Citat:
Ursprungligen postat av
MuhammedsArsle
Det har jag lite svårt att tro på - - Även om man hade gott om pilar så slösade man troligen inte på dem. Att få tag i pinnar att göra pilar av var inte svårt. Däremot så var det tydligen brist på fjädrar.
Inte lätt att jaga lämpliga fåglar ens på den tiden, tydligen.
Därför sköt man på mål där pilen kunde återvinnas och spetsen inte skadas. Så dåtidens pilbågstavlor var ungefär som nutidens, dvs pressad och tvinnad halm eller en gammal tagelmadrass, ungefär.
Vad som egentligen är sanningen, den enda sanningen och den hela sanningen, för så lång tid tillbaka som fem-, sex- eller sjuhundra år sedan är kanske inte det allra enklaste att ha någon vidare bestämd uppfattning om.
Men, vad som åtminstone går att källhänvisa till, det är ju de gamla kyrkoböckerna som finns. Du vet, där de lokala prästerna och munkarna kunde berätta om sådant som just deras lilla flock brukade göra, och inte göra.
Och, att skjuta prick på både präst som kyrkotupp och -port, i samband med ivrigt fylleri, var - enligt dessa kyrkoböcker - inte helt obekant.
Kyrkobesöken var de enda lediga stunder folket hade att se fram emot på den tiden. Det var bara då det gick att idka lite umgänge med andra än den närmsta kretsen. Och eftersom man inte behövde jobba tidigt i ottan, så söp man sig stupfull.
Detta var ju också en av de tyngst vägande anledningarna för Gustav Wasa att övergå till den lutherska läran - och då också samtidigt kunna slå ner på alla (och de var många) de lediga dagar och aftnar som den katolska traditionen hade infört.
Dvs bönderna söp istället för att jobba. Någon måtta fick det väl ändå vara, tyckte Gustav, särskilt efter att ha fått lära sig hur grund Rikets kassakista därför var.
Bönderna var vilda på den tiden.
Den tidens gudtjänstliv hade inga som helst likheter med det vi , mycket senare, skulle lära oss.
Nejdu, på den tiden var kyrkan mer lik en bayersk Oktoberfest äm den andaktsfulla högmässa vi har idag.
Folket skrek, söp, skrålade, pratade och sprang fram och tillbaka, ut och in - och käftade tillbaka med prästen. Iaf i de mer lyckliga av fallen, ty annars var det både misshandel och armborst i prästens bak som stod på menyn.
Prästerna kunde tex skriva till biskopen och klaga över församlingsmedlemmar som öppet trotsade, och hånade, den kristna tron, och i flera fall dessutom vara öppet hädiska och ifrågasätta t.o.m. de mest centrala av kristendomens dogmer - som tex Jungfru Marias "egentliga" sexuella historia..
Det Enda "värde" bönderna tillskrev prästerskapet var pga dess förmåga att "välsigna/helga" åkrarna, boskapen, hem och hus, samt förrätta vigsel och jordvigning.
Dvs egentligen exakt samma slags funktion som den äldre fornnordiska trons prästerskap också stod för.
Religion var alltså något rent praktiskt då, på den tiden, och hade inte mycket alls med "tro på vansinnigheter" (som att en kvinna kunde bli gravid utan en man) att göra.
Folket var alltså inte dumma förritiden, de kunde mycket väl förstå sig på enkla rimligheter då precis som nu. Och om någon då kom där och ville få dem att tro på sådant som helt enkelt inte alls var rimligt ... Då kunde det lätt hända att han fick hela församlingen mot sig - och då också en pil i ändan.
Ja, det finns t.o.m. beskrivningar där prästens Bibel blev uppeldad - mitt framför ögonen på den högläsande prästen under mässan.