Citat:
Ursprungligen postat av
harperlee
Nu tycker jag att du skall praktisera lite av den intellektuella hederlighet som du själv kräver av oss andra.
Ingen har sagt att de känner "massor av familjer med ME-sjuka barn". Däremot har jag/har jag haft i min omgivning flera familjer med barn som har olika diagnoser som för alltid kommer förhindra dem att leva ett "normalt" liv och i flera fall kommer innebära en mycket förtida död. Ibland samtliga barn i familjen.
Jag upplever att det är såpass vanligt att jag förutsatte att de flesta känner eller känner till någon sådan familj, eller en familj som lever under andra svåra omständigheter som hemlöshet till exempel.
Moa och Agnes var i värsta fall kroniskt sjuka. Ingen påstår att deras sjukdom var bagatellartad men däremot att man bör sätta i perspektiv de utmaningar som familjen stod inför och inte låtsas att de var unikt besvärliga.
Ok. Då börjar vi närma oss något som skulle kunna låta rimligt och som jag känner igen, familjer som har
ett barn med stora svårigheter. Om vi pratar om familjer med barn med tillstånd som NPF händer det att det kan vara fler barn med diagnoser i samma familj. Men det är som jag ser det inte jämförbart av en rad anledningar. Eller vad är det annars som du pratar om som du tror att de flesta har i sin bekantskapskrets? Familjer med två barn med svårigheter så stora att de plågas av symtom så stora att de inte kan gå till skolan, att de inte kan ha fritidsaktiviteter, att de inte kan umgås med vänner? Om det nu inte handlar om ME, vilka är tillstånden eller syndromen med en lika långvarig och handikappande symtomflora som du syftar på? Menar du på fullaste allvar att du tror att de flesta känner en handfull familjer där deras båda barn har en sådan situation. För jag trodde nämligen man var tvungen att flytta till Tjernobyl eller till nån håla där den lokala kemiska industrin valt att släppa ut sina gifter i dricksvattnet, för att alla skulle känna familjer med sådana problem.
Om vi nu plötsligt ska vara intellektuellt hederliga igen.
Nej, som du skriver sist, flickornas tillstånd och symtom var sannolikt inte bagatellartade. De led sannolikt. Mycket. Dessutom under en lång tid och utan att veta om och i så fall när de skulle bli friska. Att
förminska deras lidande ger varken flickorna rättvisa eller bidrar till
att bringa klarhet i (istället för "att förstå" eftersom jag är rädd om trådens språkstördas mentala och fysiska hälsa) vad som har hänt.
Och för ordningens skull. Det finns ingen anledning att beskriva familjens svårigheter som världsunika. De var inte döende. Det finns enskilda människor och familjer som har hamnat i betydligt större svårigheter utan att slå ihjäl sina barn. I princip alla dessa faktiskt. Att
förstora deras lidande ger varken flickorna rättvisa eller bidrar till
att bringa klarhet i (istället för "att förstå" eftersom jag är rädd om trådens språkstördas mentala och fysiska hälsa) vad som har hänt. Detta är helt självklart och förutom något obskyrt undantag i trådens över 50k inlägg, är det heller ingen som motsagt detta. Det har däremot gjorts stora försök att förminska, bagatellisera och förneka flickornas umbäranden.
Det blir lika meningslöst att se på denna historia genom att negligera flickornas tillstånd som att se dem som enda orsak till att katastrofen inträffade.