Citat:
Ursprungligen postat av
oLf
Vad som är rättvist är att inte bedöma människor efter kön, eller hudfärg för den delen. Låter säkert helt främmande för någon som dig.
Det var ju exakt min poäng - att bedöma människor efter kompetens. I sektorer med kvinnodominerande yrken är det en större andel kvinnor än män som söker till utlysta chefsbefattningar. Omvänt i sektorer med mansdominerande yrken.
Ju fler individer från gruppen X som söker chefsjobb, desto större sannolikhet är det att den, som kommer från den större gruppen, får jobbet. Visst händer det emellanåt att den mest kompetenta personen är från en mindre grupp. Det sticker jag inte under stol med.
Det är kompetensen som styr vilken individ från den eller den gruppen som förtjänar tjänsten.
Exempel:
(1) socionomen 50 år gamla Eva Nilsson i kommunen X med femton års erfarenhet som skolkurator söker befattningen som chef för omsorgsförvaltningen. Hon har genomgått ledarskapskurser.
(2) maskiningenjören 50 årige Ove Svensson i det privata företaget MekanoKonstrukt AB med femton års erfarenhet som ansvarig för service och underhåll i produktionen söker befattningen som driftschef för konstruktionsavdelningen. Han har liksom Eva genomgått ledarskapskurser.
Andel kvinnor som socionomer: 80-85 % (vet inte den exakta siffran)
Andel kvinnor som maskiningenjörer: 5-10 %.
Men! Om det finns två lika kompetenta sökanden av det andra könet som söker ovannämnda chefstjänster, då kan kvotering tillämpas. I detta fall väljer man den sökande som tillhör det underrepresenterade könet. Då blir det socionomen Anders Persson som tilldelas chefstjänsten i omsorgsförvaltningen (1) och maskiningenjören Emma Karlsson som får arbetsgivarens förtroende att bli chef för konstruktionsavdelningen. Denna måttfulla typ av kvotering kallas positiv särbehandling och används bland annat som verktyg för att upprätthålla eller uppnå en jämnare könsfördelning på en arbetsplats.
Är det något annat som är oklart?