Citat:
Ursprungligen postat av
Moment22x22
Alltså att titta på eller diskutera själva löneskillnaden är meningslöst. Finns ju ingen diskriminering där.
Vad man kan, om man tycker att det spelar roll, är att titta på varför det är så mycket fler män som har chefspositioner och startar företag. Varför det oftast anställs män på höga poster.
Är det för att kvinnor helt enkelt inte vill tävla om de jobben? Är de inte intresserade?
Får en kvinna jobba dubbelt upp för att komma dit pga föreställningar från arbetsgivaren?
Döms hon ut från början?
Eller är alla män som söker helt enkelt mer kompetenta för tjänsten än kvinnorna?
Eller är förhållandet mellan sökanden kanske två kvinnor och 40 män? Är det då konstigt att det blir en man som väljs i slutändan?
Och så vidare..
Är väl egentligen där det finns anledning att rota lite, om man som sagt tycker att det är viktigt. Jag tycker det personligen inte eftersom jag har noll intresse av den typen av jobb. Men diskutera kan ju vara intressant ändå.
En lodrät könsdiskriminering är helt klart svårare att sätta fingret på. Ansvariga samhällsorgan och diton inom näringslivet som gör sådana kontroller brukar motivera kontaktnät som orsak till fenomenet - män tenderar att känna fler män än kvinnor samt vice versa - snarare än könsdiskriminering per se.
Något att fundera på för feminister som antingen förespråkar eller ser mellan fingrarna på könssegregering (i det sociala så som i simhallar eller i skolor/på lektioner).
Det mesta tyder helt enkelt på att det finns mycket att vinna på överlag, när män och kvinnor lär känna varandra samt samarbeta bättre i allmän bemärkelse. Att dock motivera politiska ingrepp som iscensätter möten mellan män och kvinnor (genom exempelvis kvotering) med lögner som att arbetsmarknaden diskriminerar kvinnor (i helt orimliga proportioner redan teoretiskt) och med en propagandamaskin som infantiliserar bilden av kvinnor med mera (samt svartmålar män och så vidare)... är knappast rätt väg att gå, vilket
verkligen borde säga sig självt.
Det feministiska etablissemanget verkar enbart ha receptet för destruktion och för att ta sig fram med största möjliga negativa fana. Kommer man inte framåt genom negativitet så ska till och med saker
förvanskas till något negativt... som i det här fallet och när exempelvis Veronica Palm (S) trollar fram siffror på 9% och beskriver det som könsdiskriminering på arbetsmarknaden i bästa sändningstid.
Varför exempelvis sådant som KDU:s "We can do it - utan kvotering!"-kampanj och dylikt är som en Skandinaviska vårvind i den torraste öken... vi
är grymma och
därför kan vi marschera mot bättre tider för män och kvinnor.
Har du ens sett det feministiska etablissemanget fira att Världsbanken har listat oss som ett av blott sex länder (på den här planeten) med en jämställd ekonomi? Det var en nyhet den 3:e mars och den Internationella Kvinnodagen var blott fem dagar senare - prova att googla på nyheten och se vart den överhuvudtaget nämns. Så jävla sjukt och sjukligt är det...
Om deras tankegods i praktik vore en kroppsvätska så vore den galla alternativt magsyra - något som vi enbart ser ihop med spyor. Ingenting. Positivt. Alls. Ska. Yttras. Förutom när det berör dem själva... såklart.
Med skurkens metoder försöker de få hjältens inflytande. Och det stämmer ta mig fan varenda gång.