Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Nej, de var rädda inför framtiden. Uppskrämda av lobbyn, tolkar jag det som. En mörk och hopplös framtid, skriver tidningar som Fokus, när de formulerar en rubrik som fullständigt slår undan benen på folk. "Hopplös diagnos". Här och nu kunde de jobba heltid och leva faktiskt precis som vanligt. Om de inte fuskade med sina jobb och halkade efter när de jobba hemma, man kan misstänka det också. Till slut brast bubblan, om O inte förberett sin konferens som han skulle.

De planerade även morden, så ork och kraft hade de. Det var inte så att de var utrangerade i sin föräldraroll. De vägrade acceptera alternativa bilder, de var självgoda och arroganta i sitt föräldraskap.

Kan du bara förklara mig varför ingen kurator uppmärksammade problemet med As själmordstankar? Varför inte skolpsykologen märkte något? Ingen lärare? Varför just två akademiker föräldrar som lyckades att få en mycket omfattande hemundervisning för två barn (jag tror det är någon av de mest omfattande hemundervisning någon har organiserad för sina barn i Sverige) - varför just dessa föräldrar inte klarade att få den bästa hjälp för sin dotter A angående självmordstankar eller ME. Det finns mycket bra hjälp att få och ganska omgående när man har möjlighet att betala privat (angående suicidala tankar). För ME hade man kunnat åka till Stora Sköndal eller ett kompetent stället i Norge.

Men inget av detta hände. Eventuell en resa till Tyskland (antagligen innan me diagnosen). Ingen hjälp från SUS (varför?). Och sen? Efter diagnosen? Det verkar så att man har lagt mycket mer energi på att fixa hemundervisning än man har lagt på att får vård för barnen. I alla fall efter det vad som har kommit fram här. Och just det stinker till himmelen, tycker jag.
Och att då antar att föräldrarna tyckte det var bäst att hjälpa till med självmorden - ursäkta uttrycket - det tycker jag är ett mycket cyniskt synsätt.

Nej, de var rädda inför framtiden. Uppskrämda av lobbyn, tolkar jag det som. En mörk och hopplös framtid, skriver tidningar som Fokus, när de formulerar en rubrik som fullständigt slår undan benen på folk. "Hopplös diagnos". Här och nu kunde de jobba heltid och leva faktiskt precis som vanligt. Om de inte fuskade med sina jobb och halkade efter när de jobba hemma, man kan misstänka det också. Till slut brast bubblan, om O inte förberett sin konferens som han skulle.

De planerade även morden, så ork och kraft hade de. Det var inte så att de var utrangerade i sin föräldraroll. De vägrade acceptera alternativa bilder, de var självgoda och arroganta i sitt föräldraskap.

Väldigt bra skrivet - instämmer!

Hur var det egentligen tänkt hur flickorna skulle tillfriskna där inne i huset?
Bortsett från att leta just bot med ljus och lyckta, vad gjorde man för deras vardag, för att upprätthålla muskler och psyke eller steg för steg försöka orka lite mer?

Exakt, garantansvaret väger tungt, så oavsett vem av dem som ensam handgripligen utfört morden på barnen, så är samförstånd och planering i sig tillräckligt för morddom på livstid tack vare just garantansvaret. Men ingen av dem lever och kan av förklarliga orsaker inte dömas.

Jag läste lite om Lex Bobby idag och tyvärr är den lagen väldigt tandlös. Socialstyrelsen är hårt kritiserad för att bl a inte, vid utredning av barns dödsfall enligt den lagen, ens tala med anhöriga, skola, vården, socialtjänsten etc. De går bara igenom det som redan framkommit i polisutredningen, vilket jag betraktar som verkningslöst eftersom deras uppgift är att se mönster som kan användas i förebyggande syfte. Det ställer höga krav på att polisen har kompetens och resurser att utreda andra myndigheters hantering, vilket verkar helt orimligt.
Jag hävdar igen - vilket nog drunknat i bombardemanget i tråden av gamla fall från 1800-talet och psykologiska resonemang som inte har bäring i ett världsunikt fall - att en nationell instans/kommission borde göra en oberoende undersökning av alla inblandade myndigheters åtgärder när barn mördats av förälder/föräldrar/vårdnadshavare.
Krav på psykiatriskt stöd till både barn och föräldrar är f@n inte för mycket begärt, och ska inte gå att avböja utan konsekvenser. Det får vara hur integritetskränkande som helst; men vad är viktigast? Rädda barns liv eller ta hänsyn till risken att kränka föräldrar? 😡

Edit: I min iver missade jag att jag avser i fall med barn som får tunga diagnoser, och åtgärder som hemundervisning, vilket borde få varningsklockor att ringa. Här borde klockorna ringt öronbedövande högt.

Fel Krian-fans! Jag har tillrättavisat Remark och hans påstående om att sjukhuset är IVO anmäld. Mins tankar om händelsen kan du läsa i mitt inlägg nr 2.

Ett stort problem i (kanske specifikt för just Sverige?) tror jag är strykräddheten som uppenbarligen finns hos många tjänstemän i de flesta samhällsfunktioner - man är livrädda för att granskas och eventuellt ställas till svars. Ta ansvar för de beslut man har tagit. Plus att man hela tiden hänvisar till sekretessen och gömmer sig sålunda bakom den.

Men här och nu gäller det 2 barn som bivit mördade av sina föräldrar och då bör sekretessen kunna lyftas en bit. Även om enstaka skulle bli besvärade av detta. Myndigheter måste uppmärksamma och ra lärdom av begångna fel för att det förhoppningsvis inte ska upprepas.

Efter det ytterst tragiska fallet med lilla Bobby hände har vad jag vet inte ett dugg som kan ha hjälpt andra barn att undslippa samma öde som han gick till mötes. I alla fall inte Moa och Agnes.

Era tips och trix är att ligga i ett mörkt rum och sova dygnets alla timmar, inte motionera, se solen, byta miljö eller jobba på att minska rädslan. Ni triggar rädsla genom att använda pulsklocka i duschen. Allt ni gör bidrar faktiskt till ohälsa, hos friska. Att ME-sjuka är antidoter till mänskligheten tror jag inte.

Bevisligen nådde ni inte fram till just Henkow Brenton då, om det är så att de inte lyssnat på er tillräckligt. De höll båda barnen hemma, såg till att minimera deras fritid, de hade ingen alls, och de sökte, precis som du, svar på gåtan. Ni har inget emot att sjukdomen skildras som hopplös i media, ni vill ha det, för så tror ni att allmänheten och sjukvården ska "få upp ögonen" för ert lidande.

Vi ser er. Ni lider. Ni gör tvärtom med allt, på ovetenskapliga grunder. Det är mitt huvudspår för närvarande. Och jag tror att minst fem personer har strukit med i detta. Det verkar inte bekymra dig alls, att den möjligheten finns.

Att föräldrarna kan ha använt ME som en praktisk diagnos istället för att studera sitt eget föräldraskap är också en möjlighet, det borde också uppröra. Varför är du så fastlåst i försvar? För mig är det sekteristiskt att inte vilja studera ett fall utifrån olika infallsvinklar, utan bara hålla fast vid att en patientförening är lösningen på allt och ingen riskfaktor alls.

Hur ställer du dig till att AÖ hävdar att det var ME och inget annat som gjorde att hon begick självmord och hävdar att hon fick hjälp med att dö för det? Hon hade ju andra diagnoser. Tycker du inte att ME-sfären utnyttjas då eller är det "bra reklam"?

Kan jag få be om en källa?

Era tips och trix är att ligga i ett mörkt rum och sova dygnets alla timmar, inte motionera, se solen, byta miljö eller jobba på att minska rädslan. Ni triggar rädsla genom att använda pulsklocka i duschen. Allt ni gör bidrar faktiskt till ohälsa, hos friska. Att ME-sjuka är antidoter till mänskligheten tror jag inte.

Bevisligen nådde ni inte fram till just Henkow Brenton då, om det är så att de inte lyssnat på er tillräckligt. De höll båda barnen hemma, såg till att minimera deras fritid, de hade ingen alls, och de sökte, precis som du, svar på gåtan. Ni har inget emot att sjukdomen skildras som hopplös i media, ni vill ha det, för så tror ni att allmänheten och sjukvården ska "få upp ögonen" för ert lidande.

Vi ser er. Ni lider. Ni gör tvärtom med allt, på ovetenskapliga grunder. Det är mitt huvudspår för närvarande. Och jag tror att minst fem personer har strukit med i detta. Det verkar inte bekymra dig alls, att den möjligheten finns.

Att föräldrarna kan ha använt ME som en praktisk diagnos istället för att studera sitt eget föräldraskap är också en möjlighet, det borde också uppröra. Varför är du så fastlåst i försvar? För mig är det sekteristiskt att inte vilja studera ett fall utifrån olika infallsvinklar, utan bara hålla fast vid att en patientförening är lösningen på allt och ingen riskfaktor alls.

Hur ställer du dig till att AÖ hävdar att det var ME och inget annat som gjorde att hon begick självmord och hävdar att hon fick hjälp med att dö för det? Hon hade ju andra diagnoser. Tycker du inte att ME-sfären utnyttjas då eller är det "bra reklam"?

.

Jag har i ett år försökt påtala att den mörka bild av sjukdomen som du så frenetiskt försöker måla upp inte stämmer.
Det är en mångfacetterad sjukdom med olika grader av funktionsnedsättning. Alla måste utgå från sitt nuvarande tillstånd. Blir man försämrad av ljud och ljus är det klart man måste undvika det. Klarar man att jobba, vara ute i naturen eller umgås med familj och vänner så gör man självklart det. Många sjuka är otroligt positiva människor.
Förstår inte varifrån ditt rabiata hat kommer ifrån.
Om O och H mötte liknande reaktioner är det klart att det inte underlättade deras vardag. Hoppas att de mötte mer empati!