Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Instämmer i varenda ord du skriver.
Agnes inhyrda vän ja....En tonårstjej vill välja sina egna kompisar men här valdes vännen ut av föräldrarna. Vännen var säkert en jättegullig tjej men det är inte grejen. Hon valdes ut och anställdes som ” barnvakt”!! Till en 14/11åring?!!
Agnes var inte isolerad sägs det. Hon umgicks med lärare. Nu är det väl knappast ett sådant umgänge man vill ha som tonårstjej.
Agnes. Storasyster. Bestulen på sin tonårstid och frigörelse. Att Agnes var deprimerad och hade självmordstankar är helt naturligt med den tillvaron hon levde.
Gör ont i hjärtat att tänka på att Moa gick runt och oroade sig för studieresultaten,att hon skulle komma efter. Kanske hon ville måla och spela piano istället.
Något var väldigt sjukt i den här familjen och det var något som pågått under lång tid.
Oavsett vad någon skånsk läkare satte för diagnos så tror jag att det var en sjuk miljö som skapade symtomen hos Agnes och Moa.

Lagboken talar om vad vi inte får göra. Men vi har ett rättsystem som har monopol på att avgöra vad som ska bli föremål för åtal, med syftet att döma. Men döda kan inte åtalas, och fr.a. inte dömas, utan bara tilldelas misstanke om ansvar, som det verkar.

När åtal inte kan komma på tal så sköter polisen förundersökning som om det skulle gå till åtal, för att utreda vad som hände (dvs liktydigt med att utreda ansvar), men resultatet av undersökningen är inte offentligt då åtal inte kan bli aktuellt. De ansvariga för brottet förblir misstänkta för gärningen då de inte kan bevisas skyldiga i domstol. Och misstanke om brott blir normalt inte offentliggjort som bekräftat ansvar, om det inte leder eller kan leda till åtal.

Här har polisen, då mggmm är döda, meddelat hur de ser på ansvaret för flickornas död. Några andra brott som de kan ha utrett har de inte meddelat ansvar kring. Och är väl inte skyldiga att göra, om inte allmänintresset ansett så, vilket det inte gjort.

Sen vad en åklagare skulle anse får vi inte riktigt veta, ssk. som det ingått i brottets fullbordande att båda föräldrarna velat dö.

Mina vinklingar tidigare har kanske inte varit riktigt formellt korrekta — jag tror det här är bättre. Sen hade det ju varit bra att få lite konstruktiv input också...

Hade rättsystemet sett annorlunda ut, exv bestått av H. Poirot i en isolerad miljö, så hade (kanske) inget hindrat att man uttryckt sig med större bestämdhet kring alla brott och deras förövare. Men det blir kontrafaktiskt då det finns en rättsordning som reglerar hur man hanterar sakerna. Vilket är en fråga om rättssäkerhet och därmed också för att förhindra korrupt rättsutövning, vilket är inte minst viktigt när mggmm är döda och inte kan svara för sig.

Så det är om man så vill som det ser ut polismyndighetens sak att i relation till allmänintresse och hänsyn till de skyldigas och deras anhörigas integritet att meddela eller inte meddela om föräldrarna är formellt misstänkta för att ha dräpt eller mördat varandra eller inte. Hur (misstanken om) ansvaret för en sån handling borde taxeras givet bådas medgärningsmannaskap i mordet på döttrarna, brottet som helhet och föräldrarnas tämligen förväntade död kan jag inte riktigt svara på. Det är i alla händelser inte det brott som allmänheten och polisen funnit vara det centrala i gärningen och det som främst tarvat klarläggande. I så fall vore det det som man hade meddelat om.

I en annan tid kanske det kunde vara det.

Vi hade en tid när alkoholiserade, asociala, lågavlönade marginaliserade karlslokar bultade ihjäl små hustruar och ett och annat barn innan de blev lämnade av dessa för någon annan karlslok i grannskapet. Som behövdes komma tillrätta med. Men detta är det ju inte frågan om här. Det här går ju inte ens skapa en statistik av som man sen kan sitta och bekymra sig över.

Men det finns en gärning här som är den som betyder ngt.

Och så sett skulle det vara viktigare att känna till hur svåra deras sjukdomar var än att ställa O till svars även för mordet på frun, som man kan misstänka hade mest bråttom med att dö (eftersom inget indikerar att O borde haft så brått). Karlslokar brukar inte ha brått att dö. På det sättet.

Kunde de inte enas om vem som borde ge upp sin karriär för att diska och städa efter flickorna?

Så när man lyfter fram en sak så döljer el. glömmer man lätt ngt annat...

Då är man inte misstänkt för mord utan för medhjälp, stämpling, anstiftan eller möjligen vållande.

Det är precis detta som inte ser så bra ut.

Familjen Henkow är mer eller mindre inflytelserika och högt uppsatta jurister sedan generationer, en K-G H var Hovrättsfiskal, en K-H H var Häradshövding. Flera nu aktiva släktingar sysslar med juridik.
Det är inte bra att då tysta ner en utredningning där inflytelserika personers släkting är misstänkt gärningsman eftersom det är så lätt hänt att det uppstår konspirationsteorier om varför man gör det.

Idag vet vi att uppgifter om att bägge föräldrarna ”därefter tagit sina liv”, som det står överallt i media, inte stämmer: modern Hanna blev strypmördad.
Vi vet också att föräldrarna inte ”gemensamt mördade sina barn” - då forensiska fynd visat att endast en person handgripligen mördade barnen.

Det kan mycket väl vara så att både O och H planerat och beslutat om familjeutplåningen. Även om det nästan är världsunikt. Erfarna duktiga polisen borde inte ha fel eller missbedömt det hela.
Men om man inte redogör varför man vet att det är så - samtidigt som vissa tidigare uppgifter, även ur senaste PT om bl.a. gemensamt utförda mord, inte visat sig stämma - kommer konspirationsteorierna inte upphöra. Speciellt när en inblandad har inflytelserika släktingar.

Frågorna kommer fortsatta surra likt flugor kring det här fallet. Vill man inte längre ha surrande flugor runt huvudet vore det bättre om man helt enkelt la de stora korten på bordet:

Varför är man helt övertygad om att familjeutplåningen var båda föräldrarnas plan och vilja där och då; trots att enbart en av dem mördade bägge barnen och den ena föräldern faktiskt är mördad av den andre?

Eftersom man inte kommer gå ut med vem som gjorde vad, så blir båda formellt misstänkta för mord kan jag tänka. Hade de överlevt och åtalats så hade det säkert blivit en väldigt intressant förhandling när skuldfrågan skulle avgöra. Den förhandlingen hade jag gärna suttit som flugan på en vägg.

I just det här fallet hade nog straffen, med tanke på att jag förstått att polisen har ett gediget material med bevis, blivit detsamma för båda föräldrarna. Livstid. Oavsett vem som gjorde vad. Båda förberedde morden. Sen om någon hoppade av det fysiska spelar nog ingen roll i slutändan.

Det är DET som skaver hos mig. Var finns denna källa som säger det? Att det bara är EN som dödat barnen. Jag hittar det inte nånstans i den offentliga media som jag kan rota fram. Det har skrivits massor, så jag har möjligen missat det.

Skaver och skaver. Det som informationen i alla fall innebär om den är sann, är att makan är barnamördare medan maken är hustrumördare.

Jo, men enl vår eminenta Solglittret så är det en som mördat tre personer. I alla fall en som mördat båda barnen. Var kommer den informationen ifrån - förutom från ett telefonsamtal som inte går att verifiera, om det ens har ägt rum.

Utöver avskedsbrev, testamente och digitala bevis, så lär forensiska bevis för att maken dödade barnen och maken dödade hustrun varit ganska övertygande. Man har dock valt att inte lämna ut denna information vilket jag har förståelse för. Det var ju ändå i samförstånd.

Nej det har hon inte sagt att ACA har sagt. Hon har sagt att makan blev strypmördad och att barnen har samma mördare. Det är inte samma sak som att "en har mördat tre personer. Tvärtom i detta fallet eftersom två dessutom är misstänkta för mord. Det ACAs ord tillsammans med kunskapen om att båda föräldrarna är misstänkta för mord innebär, är att makan dödade barnen.

Anhörigas åsikter om vad som skulle redovisas undrar jag åxå över.Störst hänsyn borde väl tas till Agnes och Moas rätt till sina egna liv men får en stark känsla av att föräldrarnas eftermäle är viktigast. Så jävla cyniskt.

Här håller jag med dig (och Tey44) i huvuddragen.

Att det förekommit någon aktiv planering tror jag inte heller förrän sent i skedet. Mer som du säger tankar som bollats, kanske med mer eller mindre övertygelse.

Vem som tänkt vad när kommer vi förmodligen aldrig få reda på. Inte heller tror jag nödvändigtvis att båda föräldrarna vid alla tidpunkter drevs av samma grundläggande motiv. En av dem hade mer att förlora utanför hemmet, något som kanske länge verkade preventivt för att i slutändan i stället bli strået som knäckte kamelens rygg när det blev tydligt att även detta skulle gå förlorat.