Citat:
Ursprungligen postat av
Fallskarmsjagare
Nej, det tror jag inte det gör.
Förklaringsbrevet är inte skrivet till anhöriga. Det är avsett för polisen. Hade det varit ämnat för mormor, morfar, farmor o farfar, så hade flickorna nämnts vid namn. Varför skriver man ett förklaringsbrev till polisen? Ett altruistiskt motiv. Vad är man rädd för?
En inofficiell kommentar angående brevet ur polishuset var ”sjukt”. Det är det. Som allt annat. Kanske mer passande vore störd. Hur skulle man skriva till anhöriga ”till den det berör”, skriven på dator, och skriver i så nyktert språk. Det är kanske så man skriver till någon man knappt känna kring sin skilsmässa. Vi tog beslutet då och då, det var inte meningsfullt att försöka fortsätta relationen.....
Men att skriva så kring att man döda sina barn?? Så kalt. Så utan emotion. Ja, ja kommer kommentarerna det var jo till polisen etc.... då behöver man väl inte vara så känsloladdad. Men det är jo det här det fanns. Det finns ingen annan förklaringsbrev till anhöriga. Så man visste att detta är det anhöriga kommer att läsa. Störd på gränsen till galen - verkar det vara för mig. Hur det nu var.
Och om det är det enda som man får läsa och allt annat är maskat - så kan man tycker att den maskningen här är nog bra. Finns en gräns vad man klarar av också angående empatibrist. Hur kan man skriva så om sina barn? Var barnen bara till för att uppfylla föräldrarnas ambitiösa förväntningar? Ingen rätt att leva om det inte går? I vilken värld levde egentligen dessa föräldrar alla dessa år?