentligen är Dina tankar som gränsar till solipsism.
Du som verkar tro att det är du som utan anledning sitter på Makten och Sanningen.

Det är mycket vi tror, och lite vi med säkerhet vet.

Du ja!?
Men det är väl ingen som tvingar dig till det, förutom möjligtvis du själv?

Att man kan avfärda bevis är väl ingen omöjlighet? Jag tycker mig se ständiga bevis på att det är fullt möjligt.

Minns en flicka från skolåren som på riktigt trodde att det gick det dubbla antalet elever på skolan.
Det visade sig att hon var "sjuk" och hade många låtsas-(o)vänner.
Att de inte var verkliga gjorde dem inte mindre verkliga för henne,
Och det var inte som så att illusionerna försvann bara för att hon insåg att dem var illusioner.

Bevis duger ibland helt enkelt inte alls.
Vi verkar ha förmåga att inbilla oss i princip allt vi kan komma på.
Vissa tror till och med att det är just och endast dem själva som är "Gud", och att världen är deras projektion.
Att det finns galningar är liksom ingen sensationell världsnyhet. "Gudsbevis" skulle dock bli det.

Bättre inlägg idag Yxan! Men en och annan mistlur behövs väl ibland? Eller varför inte en siren?

Men ok, om vi går in i detta med de obevisbara gudsbevisens domän utifrån frågan om själavandring. Vad hittar vi, mer än olika erfarenheter, som pekar åt diverse håll?

Kan vi hitta nånting i evolutionen som sådan, som pekar mer direkt på själavandring?

Jag kan ta upp en sån aspekt - att människor har olika personligheter. Alla personligheter tycks nämligen inte gjorda för andlighet. Många är helt okänsliga för frågan om det finns en Gud, andra bara ointresserade.

Så visst är det väl så att det krävs en speciell personlighet, för att alls intressera sig för andlighet? Vad kallar vi dessa personligheter?

Och när du anger dina kritiker som ”asperger”, då syftar du också på ett drag i personligheten som är okänslig just för intuition och andlighet, inte sant?

Innebär detta att vi kan urskilja en hierarki i själva evolutionens gång? Vi kanske börjar med med okänsliga personligheter, för att utvecklas mot mer öppna och andligt mottagliga. Skulle bara det faktum att det finns en mängd personligheter utan särskilt nyttiga drag i den mer fysiska evolutionen - kampen om överlevnad - kunna antyda upplägget med en andlig fortsättning, där den fysiska upphör?

Tack! Visst, jag håller med om att mistlurarna och brandvarnarna behövs, de varnar ju för fara. Ibland finns faran.
Men Ibland är det någon som röker en cigarett under brandvarnaren, och Ibland finns ingen båt att höra mistluren..


Jag vet inte riktigt vad jag skall tro. Men jag har erfarit något som jag identifierar som någon typ av "själavandring".
"Dog "under kontrollerade former på sjukhus. Lämnade min fysiska kropp och såg spektaklet inklusive mig själv i 1:a person. Efter att ha återfått egna transplanterade stamceller så återfördes jag efter ytterligare en process till min kropp. Som det uppenbart för mig var "första gången" jag använde.
Lämnade aldrig sjukrummet, men när jag såg mig själv ligga där i sjuksängen omringad av sjukhuspersonal och maskiner... Då Levde jag klarare än någonsin trots att läkarna förklarade mig både "död" och minuten senare "återväckt".

I ett dis av dagliga intag av många gånger dödlig dos morfin och ett år av cellgifter, så var denna minut den tydligaste.

Denna erfarenhet har betytt mycket för min uppfattning om världen.
Men jag tror den knappt själv, dock väckte den mitt intresse för sökandet efter Kunskapen.

Enligt mig är Erfarenhet det som eventuellt kan utmynna i Kunskap som tillsammans med Teknik i sin tur leder till Makt.
Man kan aldrig förstå något man inte erfarit. Men ibland erfar man en förklaring och låter den duga.

Jag skulle vilja kalla de kritiska för "skeptiker". Skepticism är också något jag värderar högre än det mesta.
Men Kunskap är nog det jag värderar högst.

Om "själen" "återanvänds" och besjälar olika kroppar genom livet är dock jag inte har någon kunskap om alls.
Däremot så verkar ju helt klart det mesta av ens personlighet ha att göra med genetik och tidigare erfarenheter.

Verkligen en gripande berättelse du. Är glad att du överlevde! Men detta är mer en OOBE väl, än en erfarenhet av själavandring eller tidigare liv? Och du svarade aldrig på frågan, om det kunde vara ett gudsbevis bara detta att vissa mänskliga personligheter tycks mindre lämpade för att släpa hem byten till grottan eller slåss mot grannstammen eller föda upp barn, och mer för att.. ja vaddå? Ända sen mänsklighetens gryning har det ju funnits shamaner och liknande. Vilket idag motsvarar vad? En hög-intuitiv personlighetstyp? Vad har dessa för evolutionär funktion?

Jag är också tacksam och glad över livet och dess "lidande". Helt klart för mig att det rör sig om typ OOBE .
Det jag menade var att "själen" eventuellt "vandrade" utanför min kropp.

Mycket intressant fråga! Jag uppfattade den nog inte riktigt först. Ursäkta.

Som jag ser det är just Ifrågasättandet det som karaktäriserar oss människor.
Att ifrågasätta, utvecklas och erkänna sina missuppfattningar är ett tufft arbete.
Alla är inte anpassade för de andliga frågorna. Antagligen beroende på erfarenheter och genetik.
Uppfattningarna och förklaringarna av "den andliga världen" är inget man ger sig in på i första hand om man har fullt upp med att försöka positionera sig i hierarkin, skaffa mat för dagen och/eller odla avkomma.
Att "kunskap" om det andliga i princip dock alltid funnits med oss bevisar väl kanske att det har en evolutionär fördel?
Enligt mig är som sagt just Kunskap det som odlar Makt, och Makt har ju alltid varit en fördel.
Utveckling bestäms med Makt. Vilka makter det är som råder över evolutionen vet vi ju inte speciellt mycket om.

Men vad är makt för dig då? Är det just överlevnadens makt du syftar på till slut? Att mänsklighetens andliga dimension bara hade syftet att få oss att överleva bättre? Men till vilken nytta då? Är inte syftet med överlevnad just att mänskligheten på en mognare nivå ska upptäcka detta med andlighet, och då inte som evolutionens nytta, utan mer som dess ändamål?

Makt är enligt mig "möjlighet att påverka". För att påverka krävs kunskap och teknik.

Målet med Liv och Människor kan jag knappt försöka föreställa mig. Jag antar att målet är självuppfyllande.
Meningen med existensen kanske "bara" är existensen i sig? Målet med utvecklingen är kanske utveckling som sådan?

Syftet med föreställningarna om "andlighet" tror jag helt enkelt har med vår kunskapstörst att göra.
Om viss "kunskap" om det metafysiska är sann eller inte låter jag helst vara osagt.
Men jag har ganska många uppfattningar och Tror en del.

Jag undrade mer om du hade asiatisk uppfattning eller inte. I Asien tror dom tex att meningen med livet är att låta sig evolutioneras upp till en viss nivå, för att sedan ta sig ur självavandringens kretslopp genom andlighet?

I kristendomen finns ibland liknande tankar, men inte exakt så explicita.

Kanske existerar reinkarnation. Kanske är målet att uppgå i alltet. Vi har som jag ser det inga bevis.
Mitt mål är iaf att utveckla min kunskap och lära mig mer om Sanningen, kanske för att bli en del av sanningen själv.
Man får ju alltid hoppas och sträva mot något, trots bristande bevisning.

Spännande. Vissa upplysta säger också att upplysning inte är slutet på evolutionen, att den bara fortsätter på en annan nivå. Som ängel, eller vad? Har du läst Michael Newtons bok "Själarnas Resa"? Som handlar om klienter som går i hypnosterapi och berättar för terapeuten om sina tidigare liv, och också vad dom varit med om mellan liven, vilket blir påfallande samstämmiga berättelser om denna "plats och tid" utanför all vanlig plats och tid, när dessa historier jämförs med varandra.

Spännande! Jag har inte läst boken, kanske kommer över den i framtiden (älskar böcker och samlar på dem).
Har dock en nära vän som upplever sig som "medium" och har tydliga bilder av påstådda "tidigare liv".
Han är trovärdig, men jag har ändock svårt att tro på honom.
Att det skulle vara några "bevis" för "gud" skulle jag då absolut inte säga.

Att kunskapsutvecklingen verkar oändlig håller jag med om.

Makt är Kompetens.
Har man makt i livet är man kompetent i livet,
har man makt i "döden" är man kompetent som död.
Om man verkligen innehar någon makt över världen som död utöver den man lämnar efter sig när man dör,
Det låter jag som sagt helst vara osagt.
Men att döda personer fortfarande kan inspirera andra,
Det ser jag som ett bevis på att makten inte tar slut iochmed döden.