Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Nej, det fanns verkligen inte en hammare. Det är en trådsanning, en fantasi. En fantasi som en annan användare planterade som ett VERKTYG och det verktyget blev plötsligt materialiserat till en hammare som krossat tabletter - tabletter som inte heller är verifierade och som blivit en trådsanning.

Jag tror på många piller.

Jag funderar över journalisternas möjligheter. Vad tror ni andra? Mord sker hela tiden och tidningarna har begränsade resurser. Hur stora möjligheter har dom egentligen att rota i detta?
Den journalist jag har kontakt med är försiktigt optimistisk men jag undrar jag. Ni som kan, hur är gången? Man begär ut handlingarna och får avslag,så överklagar man. Men sedan då?
Här skulle ju behövas en ordentlig genomgång av kontakterna med sjukvård,alternativ vård,skola,bup och sist men inte minst melobbyn.
I media har nu föräldrarna fått sista ordet. Det känns väldigt tillrättalagt. Två barn. Föräldrarna mördat dom i samförstånd.Föräldrarna tar sedan sina liv som martyrer i melobbyns tjänst.
Man skriver det inte rakt ut men mellan raderna kan man läsa, barmhärtighetsmord.
Barnen,två ansiktslösa vars enda identitet är sjukdom.
Malin skrev så bra om hur melobbyn på ett nästan aggressivt sätt förnekar ett psykosomatiskt samband. Vilka ser ner på vilka egentligen? Melobbyn verkar se ner på psykisk ohälsa.
Skarvadhare är en av våra skribenter här. Hen är själv drabbad av me. Lyssna på det hen har att säga. En liten annorlunda syn på hur det är att leva med me.

2012 flyttade Agnes med familj från gbg till bjärred. Agnes ska ha visat sjukdomssymtom 2015.Då var hon 12 år.

Jaha. Förstod inte vitsen med att dra upp ett förhållande jag inte ens sett förekomma, därav frågan.

För övrigt sprang jag på ett självmordsbrev i en självmordspakt. Välskrivet, ter sig rationellt vid första anblicken - men är oerhört skevt i mitt tycke.

Djup mångårig vänskap, motiv sjukdom och grundar sig i en slags mordisk eutanasiform (framkommer på slutet). De verkar tack och lov inte ha några barn. Det inleds med en tillbakablick, i andra halvan ser man mer konsekvensbeskrivningar.
Det genomsyras av en slags nobel framställning, kom att tänka på patriotism när jag läste. Eller nåt skevt heroiskt via ordvalet, storsvulet via vissa drama meningar. Vad jag menar är att om man läser mellan raderna ter det sig som omskrivningar och självrättfärdigande, beslutet och döden blir som nåt slemmigt ädelt - jag vet inte vad jag letar efter för ord.

(..) have chosen to leave this world before all dignity or integrity is lost."
"Who would consider a loyal friend to be someone who walks away when their friend is in need?"
"We will have a wonderful final day and share a meal together before we wish each other well on our final journey."

Det är även en väldig bedyran över hur rationellt detta beslut är. Personligen anser jag inte att nån är helt rationell som kommer till sådana beslut vad det än påstås, utan tror snarare att det är depressionen som talar; att de är i ett sinnestillstånd där det normaliserats. Kombinerat med lust att dö givetvis, den normal instinkten gällande döden är raderad (tillvänjning, exponering).
Jag reflekterad kring just eutanasi i en spoiler då jag läste Joiners teori och här verkar det då falla på plats.

Även diskussion kring att vägra leva vidare och ta konsekvenserna finns med, brevskrivaren tänker inte stå ut med trakasserier eller dömas.
Den de lämnat brevet till är tydligen nån kontroversiell eutanasiförespråkare så det verkar ha satt fyr på diskussionerna. Det är nån skev läkare som kallas Dr Död och som tydligen servat dem med utrustning (oklart vad). Herre min je, det står om eutanasi work shop och att han ämnar kandidera, antar det är nåt politiskt.
https://exitinternational.net/probe-on-euthanasia-campaigner-after-friends-suicide-pact/

"Two prominent Melbourne women have ended their lives in a suicide pact. Before they died, they asked Exit director Dr Philip Nitschke to distribute a letter they wrote explaining the reasons for their decision.
Titled “I have a friend”, the letter is available from the following link:
https://exitinternational.net/media/Heidelberg.pdf

Jag har hört från ett håll att intresset är obefintligt, pga noll allmänintresse bla eftersom mördarna är döda, och från ett annat att det finns någon/ett par journalister som jobbar lite grann, men att det - precis som du skriver - är mycket svårt att få fram information.

Håller med om det fetade.

Att bara begära ut papper kommer en journalist inte långt med. Vad som krävs är källor, källor och källor. Personer som journalisten lyckas vinna sitt förtroende till som kan leda till nya källor som i sin tur leder till nya källor. En bra grävare är en god manipulatör och hobbypsykolog.

Vare sig ME är en riktig diagnos eller ej, så är symptomen vidriga, det är jag övertygad om. Framförallt för vuxna där den anses kronisk. Och sällan blir bättre. Dock kan jag tro att Skarvadhare inte skulle tycka att det är ok att någon tar sig friheten att tycka att hennes liv inte är värt att leva, och därför dödar henne. Det beslutet skall man få ta själv, när man väl är vuxen och får bestämma själv över sitt liv. Ingen förälder har rätten att avsluta någons liv och skylla på sjukdom.

Föräldrarna hade ingen lust att leva sina liv och i sin framtid begränsas av barnen som nu råkade drabbas av sjukdom. Nähä? Det är ok att checka ut som förälder och ta barnen med sig. Uppenbarligen.

Det fetade är följande:
Kan du förklara vad som menas för jag begriper mig inte på denna åsikt överhuvudtaget.
Alltså vad grundar det sig i?

Martyrskap låter nämligen väldigt överdrivet. Barmhärtighetsmord har diskuteras gång efter annan och det är väl ändå ingen normalt funtad person som inbillar sig att de framstår som att ha utfört nåt ädelmodigt eller barmhärtigt?

Nej. Fotbollsbilden, laguppställningen, var från maj 2011. Så står det på originalbilden som jag har kvar. Bodde A ensam med Oskar i Bjärred? Hade H och O separerat eller varför? H:s tjänst på Skatteverket började oktober 2012.

Vad en ME-drabbad har för symtomatologi säger dessutom väldigt lite om hur alla har det. Särskilt i ett tillstånd som dokumenterat varierar väldigt mycket mellan olika personer.

Det är ungefär som att jag skulle utifrån hur ont i magen jag har kunna avgöra hur ont alla andra som har ont i magen har. Eller för all del, som den omdömeslösa bloggaren som tråden förärades en länk med häromdagen, som menade utifrån sina egna symtom, att döden är den enda utvägen för alla med ME.

Man få helt enkelt inse att ingen ME-drabbad kan tala för alla andra ME-drabbade. Det blir bara enfaldig lobbyism av det och tillståndet är mer komplicerat än så.

Upplevelsen av lidande tror jag är väldigt individuellt. Därför blir det fel att jämföra lidande personer med andra lidande. Sjukdomar mot andra sjukdomar. Det går aldrig att komma fram till vem som ”har det värst”.