Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Du läste väl det Liqor skrev alldeles nyss här ovan, som också innehåller en länk till det Rewiew skrev i juni 2018? Mycket intressant.

Jag faktiskt förutsätter att polisen tar en ny titt på den här ytterst tragiska mordhistorien och rätar ut de frågetecken som finns i fallet.

Därför ser jag också fram emot en FUP som jag hoppas lämnas ut. Jag bryr mig inte vad folk som lämnat vittnesmål heter, men jag vill gärna veta vad de har sagt. Så mycket som möjligt.

Tankar…
Jag tänker på beskedet från skolan som skulle rätta till sin ekonomi genom indragning till barn i behov av extra stöd.
Vill minnas att skolan hade kontaktat föräldrarna före årsskiftet men fått svar att makarna önskade flytta mötet till början av 2018.
Tänker att om mötet hade hållits som skolan föreslog kanske hade makarna fått ett klart besked om indragningarna.
Det kanske hade visat sig att As hemundervisning inte alls var i fara.
Istället målade någon av föräldrarna fan på väggen och handlade efter det.

Sen tänker jag på resan till Öland där H inte deltog:
Tänker att det hade börjat knaka ordentligt mellan makarna redan då.
Enligt en postare hade H besökt prästen under hösten - kanske för att diskutera och få råd inför en skilsmässa.
Det kanske också fanns olika åsikter om döttrarnas hemundervisning/diagnos. Olika syn på deras mående och orsakerna till det. Kanske blev döttrarna spelbrickor mellan olika viljor?
Att döttrarna inte skulle ha märkt något är nog önsketänkande. Hur mådde dessa unga flickor?

Sedan uttalandet om att detta skulle vara gemensamt planerat:
Det kanske fanns dokument där makarna diskuterat sina åsikter om skilsmässa - som en av makarna lagt fram efter de brutala morden.
Minns också Rewiews föreslag att ett dokument kunde ha skrivits som bilaga till ansökan till behandling på tex Stora Sköndal.
Se inlägg av Rewiews:
(FB) Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)
"Nu har vi kommit till den smärtgräns då ingen av oss orkar längre. P.g.a våra döttrars sjukdomssituation upplever vi oss inte längre ha någon livskvalitet, och vi kan ej heller se någon framtid. Därför har vi efter noggrant övervägande beslutat oss för att ta det här steget och pröva denna metod."

Texten "Ingen av oss kommer någonsin kunna leva ett liv i någon egentlig mening." kan ha funnits med i detta dokument. Och detta dokument borde vara undertecknat av båda föräldrarna.

Sen har vi de ökade intäkterna 2017 i Os företag. Var det ett sätt att skydda pengarna åt sig själv vid en eventuell skilsmässa?
Om nu företaget var Os enskilda egendom - var det nödvändigt att specifikt nämna att det skulle ärvas av systern L i testamentet? Var inte datumet skrivet med blyerts?

Det kanske blev för mycket förändringar för O med både stundande skilsmässa och indragen hemundervisning för en eller båda döttrarna. Det tänkte han inte tolerera. Det kokade över helt enkelt?
Tankar…

Tankar…
Jag tänker på beskedet från skolan som skulle rätta till sin ekonomi genom indragning till barn i behov av extra stöd.
Vill minnas att skolan hade kontaktat föräldrarna före årsskiftet men fått svar att makarna önskade flytta mötet till början av 2018.
Tänker att om mötet hade hållits som skolan föreslog kanske hade makarna fått ett klart besked om indragningarna.
Det kanske hade visat sig att As hemundervisning inte alls var i fara.
Istället målade någon av föräldrarna fan på väggen och handlade efter det.

Sen tänker jag på resan till Öland där H inte deltog:
Tänker att det hade börjat knaka ordentligt mellan makarna redan då.
Enligt en postare hade H besökt prästen under hösten - kanske för att diskutera och få råd inför en skilsmässa.
Det kanske också fanns olika åsikter om döttrarnas hemundervisning/diagnos. Olika syn på deras mående och orsakerna till det. Kanske blev döttrarna spelbrickor mellan olika viljor?
Att döttrarna inte skulle ha märkt något är nog önsketänkande. Hur mådde dessa unga flickor?

Sedan uttalandet om att detta skulle vara gemensamt planerat:
Det kanske fanns dokument där makarna diskuterat sina åsikter om skilsmässa - som en av makarna lagt fram efter de brutala morden.
Minns också Rewiews föreslag att ett dokument kunde ha skrivits som bilaga till ansökan till behandling på tex Stora Sköndal.
Se inlägg av Rewiews:
(FB) Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)
"Nu har vi kommit till den smärtgräns då ingen av oss orkar längre. P.g.a våra döttrars sjukdomssituation upplever vi oss inte längre ha någon livskvalitet, och vi kan ej heller se någon framtid. Därför har vi efter noggrant övervägande beslutat oss för att ta det här steget och pröva denna metod."

Texten "Ingen av oss kommer någonsin kunna leva ett liv i någon egentlig mening." kan ha funnits med i detta dokument. Och detta dokument borde vara undertecknat av båda föräldrarna.

Sen har vi de ökade intäkterna 2017 i Os företag. Var det ett sätt att skydda pengarna åt sig själv vid en eventuell skilsmässa?
Om nu företaget var Os enskilda egendom - var det nödvändigt att specifikt nämna att det skulle ärvas av systern L i testamentet? Var inte datumet skrivet med blyerts?

Det kanske blev för mycket förändringar för O med både stundande skilsmässa och indragen hemundervisning för en eller båda döttrarna. Det tänkte han inte tolerera. Det kokade över helt enkelt?
Tankar…

Jag är oerhört tacksam till er som tagit er tiden att be om förundersökningen och planerar att hämta ut det material som görs tillgängligt.

Jag hoppas att det rätas ut några frågetecken även om man aldrig kan veta vad som försiggår i en människas inre (eller två människors).

På något sätt känns det redan som alla diskussioner här och olika sätt att se på saken har hjälpt i alla fall mig att hitta någon slags reda i oredan. Många kloka tankar och en del ganska tokiga. Tror nästan att jag fått ut något från varenda av de återkommande skribenterna.

Visst finns det något snaskigt i att älta detta men jag ser också hos de allra flesta faktiskt en omtanke och genuin vilja att begripa.

I lördags satt jag på tåget nära en hemlös man som luktade illa och pratade med sig själv och då kom jag att tänka på hur olika det kan vara. Hur han liksom klamrar sig fast vid livet medan de här föräldrarna som verkade ha så mycket inte stod ut mer.

Som polisen sade, ungefär, det gäller att kunna uppskatta också det lilla.

Jag hoppas ju du har rätt. Obehagligt om det skulle vara så att polisen skulle vara såpass pressad att man tar the easy way out. Hoppas inte det är så men känner inte full tilltro till att deras slutsatser är grundade på ett extremt gediget bevismaterial man vändit och vridit på tills det är helt genomarbetat.

Polisen skulle ha valt ett annat fall att "mörka" sanningen i, det finns inget att vinna i det här fallet, inget politiskt eller om man nu vill vara så krass inget karriärsmässigt att få vinst på för någon skrupelfri, typ Van der Kwast i Quick-fallet.

Fallet är enbart tragiskt och det gör att jag tror att polisen ansträngde sig till det yttersta med att få klarhet i vad som verkligen hände där i villan i Bjärred.

Jag är oerhört tacksam till er som tagit er tiden att be om förundersökningen och planerar att hämta ut det material som görs tillgängligt.

Jag hoppas att det rätas ut några frågetecken även om man aldrig kan veta vad som försiggår i en människas inre (eller två människors).

På något sätt känns det redan som alla diskussioner här och olika sätt att se på saken har hjälpt i alla fall mig att hitta någon slags reda i oredan. Många kloka tankar och en del ganska tokiga. Tror nästan att jag fått ut något från varenda av de återkommande skribenterna.

Visst finns det något snaskigt i att älta detta men jag ser också hos de allra flesta faktiskt en omtanke och genuin vilja att begripa.

I lördags satt jag på tåget nära en hemlös man som luktade illa och pratade med sig själv och då kom jag att tänka på hur olika det kan vara. Hur han liksom klamrar sig fast vid livet medan de här föräldrarna som verkade ha så mycket inte stod ut mer.

Som polisen sade, ungefär, det gäller att kunna uppskatta också det lilla.

Så känner jag också - fint skrivet!

Jag har upplevt fallet och tråden som fängslande på ett sätt jag inte varit med om tidigare. Både de döda familjemedlemmarna och tråddeltagarna är undflyende karaktärer som på samma gång lämnar starka avtryck. Familjen framträder dels genom de spår i världen/utredningen/nätet de lämnat efter sig, dels genom de spår som helt saknas. Alla skribenter här är också tydliga karaktärer och samtidigt helt okända/anonyma. Ibland känner jag att jag verkligen skulle vilja veta vilka alla ni är, bilda en sluten facebook-sida eller till och med ses i verkliga livet. 😊 Så indragen är jag i de här diskussionerna.

Jag hoppas att det kommer fram lite mer detaljer i vad som gjorde föräldrarnas framtidssyn så nattsvart, så att man kan börja försonas med det faktum att detta osannolika hände.

Jag är oerhört tacksam till er som tagit er tiden att be om förundersökningen och planerar att hämta ut det material som görs tillgängligt.

Jag hoppas att det rätas ut några frågetecken även om man aldrig kan veta vad som försiggår i en människas inre (eller två människors).

På något sätt känns det redan som alla diskussioner här och olika sätt att se på saken har hjälpt i alla fall mig att hitta någon slags reda i oredan. Många kloka tankar och en del ganska tokiga. Tror nästan att jag fått ut något från varenda av de återkommande skribenterna.

Visst finns det något snaskigt i att älta detta men jag ser också hos de allra flesta faktiskt en omtanke och genuin vilja att begripa.

I lördags satt jag på tåget nära en hemlös man som luktade illa och pratade med sig själv och då kom jag att tänka på hur olika det kan vara. Hur han liksom klamrar sig fast vid livet medan de här föräldrarna som verkade ha så mycket inte stod ut mer.

Som polisen sade, ungefär, det gäller att kunna uppskatta också det lilla.

Haha! Jag hade en dröm häromdagen.
Vi hade, hur ska vi kalla det? Konvent.
Det var som en maskerad: välbekanta avatarer passerade revy långsamt och allvarsamt med nyfikenhet och distans.
Stämningen var laddad men korrekt. Bara en höll för sig själv.
Han satt stilla men hans huvud roterade runt och blottade nya ansikten hela tiden. Och alla dessa ansikten hade samma stickiga ögon, där fanns ondska, ilska och hat.
Jag väcktes ur min dröm ganska abrupt av att flygplanet började förbereda sig för landning.

Gullan, hälsa nevön :-)

Spännande, det är precis sådana drömmar som patienter som inte förmår att se hela människor brukar återberätta. De splittar upp människor i goda-onda, svart-vitt, hatiska-kärleksfyllda — nyanserna försvinner, förflyktigas. Ofta förmår de även att bara se på sig själva på samma sätt, ömsom uteslutande goda, ömsom uteslutande onda.

Kan det ha varit i den primitiva positionen som makarna befann sig i? När de nu inte lyckades lösa sina problem så blev allting istället nattsvart? De kunde inte se alla goda saker som de trots allt hade gjort för sina barn. De lyckades inte se de små glädjeämnen som livet trots allt erbjöd, för såväl dem själva som för deras flickor. De lyckades till slut att varken se på sig själva eller på sina flickor med kärlek. Då återstod bara hat — mot sig själva, mot sina barn, mot livet. Inte likgiltighet eller total uppgivenhet, för då hade de bara resignerat, fallit och blivit upplockade av samhället. Nej, känslan av förakt var absolut.

Och där, just den hösten, uppfattades det paranoid-schizioda beslutet av makarna — att förinta hela sin familj — som något gott och riktigt.

Så känner jag också - fint skrivet!

Jag har upplevt fallet och tråden som fängslande på ett sätt jag inte varit med om tidigare. Både de döda familjemedlemmarna och tråddeltagarna är undflyende karaktärer som på samma gång lämnar starka avtryck. Familjen framträder dels genom de spår i världen/utredningen/nätet de lämnat efter sig, dels genom de spår som helt saknas. Alla skribenter här är också tydliga karaktärer och samtidigt helt okända/anonyma. Ibland känner jag att jag verkligen skulle vilja veta vilka alla ni är, bilda en sluten facebook-sida eller till och med ses i verkliga livet. 😊 Så indragen är jag i de här diskussionerna.

Jag hoppas att det kommer fram lite mer detaljer i vad som gjorde föräldrarnas framtidssyn så nattsvart, så att man kan börja försonas med det faktum att detta osannolika hände.