Citat:
Ursprungligen postat av
harperlee
Ja precis, föräldrarna har faktiskt berättat varför de mördade barnen och sedan själva måste dö. Ingen av dem kunde någonsin leva ett meningsfullt liv - enligt föräldrarnas definition av vad detta innebär - eftersom barnen hade ME.
För mig är det uppenbart att det inte handlade om att föräldrarna primärt led med sina barn utan att de led på grund av sina barn.
Vilken sorts människa tappar andan så fullständigt av att behöva ta hand om sina barn när livet blir motigt? Det fanns legobyggen i huset så lite livsgnista borde det ha funnits i åminstone ett av barnen. Deras barnvakt och vän som kom varje söndag verkar ha haft ett enormt utbyte av flickornas vänskap och verkar inte visa någon som helst förståelse för föräldrarnas beslut. Lärarna beskriver barn som det går bra för utifrån förutsättningarna.
Föräldrarna ville få slut på sitt eget lidande. "Han återkom flera gånger till hur jobbigt det var hemma" eller något liknande sade Oskars chef.
Du skrev en gång för ett bra tag sedan att det kanske hade varit bättre om barnen varit riktigt besvärliga och protesterat vilt. Då hade kanske någon slagit larm.
Hur kan två vuxna svika sina barn så? Tappa hoppet om dem bara för att det blev lite uppförsbacke i livet? "Allt fokus har gått till barnens sjukdom" ja hur tror de att det är i andra familjer med sjuka barn, att de bara tänker på det ibland? Eller var just dessa föräldrar så oerhört speciella att det var under deras värdighet att leva ett lite annorlunda liv än man hade tänkt?
Så väldigt på pricken rätt! Väldigt bra skrivet!
Det var en postare i denna tråd förra året som uppgav att han (tror det var en han) led av sjukdomen ME, men att han kunde fungera väl genom att anpassa sitt liv. Han kunde inte göra allt, men mycket och hade ett bra liv..
Han var väldigt upprörd över "barmhärtighetsdiskussionerna" kring föräldrarnas mord på sina ME-sjuka barn. Han avslutade med en fras som gick ut på att han undrade
om det var barmhärtighet att döda honom också?
Det finns inget inslag av omtanke eller barmhärtighet när man avslutar livet på barn som varken är döende eller fysisk eller mentalt inkapabla. Föräldrarna utrotade familjen (om de nu var två som planerat och önskat det) - av omtanke om sig själva!
Föräldrarna ville inte ha den framtid de såg framför sig!
De gjorde sig kanske inte ens en bild av barnens framtid - succesivt tillfrisknande eller bot med ny forskning verkar de inte ens övervägt. Barnen var antagligen redan "döda" för föräldrarna när de tassade i väg och fick testamentet bevittnat. Något som f övr verkar ha varit viktigt.
Man kan inte kalla det omtanke eller barmhärtighet när man dödar andra individer för att
man själv inte tycker att deras framtid är något värd. Det gäller sjuka, handikappade, fattiga och folk med fel tro.
Föräldrarna i Bjärred tyckte antagligen helt enkelt inte att barnen dög. Det var inte värt att lägga mer krut på att föda upp barnen till en framtid "utan egentlig mening"
Det är nog den krassa sanningen.
Barmhärtighet är ett märkligt och missbrukat uttryck för att beskriva dessa två mord på barnen.