Hela maskandet av all fakta i ärendet påminner mig också om hur man förr, i sämre tider rent juridiskt, såg på "domestic violence". Exakt samma förhållninssätt som rättsväsendet hade då mot våld i hemmer, uppvisar man i Bjärredsfallet. Kvinnofridskränkningar och kvinnomisshandel registrerades ofta inte ens som ett brottsärende, anmälningar om sådant lades ner. Även grov misshandel med dödlig utgång för en maka utförd av maken sågs som "äktenskapligt groll" och en "privat familjeanlägenhet" som absolut inte kvalificerade sig som ett riktigt "mordfall". "Det där får de sköta själva inom familjen, det var ju groll och bråk inom hemmet, inget som polis har med att göra.". "Familjen ska inte behöva tvätta sin smutsiga byk offentligt, sånt här händer ju titt som tätt inom hemmet. Inget som rättsväsendet har att göra med mer än nödvändigt egentligen." Exakt så resoneras det kring detta ärendet.
Att "klå upp" eller "råka ta död på ett barn" medan man försöker "uppfostra det" var också det länge något som var "en privatsak". Folk får hantera sina barn såsom det finner bäst, det har utomstående inte med att göra. Idag vet vi bättre och ser barnmisshandel och barn som dör vid handen av en förälder som grov misshandel och mord. Som naturligtvis skall utredas precis som vilket annat våldsamt brott som helst. Det är absolut inte tal om att "Det där är en privatsak inom familjen" numer, tack och lov. Förutom då i Bjärreds-fallet - där samtliga inblandade från rättsväsendet tycks ha glömt de senaste 50 årens utveckling, och återgått till "det där är en privatsak inom familjen"-resonemang.
Citat:
Ursprungligen postat av
Malin.Nilsson
Resonemanget kring anhörigas känslomässigt reaktioner på fakta rörande fallet påminner mig mycket om detta med "trigger warning". Alltså när "millenials"-generationen (oftast är det från dessa kraven hörs) kräver att böcker, artiklar, källor, prosa mm från långt tillbaka skall censureras från litteraturlistor för universitetsstudenter efter som innehållet i dessa kan "trigga" och ge ångest (om t.ex. en svart person tvingas läsa litteratur där slavhandel beskrivs som en del i handlingen, bara ett lösryckt exempel).
Samma sak tycks gälla i detta ärende. Transparens och ren fakta skall inte ges ut från polisen - eftersom anhöriga kan "bli ledsna" eller "få ångest". Det är en slipper slope när man börjar låta enskildas obekväma känslor styra informationshantering.