Vill du påstå att du har några som helst belägg för att ditt eget medvetande existerar? (Du svarade inte på frågan)
Det enda
argumentet som är giltigt är inte speciellt övertygande för andra än dig själv.
Därför att
endast Du kan ha kunskap om denna.
Med anledning av detta kan kunskap om ett allmänt medvetande aldrig vara
säker.
Precis som att allt annat än ditt medvetande aldrig kommer kunna belägga existensen av detsamma.
Ett universellt medvetande skulle inte alls betyda att allt vore likadant och inte kunna skilja sig åt på individuell nivå.
I exemplet som du själv angav te.x så är ju cellerna i din kropp faktiskt
olika trots att du besitter ETT
jag (medvetande).
Dina hudceller beter sig faktiskt inte precis lika som dina hjärnceller, de ÄR
olika trots att dina verkar fungera onormalt lika.
Visst kan man försöka driva tesen att celler inte har medvetande, men det kan man likväl aldrig veta.
Däremot kan man uppfatta att sannolikheten för detta är densamma som för att människor har ett medvetande.
Att påstå att celler inte har ett medvetande är alltså samma sak som att påstå att människor inte har det.
De flesta verkar ha glömt att teser alltid också driver sin antites:
Om man t.ex driver tesen "det är sant att Gud inte finns" så betyder den automatiskt också "Det är falskt att Gud finns".
Om man kan bevisa att något av dessa två påståenden är sanna, så är nödvändigtvis det andra också det.
Ett exempel:
Om du säger att påståendet om Xenu är sant, så påstår du samtidigt att alla påståenden som säger annorlunda är falska.
Kan du alltså hitta ett enda sant påstående som motsäger påståendet om Xenu så är påståendet om Xenu falskt.
Att det finns religioner som inte kan härledas till Xenu är i vilket fall sant = falskt att alla religioner sprungit ur Xenu.
Att påvisa att Xenu aldrig funnits (eller inte funnits den påstådda plats-/tidpunkten) är svårare, men långt ifrån omöjligt.
Eller menar du verkligen att det är en total omöjlighet?
Håller du med om att man är dum i huvudet om man invänder mot något helt utan belägg också?
Man kan ha en uppfattning om sanningshalten i ett påstående utan större belägg - men knappast påvisa eller avfärda den.
Då är man bevisligen den största idioten i rummet (som en nihilistisk moralpredikare ungefär)
Att du läst något betyder inte att du uppfattat innehållet. Det är tydligt.
Universum är i sig självt beviset för det allmänna medvetandet, precis som att dina tankar är beviset för ditt medvetande.
Det förefaller sig så att det ju finns
en universell verklighet, kanske inte helt objektiv, men helt säkert
en absolut sanning.
Solen finns, även på natten och oberoende av vad vi individuellt tycker och tänker om det.
Däremot kanske "något" måste "tänka" på solen för att den alls skall existera, det vet vi inte.
Det enda du säkert vet är att just du existerar, men några bevis - det har du inte.
Att allt i universum är sammanlänkat med allting annat bl.a. genom rum-tiden, är självklart.
Att du ifrågasätter detta påvisar bara ytterligare din ignorans.
Du är fantastiskt duktig på att själv göra det du anklagar andra för att göra.
Du är också duktig på att missförstå innebörden av det du läser.
Du behöver inte argumentera för
hur detta medvetande inte skulle kunna fungerar - det är onödigt.
Att påstå att ett omöjligt sakförhållande inte råder
bevisar ingenting.
Det du istället borde göra är att föreställa dig ett universellt medvetande som faktiskt skulle kunna existera.
NEJ! Alla initierade är överens om att vakuum
inte är "
endast ett tomt utrymme".
De är också fullkomligt överens om att ett
utrymme är långt ifrån "ingenting".
Många talar även om "Vakuumets struktur" som att
det precis som allting annat har en egen form.
Läste du länkad artikel?
Det beror på hur man ser det, man skulle t.om kunna säga att perfekt vakuum upptar ungefär 99,99999% av universum.
Eller för den delen att endast 0,0000001% av universum är något annat än Vakuum.
Denna uppfattning kan givetvis också vara felaktig. Vi har helt enkelt för lite kunskap i ämnet.
Hur stor behöver volymen av totalt vakuum vara för att erkänna den volymen som perfekt vakuum?
Erkänn att du inte vet istället för att försöka undervisa mig om något som inte är säkert.
Jag är långt ifrån lika fundamentalistisk som du i frågan om Guds existens, alltså mindre religiös än dig.
Du har en religiös tilltro på att så inte är fallet, medans jag erkänner mig osäker och väger idéer mot varandra.
Det är besvärligt -alltså motsatsen till bekvämt- att föreställa sig något som man inte redan tror sig veta.
Jag har inte "valt" för att jag "gillar" idén om ett existerande universellt medvetande "mer" än motsatsen.
Till skillnad från dig då som ju absolut
väljer det bekvämare och av dig mest uppskattade alternativet.
Jag är agnostiker (därför påpekar jag det), du är en
fanatisk gudsförnekare som påstår dig sitta på sanningen.
Där sitter du på dass och ber andra hålla igen.
Det är faktiskt relativt intressant att se dig försöka övertyga dig själv om din uppfattning också,
Länge leve Flashback! Emotser all sorts kommentarer, men föredrar dem som faktiskt betyder någonting.
/ Negergubbe