Citat:
Ursprungligen postat av
AXKYA131313
Enligt mig är du som jag talade om tidigare ett bokstavsTroende ynka hjon.
Jag är tyvärr inte så lagd till att tro.
Jag erfar och är aktivt delaktig i den beprövade erfarenhetens vetenskap, vilket innebär att det vid en viss tidpunkt inte går att tro, det går endast att konstatera vetenskaplig fakta, om det man avhandlar vill säga. Evidensföring sker på nästintill varenda lilla sak och skeende som finns i detta fenomenala tillståndet, varenda livskomponent och tillhörande skeende , som befinner sig i ständig förändring (något du missförstår och verkar övertolka att vara därmed att "tro")
Jag kan inte tro, så länge jag bara behöver vara sinnligt närvarande, men jag kan FLY in i eskapismens sköna ansvarslösa tillstånd visst kan jag det!
Men gör åtskillnad mellan livsprocessen självt och det artificiella skapandet som din hjärna bistår dig med, bl.a under sömnen, där du kan få berättelser uppspelat för dig, och då väljer vissa att "tolka det som " sanningar... helt seriöst ställa upp landskap om hur det är "utpomjordiska krafter" som budskapar sig, etc. Det, deltar jag INTE i, har försökt i yngre dagar.. och mer därtill, så been there done that - sedan mognade jag några steg och insåg vad jag ännu inser att erfarenheten skapar färdigheten och det sköter sig så gott som autonomiskt, när du väl lämnat den imaginära lek-livet där inget ansvar utkrävs.
För mig är ansvaret av vad man gör och säger själva utmaningen i erfarenheten, vad skulle livet vara värt att bara lekas med i en hittepåbubbla.. inget för mig. Det vore instängt, jag ser inte att gudsgrubblandet skulle föra mig någonvart, det insåg jag när jag var 8-9 år.. den stumhet som infann sig av ärligt sökande.. sa allt jag behövde veta från den dagen och framåt, så jag har aldrig återvänt till den guden som de flesta refererar till, skulle aldrig få för mig, för om det skulle finnas den guden så är det gudens sak att ta bladet ur munnen och förmedla sig på normalt vis och om inte, så har jag bara förvissats om att bli lämnad ifred med erfarenheter som tar slut när det är dags.
Den nyfödde föds för att erfara vad den har till livs, sin kropp och sin hjärna/motorn. Den äger individen och har därmed licens att fullfölja intill det är dags för den stora vilan, elelr långresan. Destination vet man inte och mig veterligen finns ingen individ som har några svar om "efterliv" , det tyder på att detta livet har något särskilt värde , så värt att det är värdigt att förhålla sig till DET SOM ÄR, inte till det som behöver tiotusen mentala labyrinter med förvillelser som utkomst.
Nej får sluta skriva så mycket, blir rörigt för dig.
Samanfattningen : Gud = leken, fixet och ventilen för ansvarslöshet och drömmerier
Liv =erfarenhet
Men vet ingenting om träden, grodorna eller havsdropparna eller mineralen i berget, vad det eventuellt tänker och kundeinte bry mig mindre om det, så länge det sköter sig helt elegant utan min vetskap, och sådan vetskap har jag aldrig suktat efter (något helt annat med geologer eller arkeologer eller botaniker, de säger inte att bladet tycker någonting eller att mitt tyckande om bladets uuuunderbara estetiska utformning behöver koppling till utomnaturlighet.. där går gränsen för mig)