Citat:
Det hade väl krävts snudd på nåt i klass med Nostradamus att genomskåda deras sjuka beslut..Snygg skrift. Och faktum är att jag är övertygad om att Sveriges alla myndigheter, som har med barn att göra, kommer dra lärdom av detta. Dvs att man kommer vara mycket mer lyhörda för barns frånvaro i skolan, mer lyhörda för föräldrars tunga lass, mer lyhörda för hur barn mår överhuvudtaget. Jag tror även att sjukvården kommer granska hur man följer upp vissa diagnoser på barn vid kontakt med föräldrar.
Jag tror det kommer gott ur detta. Det är ju oftast så att innan något händer, så vet man inte ens att det kan ske. Och när det sker så står man med skägget i brevlådan och frågar sig hur detta kan hända överhuvudtaget. I en backspegel kan man även skönja framtiden - och då ställer man sig frågan, hur ska vi förhindra sånt här? Och det är där förändringarna kommer. Vårt samhället har inte kommit så här långt, utan att vi har snubblat rejält massor av gånger. Att sitta förnumstigt och skylla på det ena och det andra är fruktlöst. Vad man bör göra, framförallt som myndighet, är att slå sina numera klokare huvuden ihop och se till att alla måste vara mer vaksamma. Vi måste bygga små murar runt barn - även barn till välsituerade föräldrar med bra yrken och till synes mycket god ekonomi. En halvalkoholiserad mamma med två barn som blir sjuka, hade inte slunkit förbi vårt nät så lätt som dessa två föräldrar. Men även toppskikt bör hållas ett getöga på när det gäller barn.
Detta är nytt för oss. Vi är vana vid att hålla ett öga på barn med trasiga kläder, på barn med föräldrar som luktar alkohol, på barn som inte alltid kommer till skolan (utan orsak), på barn med blåmärken, på barn som säger sexuella saker. Sånt kan vi. Men detta är nytt. Inte konstigt det slank igenom.
Jag tror det kommer gott ur detta. Det är ju oftast så att innan något händer, så vet man inte ens att det kan ske. Och när det sker så står man med skägget i brevlådan och frågar sig hur detta kan hända överhuvudtaget. I en backspegel kan man även skönja framtiden - och då ställer man sig frågan, hur ska vi förhindra sånt här? Och det är där förändringarna kommer. Vårt samhället har inte kommit så här långt, utan att vi har snubblat rejält massor av gånger. Att sitta förnumstigt och skylla på det ena och det andra är fruktlöst. Vad man bör göra, framförallt som myndighet, är att slå sina numera klokare huvuden ihop och se till att alla måste vara mer vaksamma. Vi måste bygga små murar runt barn - även barn till välsituerade föräldrar med bra yrken och till synes mycket god ekonomi. En halvalkoholiserad mamma med två barn som blir sjuka, hade inte slunkit förbi vårt nät så lätt som dessa två föräldrar. Men även toppskikt bör hållas ett getöga på när det gäller barn.
Detta är nytt för oss. Vi är vana vid att hålla ett öga på barn med trasiga kläder, på barn med föräldrar som luktar alkohol, på barn som inte alltid kommer till skolan (utan orsak), på barn med blåmärken, på barn som säger sexuella saker. Sånt kan vi. Men detta är nytt. Inte konstigt det slank igenom.
Med tanke på nån udda perverterad idé om att lösa problem och krisreaktioner internt.
Det jag finner intressant är det du skriver om sist. Gemensamt familicide må vara nytt, snudd på unikt och extremt ovanligt.
Däremot är inte beteendet nytt när det kommer till enskilda personer och det är kopplat till rollspel och fasader, överkrav, att inte visa emotioner eller att inte ber om hjälp.
Det krävs betydligt mer vaksamhet gällande ohälsa kring de som inte pratar. Svårt område men ju mer samhället handlar om konkurrens, prestige, prestation, känsla av krav eller en narcissistisk generation Me, Myself and I (läs utseendefixerad, fejkade bilder om lyckliga, felfria familjen..) så tror iaf jag att detta är en ökande riskgrupp som kan bli förbisedd och jag tror man ska ta mer allvar på vad som kallas smiling depression eller snarlika definitioner.
No man is an island..
Citat:
Ja, oförmågan att be om hjälp, eller i alla fall rätt hjälp är påtaglig genom hela historien. Att de är två som brister i det (maken verkar göra tafatta försök genom att öppna upp sig på jobbet, söka stöd i skola och inom sjukvården) är väldigt tydligt. Man har uppenbarligen inte sökt stöd från socialtjänsten, deras svårigheter kommer som en chock för sjukvården och skola (eftersom ingen soc.anmälan gjorts), anhöriga, vänner och grannar står frågande, det finns inga uppgifter om psykisk ohälsa vilket det skulle finnas om föräldrarna sökt stöd i psykiatrin. Man har någonstans under hösten vänt samhällets och myndigheters hjälpinsatser ryggen och alltmer gått in i en hermetiskt tillsluten bubbla där av allt att döma inte ens anhöriga och vänner släppts in. Visst kan man tycka att en socialtjänstanmälan hade varit på sin plats och visst hade man önskat att någon närstående hade slagit näven i bordet, men dels tror jag inte att detta hade hjälpt (makarna var beslutsamma och envisa) och dels fanns det nog trots allt inte tillräckligt fog för det (makarna var skickliga fasadskapare).
Oförmågan att ta emot hjälp eller be om hjälp, under hösten i alla fall, verkar härstamma ifrån att man redan hade en egen lösning. Man hade bestämt sig.
Jag önskar de anhöriga allt väl och hoppas att de är medvetna om att de ramlat in i ett unikum som ingen kunde föreställa sig. Om skuld på den icke-professionella omgivningen ska förläggas, så får alla som inte går i tankar om att deras närstående kanske funderar på att döda sina barn skuldbeläggas. Beträffande inblandade myndigheterna förutsätter jag att utredningar skett/sker/kommer att ske för att se vad man kan lära sig av händelsen. Det är trots allt två barn som har förlorat livet. Skolan har som sagt ändrat sina rutiner efter det inträffade där en orosanmälan sker vid mer än 20% frånvaro. Alltid nåt, med tanke på att det händer så sällan, men visst hade det känts bra om händelsen kunde genera fler Lex. Jag tvivlar dock.
Jag skrev först och läste ditt svar sen. Lägger in det i samma inlägg då det sammanfaller helt med det jag skrev om och som jag diskuterar riskfaktorer kring.
Vi raderar och släpper den skamlösa och fortsätter framåt istället.
Ja, oförmågan att be om hjälp, eller i alla fall rätt hjälp är påtaglig genom hela historien. Att de är två som brister i det (maken verkar göra tafatta försök genom att öppna upp sig på jobbet, söka stöd i skola och inom sjukvården) är väldigt tydligt. Man har uppenbarligen inte sökt stöd från socialtjänsten, deras svårigheter kommer som en chock för sjukvården och skola (eftersom ingen soc.anmälan gjorts), anhöriga, vänner och grannar står frågande, det finns inga uppgifter om psykisk ohälsa vilket det skulle finnas om föräldrarna sökt stöd i psykiatrin. Man har någonstans under hösten vänt samhällets och myndigheters hjälpinsatser ryggen och alltmer gått in i en hermetiskt tillsluten bubbla där av allt att döma inte ens anhöriga och vänner släppts in. Visst kan man tycka att en socialtjänstanmälan hade varit på sin plats och visst hade man önskat att någon närstående hade slagit näven i bordet, men dels tror jag inte att detta hade hjälpt (makarna var beslutsamma och envisa) och dels fanns det nog trots allt inte tillräckligt fog för det (makarna var skickliga fasadskapare).
Oförmågan att ta emot hjälp eller be om hjälp, under hösten i alla fall, verkar härstamma ifrån att man redan hade en egen lösning. Man hade bestämt sig.
Jag önskar de anhöriga allt väl och hoppas att de är medvetna om att de ramlat in i ett unikum som ingen kunde föreställa sig. Om skuld på den icke-professionella omgivningen ska förläggas, så får alla som inte går i tankar om att deras närstående kanske funderar på att döda sina barn skuldbeläggas. Beträffande inblandade myndigheterna förutsätter jag att utredningar skett/sker/kommer att ske för att se vad man kan lära sig av händelsen. Det är trots allt två barn som har förlorat livet. Skolan har som sagt ändrat sina rutiner efter det inträffade där en orosanmälan sker vid mer än 20% frånvaro. Alltid nåt, med tanke på att det händer så sällan, men visst hade det känts bra om händelsen kunde genera fler Lex. Jag tvivlar dock.
__________________
Senast redigerad av develi 2019-03-13 kl. 16:14.
Senast redigerad av develi 2019-03-13 kl. 16:14.
