Citat:
Ursprungligen postat av
Combival
Tulpanpernilla, Quarrel, Singlestar, tänk efter lite. Emmas pappa trodde från början att den biologiska pappan till barnen fått spel och gett sig på Emma och barnen. Sambon hade svårt att tro att tyskan var kapabel att utföra nåt dylikt. Tyskan blev tidigt släppt från häktet en period i brist på bevis.
Varför skulle någon i familjen försöka påverka Emma att tro att det var tyskan när det var långt ifrån klart att det var hon som var mördaren? Det var ingen som bestämde sig från början att hon var skyldig.
Allihop, inte minst Emma ville att rätt person skulle dömas. Ingen hade något intresse av att sätta dit en oskyldig och jag vägrar tro att de försökte plantera falska minnen av händelsen. När jag följde fallet i media tog det lång tid innan vi utomstående började inse att tyskan faktiskt var skyldig. Det var antagligen likadant för alla inblandade. Skulle det visa sig att någon vi inte trott hade utfört detta skulle en av omgivningen påverkad Emma kunna förstöra bevisningen mot den personen genom att peka ut fel person. De kunde inte se in i framtiden och vad utredningen skulle komma fram till. Därför är det högst osannolikt att någon försökt påverka henne i någon riktning.
Ni har i efterhand skapat något som inte stämmer överens med verkligheten.
Expressen: Sambons upptäckt – tecknen före morden
Citat:
– Hon blev ganska besviken på att jag över huvudtaget skrev att vi inte skulle träffas, och att jag vill bryta upp och så där. Efter ett uppbrott kan man absolut bli besviken, men jag reagerade på att det var så pass starkt, säger han i del två av TV3-dokumentären om barnamorden.
Torgny ger dubbla budskap om sina misstankar. Dels misstänkte han Christine på ett tidigt stadium, dels är han förvånad över polisens misstanke.
Man tror vad man vill. Jag har svårt att tro att familjen kunde avhålla sig från att diskutera brottet med Emma. Dessutom, åklagarens besök hos Emma 11 april, vartefter hon mindes många fler detaljer, väcker funderingar hos alla utom de mest godtrogna och de som litar på myndigheter som om de vore religiösa auktoriteter.