Citat:
Ursprungligen postat av
57Emma
(..) den riktigt suicidala var H och det sjuka som jag tycker är att O var medveten om detta men istället för att trycka på larmknappen så blev började han dela dessa tankar. " I saw such a deep sorrow in his eyes."
Om det är ett slags mönster så vacklar Hanna först men han trycker inte på stoppknappen.
- Barns sjukdom är epicentrum.
- A var väldigt sjuk och hade det jobbigt.
- A var nedstämd av hela situationen/Agnes is bored.
- upplevde inte att nån riktigt lyssnade och förstod /A girl has nothing to say.
- Yngsta dottern får även diagnos.
- Föräldrarna överfixerade i sin omsorg.
- Djup livskris efter många års fokus på sjukdom, bot och bättring.
- Glömde helt bort sig själva.
- Höga förväntningar, prestationskrav och besvikelse.
- Misslyckad krishantering, ingen anpassning av situation och acceptans.
- Bad inte om hjälp trots depression och kris.
- Uppvisade fasader utåt att kunna hantera det.
- Drar sig tillbaka, innesluter sig i sig själva. Får ett sekteriskt beteende.
- Mamman djupt oroad för barnen. Ångest, depression.
- Överdriver farhågorna, applicerar sina upplevelser och känslor på barnen.
- Självmordstankar, sjunker in i sig själv.
- Berättar att hon inte står ut med barnens lidande, vill inte leva längre.
- Pappan agerar mer utåtriktat och aktivt.
- Kan inte hantera hemsituationen, pratar om sin oro. Nedstämd och sorgsen.
- Sjunker djupare i sin depression.
- Försöker hålla ställningarna men har inte kapacitet.
- Ser ingen utväg, framtiden är helt svart.
- Diskussionerna kring att avsluta allas liv tar form.
- Båda driver varandra i fördärvet.
- Hemsituationen förvärras, depressionen blir djupare och båda är överens att avsluta sina liv och döda barnen, en vidrig problemlösning.
Kände sig Hanna misslyckad som mor?
Kände han sig misslyckad som man och familjebeskyddare?
Klarar han inte att leva utan sin fru?