Why Women Destroy Nations - faran med feminismen

Vad fan tror du? På 70-80-talet och framåt började effekterna av kvinnors inträde på arbetsmarknaden få sina första effekter. Stagnerande löner och minskat barnafödande, depression, skilsmässor, mm. Visst, vi har haft låg fertilitet under begränsade tidsperioder, men nu pratar vi om ett institutionaliserat barnafödande på under 2,1 per kvinna. Det går att skylla på mycket, men feminismens framfart spelar en avgörande nyckelroll i bedrövelsen. Här vill jag återupprepa mig: feminismen är mer ondskeful, mer samhällsfarlig och mindre gångbar än fullskalig kommunism. Efter att allt detta elände rämnat och kvinnors artificiella "rättigheter" slutligen upphört (och det kommer de att göra), så får vi aldrig någonsin tillåta oss själva att ge feminismen ens en millimeter i utrymme. Feminismen är bokstavligen satanistisk. Vi pratar om ohämmad, omänsklig, människohatande, dysgenisk ondska. Det är en ideologi som förkroppsligar mänsklighetens allra vidrigaste och mest avskyvärda baksidor.



Nej, svenskarna befinner sig långt under ersättningsnivån; att vi på pappret befinner oss strax över 2,0 säger ingenting då en stor del av "svenskt" barnafödande inkluderar icke-vita invandrare från Tredje världen som tack vare sin enormt höga fertilitet kompenserar för svenskors patetiskt låga fertilitet.



Till att börja med krävs det inget geni för att inse logiskt härledningsbara slutsatser, men eftersom du frågade så snällt: Suicide Among Women Related to Number of Children in Marriage

The hypothesis of a negative association between rates of suicide and number of children in marriage was investigated in a prospective study of 989,949 women followed up for 15 years (1970 through 1985) with 1190 deaths from suicide. Women who had never married exhibited higher relative risks for suicide than married parous and married nonparous women for all age groups younger than 65 years at the start of follow-up. Among the married, the parous women had lower relative risks than nonparous women for all ages. For both premenopausal and postmenopausal women, a strong linear decrease in relative risk for suicide with increasing number of children in marriage was found. The effect of number of children was independent of social class measured as years of completed schooling. The findings provide the first empirical support for theories of parenthood and suicide advanced by Durkheim almost 100 years ago.

Relativt få? Vi pratar om hela generationer av unga kvinnor som drar iväg till universitet för att skaffa meningslösa examina och en "karriär". De mest intelligenta kvinnorna är de mest högutbildade och ambitiösa, men även de minst fertila. Samhället behöver inte era karriärer och "jobb"; vad vi behöver är unga kvinnor som gifter sig och skaffar minst 3 barn, och efter 40 års ålder ger sig in i arbetslivet i feminina yrkesroller. Jag förstår att verkligheten kan slå riktigt jävla hårt ibland, men all empirisk bevisföring som någonsin insamlats på området intygar att kvinnor som gifter sig unga och skaffar barn är lyckligare och lever längre än sina ogifta och barnlösa motsvarigheter. Det finns en anledning till att vi kallar feminismen ett krig mot kvinnan. Du behöver inte bli upprörd eller förolämpad.



Va?



I viss mån, men en ofruktbar kvinna är skadligare för samhället än en ofruktbar man (i teorin). Jag råkar anse att äktenskap och monogami är en dygd, och att skilsmässa och äktenskapsbrott ska vara förbjudet, så rent praktiskt är en ofruktbar man lika skadlig som en ofruktbar kvinna. Jag säger inte att någon som inte skaffar barn är emot västerländsk civilisation, men en ideologi som aktivt förespråkar mänskliga relationer och politiska omständigheter som förhindrar naturliga könsroller och barnafödande är fundamentalt emot mänsklig civilisation.



Istället för att utkräva källor från mig föreslår jag att du rättfärdigar feminismens förträffligheter i sken av dess katastrofala baksidor. Strömlösa städer, afghanska gatugäng och utedass eller svenska kärnfamiljer, villa och låg brottslighet. Gör ditt val.

Tittar du på produktivitetsutvecklingen i Sverige sedan 80-talet och framåt och justerar för teknologisk utveckling och inflation så har produktiviteten sjunkit. Kvinnors inträde på arbetsmarknaden har varit katastrofalt.



Har du nånsin sett ett kommun- eller myndighetskontor? Där har du svaret.

Du hävdade att hemmafruar leder till att fler män blir ensamstående. Men ändå är Sverige, med få hemmafruar, ett av världens singeltätaste länder.

Tonåringar har sina ups and downs, men de är attraktiva.

Vad fan tror du? På 70-80-talet och framåt började effekterna av kvinnors inträde på arbetsmarknaden få sina första effekter. Stagnerande löner och minskat barnafödande, depression, skilsmässor, mm. Visst, vi har haft låg fertilitet under begränsade tidsperioder, men nu pratar vi om ett institutionaliserat barnafödande på under 2,1 per kvinna. Det går att skylla på mycket, men feminismens framfart spelar en avgörande nyckelroll i bedrövelsen. Här vill jag återupprepa mig: feminismen är mer ondskeful, mer samhällsfarlig och mindre gångbar än fullskalig kommunism. Efter att allt detta elände rämnat och kvinnors artificiella "rättigheter" slutligen upphört (och det kommer de att göra), så får vi aldrig någonsin tillåta oss själva att ge feminismen ens en millimeter i utrymme. Feminismen är bokstavligen satanistisk. Vi pratar om ohämmad, omänsklig, människohatande, dysgenisk ondska. Det är en ideologi som förkroppsligar mänsklighetens allra vidrigaste och mest avskyvärda baksidor.

Nej, svenskarna befinner sig långt under ersättningsnivån; att vi på pappret befinner oss strax över 2,0 säger ingenting då en stor del av "svenskt" barnafödande inkluderar icke-vita invandrare från Tredje världen som tack vare sin enormt höga fertilitet kompenserar för svenskors patetiskt låga fertilitet.

Till att börja med krävs det inget geni för att inse logiskt härledningsbara slutsatser, men eftersom du frågade så snällt: Suicide Among Women Related to Number of Children in Marriage

The hypothesis of a negative association between rates of suicide and number of children in marriage was investigated in a prospective study of 989,949 women followed up for 15 years (1970 through 1985) with 1190 deaths from suicide. Women who had never married exhibited higher relative risks for suicide than married parous and married nonparous women for all age groups younger than 65 years at the start of follow-up. Among the married, the parous women had lower relative risks than nonparous women for all ages. For both premenopausal and postmenopausal women, a strong linear decrease in relative risk for suicide with increasing number of children in marriage was found. The effect of number of children was independent of social class measured as years of completed schooling. The findings provide the first empirical support for theories of parenthood and suicide advanced by Durkheim almost 100 years ago.

Relativt få? Vi pratar om hela generationer av unga kvinnor som drar iväg till universitet för att skaffa meningslösa examina och en "karriär". De mest intelligenta kvinnorna är de mest högutbildade och ambitiösa, men även de minst fertila. Samhället behöver inte era karriärer och "jobb"; vad vi behöver är unga kvinnor som gifter sig och skaffar minst 3 barn, och efter 40 års ålder ger sig in i arbetslivet i feminina yrkesroller. Jag förstår att verkligheten kan slå riktigt jävla hårt ibland, men all empirisk bevisföring som någonsin insamlats på området intygar att kvinnor som gifter sig unga och skaffar barn är lyckligare och lever längre än sina ogifta och barnlösa motsvarigheter. Det finns en anledning till att vi kallar feminismen ett krig mot kvinnan. Du behöver inte bli upprörd eller förolämpad.

Va?

I viss mån, men en ofruktbar kvinna är skadligare för samhället än en ofruktbar man (i teorin). Jag råkar anse att äktenskap och monogami är en dygd, och att skilsmässa och äktenskapsbrott ska vara förbjudet, så rent praktiskt är en ofruktbar man lika skadlig som en ofruktbar kvinna. Jag säger inte att någon som inte skaffar barn är emot västerländsk civilisation, men en ideologi som aktivt förespråkar mänskliga relationer och politiska omständigheter som förhindrar naturliga könsroller och barnafödande är fundamentalt emot mänsklig civilisation.

Istället för att utkräva källor från mig föreslår jag att du rättfärdigar feminismens förträffligheter i sken av dess katastrofala baksidor. Strömlösa städer, afghanska gatugäng och utedass eller svenska kärnfamiljer, villa och låg brottslighet. Gör ditt val.

Tittar du på produktivitetsutvecklingen i Sverige sedan 80-talet och framåt och justerar för teknologisk utveckling och inflation så har produktiviteten sjunkit. Kvinnors inträde på arbetsmarknaden har varit katastrofalt.

Har du nånsin sett ett kommun- eller myndighetskontor? Där har du svaret.

Vill unga kvinnor detta?

Eller ska detta lösas Pol Pot style:
Tvångsgifta och tvångsförflytta folk?

Ditt vurmande för kärnfamiljen, gärna på bekostnad av folkets väl, är en typiskt högergrej på min relativa skala. Att värdesignalera grundlöst skräp som skadar folk, bara för att. I 1920 och 30-talets Tyskland var antisemitism något som var en självklar högermarkör, betyder det att det alltid är det, överallt? Nej, men just där och då. Om vi använder dagens mått så är det svårt att säga att antisemitism skulle vara ett konservativt värde, men där och då var det det. Det är vad jag syftar på med att skalan är relativ.

Nej, vi förstör inga civilisationer genom att prioritera oss själva i samma utsträckning som män gör det. Eventuella konsekvenser får vi ta gemensamt ansvar för. Dvs både män och kvinnor.

Så vad är lösningen då menar du?

Män och kvinnor är inga jämlikar. Det har du fått om bakfoten.

Den kvinnliga rösträtten och välfärdssystemet bör ifrågasättas. Vad anser du bör göras? Du ser ju själv hur kvinnor röstar.

Ok. Det är självklart en åsikt du är berättigad till. Dock är vi det enligt lag så där kan du skrika dig blå (nu pratar jag om Sverige)

Det som behövs göras är att män behöver ta större ansvar kring faderskap och hem generellt sätt om de vill ha familj. Kvinnor behöver ta av sig offerkoftan och ta ansvar för sin egen framtid och ta mer plats där de vill ta plats.

Kvinnor behöver även ta större ansvar för vem de bildar familj med och hitta någon vars värderingar går hand i hand med vad de vill. Detta gäller självklart även män.

Vill man som man/kvinna göra karriär gör man det. VIll man som man/kvinna vara hemavarande med barnen och sköta hemmet gör man det. Sånt här diskuterar man INNAN man skaffar barn.

Inget är någonsin skrivet i sten, och sår man vind så skördar man storm. Du anar inte vad desperata människor är kapabla till.

Det du säger om man, kvinna, barn och familj spelar ju egentligen ingen roll när nationen ligger i ruiner. För det är dit kvinnorna håller på att ta oss. Det krävs mycket radikala åtgärder för att stoppa detta, kanske även krig. Att ta bort en del av kvinnornas rättigheter är en av de lindrigaste åtgärder som kommer att krävas.

Nja - Det kan räcka med åtgärder som att återinföra sambeskattning för gifta par. Grundavdrag för egna barn, att någon tar ett snack med Bonniers och talar om för dem att det blir socialisering om det kommer ett positivt reportage till om ensamstående kvinnor som gör karriär etc. För varje positiv artikel om barnlöshet ska det finnas tio negativa om hur meningslöst det är att åldras utan barn och barnbarn. Bonniers har ju t.ex. promotat massinvandring i 30 år så de har en färdig maskin för hur propaganda ska föras ut.

Sedan är det så att matriarkatet måste återinföras. Dvs att äldre kvinnor måste ta ett ansvar för styrning av hur yngre kvinnor som deras döttrar och barnbarn tänker och planerar sitt liv som kvinnor.

Intressant tanke. Håller med men även män kan hjälpa till på den punkten.