Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Eller hur. Jag har svårt att föreställa mig en större fasa än vad de har varit tvugna att gå igenom och många av dem kommer sannolikt aldrig att kunna komma tillbaka till livet igen. Ellie ha tex beskrivit att makens syster fortfarande är sjukskriven. Att som förälder hantera känslorna av att ens barn inte bara tar livet av sig, utan dessutom mördar ens barnbarn är ofattbar. I så mån var det fler som makarna tog livet ifrån.

Mja... fortfarande o fortfarande....

LH var väl relativt tidigt återställd, kunde iaf medverka på SR 2018-07-14. (Kanske en repris ?)

Det är med avstamp från den insikten man förstår hybrisen hos trådhjältarna som försöker hålla minnet av offren vid liv i en sketen tråd på Flashback. Barnen, barnbarnen, kusinerna, syskonen eller vännerna kommer nog att bli ihågkomna utan några anonyma apostlars hjälp.

Mitt i alla känslor som fallet väcker så är jag ändå imponerad av föräldrarnas ansträngningar att inte få landet tapetserat med bilder av familjen på slaskpressens förstasidor. Bara det ensamt visar på den planering och beslutsamhet som måste ha funnits under en tid.

Man har medvetet besparat sina anhöriga från en hel del obehag. Det är förvånande hur väl det har fungerat. I kombination med den återhållsamhet och integritet som omgivningen har visat har en händelse med alla förutsättningar att bli extremt snaskigt utnyttjad av media snarare blivit motsatsen.

Tack. Å ena sidan är det som en 45:a som ligger framme och till slut formar omgivningens resonerande och problemlösning utan att de förstår det själva. Å andra sidan är det spången man lägger över lagen för att kunna passera och uppfylla normens krav eller begäret eller egenintresset, när dessa strider mot lagen (vilket inte lagen tänkte sig). Det blir lite som en kraftig syltburksöppnare som är monterad i köket. Hjärnan producerar de ursäkter den behöver för att få sin vilja igenom, och finner en väg över.

Jag ser att din självutnämnda roll som trådens empatisör inte sträcker sig särskilt långt trots ditt känslosvullna språk för några av fallets oskyldiga offer. Kvar finns bara en vrångbild av vad som hänt och en mycket tunn inlevelseförmåga.

Om du tror att man diagnostiserar personlighetsstörningar endast utifrån explicita objektiva kriterier så kan jag förstå varför du resonerar som du gör. Sen får du för min del gärna behålla dina pseudovetenskapliga lulllull-länkar för dig själv.

Tack för länken.
Den beskriver det dagliga livet i Bjärred-familjen - som jag har uppfattat det.
H är en vuxen kvinna som kan försöka parera Os olika sinnesstämningar men det kan inte de unga döttrarna.

Hur mår A och M när de varje dag tvingas fundera ut hur de ska bemöta O just den dagen?

Vilket h-vete det måste ha varit för H, A och M att leva med detta varje dag.

Om det var så, förlåter det makan för att hon bestämde sig för att döda sina barn? Är det så för alla som har en uppfattning om att deras make är dum? Då blir det tillåtet att bli barnamördare, man gör det ju liksom för barnens skull. Inte helt olikt hur makarna resonerade i deras avskedsbrev, även om de inte la skulden på maken utan på ME. Båda motiven handlar om barmhärtighet. Gäller det i så fall åt andra hållet också? Om makan var en deprimerad gnällig fan, som bara ältade om att hon ville dö hela tiden (vilket det finns uppgifter om, även utanför pseudovetenskapliga länkar). Förlåter det då makens brott, att tillsammans med sin fru beslutat sig för att mörda sina barn, skriva testamente och avskedsbrev?

Jag kan ju läcka att svaret på frågorna ovan för min del är ett rungande NEJ. Hur är det för dig?

Ptj... jag kan villigt erkänna att min inlevelseförmåga är tunn för hur livet tedde sig i Bjärredsvilan, veckorna fram till de tre brutala morden. Jag är nykter - det är en svaghet, kanske. Hur mina fantasier skulle "utvecklas" under rus och i pårökt tillstånd vet jag inte. Men - det kanske du vet.

Intressant dock, med alla omskrivningar och ursäkter till fenomenet "barmhärtighet".

Det handlar väl om hur grundligt man beskriver och vilka förbehåll man lägger i. Men att tala om barmhärtighetsmord utan förbehåll kan få en och annan att tro att det är en självförklarande beskrivande entitet, som ett gatnamn som talar om att gatan går ner till nya bron över ån.

I Bjärred så måste räkna med mindre lättsuggesterade föräldrar, men det hindrar inte ”felsteg”, när det har roterat ett par varv. En kan ha velat rädda dem från ett rörigt och ovärdigt liv, den andre kan ha velat rädda dem från rädsla och brist på tillräcklig kärlek, och dessa nojor har fullbordats i ett slutgiltigt ”bevis om omtanke”. Båda kan ha känt skam kring sig själv och flickornas situation, och kokat torrt av mental belastning och famlat efter en utväg.

Det finns absolut inga vederhäftiga uppgifter som säger att Hanna tjatade om att dö hela tiden.

Visst kan det ha varit på det sättet men det kan lika gärna vara så att eftersom Hanna är så anonym så är det lättare att lägga skulden på henne och fantisera ihop alla möjliga teorier än på Oskar som vi vet så mycket mer om.

Jag tror att det är bra att du börjar erkänna dina empatibrister nu när du så flagrant avslöjat dem ändå.

Kanske hade också makan mått bra av det? Helt uppenbart är att hon inte lyckades se utanför sina egna behov, i annat än förvanskad och missriktad barmhärtighetsform. Hon lämnar digitala bevis på att ha diskuterat mord på sina döttrar i månader, hon skriver under ett bevittnat testamente som förutsätter att barnen är döda, hon skriver ett avskedsbrev som hon undertecknar, där hon menar att hon bestämt sig för att döda sina barn eftersom hon inte ser att de har något liv i egentlig mening, hon drogar sig kraftfullt tillsammans med sin man för att orka att genomföra familjeförintelsen, hon är av polisen misstänkt för mord på sina egna barn. Ändå kramar du barnamörderskan. Kan man bli mer oempatisk än så, än att försvara en mor som dödat sina barn? Är du verkligen säker på att du är nykter? Du beter dig nämligen som du använt de flesta droger via samtliga administrationsvägar.