Hej på er!
Efter ha varit medlem på Flashback sedan 2005 så är de nu dags för mitt allra första inlägg
Behöver lite hjälp med tankar och funderingar kring eventuell flytt från Stockholm till nordligare delar av landet, Luleå, Piteå bl.a.
Lite om mig själv.
Jag är i 30-årsåldern och bor med sambo sedan en tid tillbaka och vi trivs väldigt bra ihop.
Född och uppvuxen i Stockholm (Sollentuna). Har efter gymnasiet studerat på annan ort och har därför en högskoleexamen. Har sen jag flyttade hem efter examen jobbat inom sälj och varit ganska framgångsrik inom mitt yrke. Nu börjar jag komma till den punkt i livet där tankarna lutar åt nästa steg (barn, hus etc.)
När jobbet efter studierna började rulla på så hade jag en ganska trevlig månadslön. Vi var ett ganska stort gäng som tjänade bra och körde hela racet med lägenhet på östermalm, stureplan, fina middagar, balla resor och allt de där. Det har varit jäkligt kul men efter 10 år så har de där intresset successivt mattats av senaste åren. Många av vännerna har skaffat barn och hunnit gifta sig, vissa är dessutom inne på barn nr 2 nu.
Jag vill inte påstå att varken jag eller sambon har någon panik med just barn, men det är väl dags att börja planera lite för det.
Som livet ser ut nu så är det väldigt lite festande numera. Det intresset har fullständigt lagts ner. Det sociala består av lite middagar med vänner då och då, ibland hemma hos någon och ibland ute på stan. Någon skidresa eller golfresa per år med vänner, dock i betydligt mindre skala än tidigare år. Man ses liksom under andra former. Det är bröllop, födelsedagar, någon inflyttningsfest och så. Ibland drar någon kompis ihop en grabbmiddag så man får skjuta ut sig ordentligt. Dock slutar de nästan alltid med att jag går hem innan det vankas nattklubb.
Trots lite av ett innerstads och stureplansliv så har jag alltid gillat naturen och allt däromkring. Stora intressen är skidåkning (längd & alpint), skridskor på naturis, älskar riktiga vintrar med snö, snöskoter, båt & skärgård, plocka svamp, djur bl.a. Låter kanske lite konstigt med tanke på beskrivningen av livet ovan men bara för att man bott i stan så behöver de inte betyda att man ogillar natur.
Nu har jag och sambon insett att fördelarna med att bo i stan och Stockholm överlag inte är lika attraktiva längre. Vi utnyttjar de knappt. Shoppa gör vi nästan aldrig, det mesta köper vi numera på nätet. Äta ute gör vi ibland men det väger inte upp. Vänner umgås vi med allt mer sällan.
Vi har helt enkelt börjat prata om att ta våra liv och flytta norrut där det finns riktiga vintrar med snö och is och där man kan ha hus, skoter, båt bl.a. utan att behöva vara miljonär.
I Stockholm så är det dyrt om man ska ha ett trevligt hus men visst skulle vi troligtvis ha råd, men då finns mindre pengar över till andra intressen. Och visst går det att bosätta sig längre ut men då blir pendlingen ännu värre.
Dessutom så är trafiken hopplös. Att bo i en del av Stockholm och jobba i en annan innebär köer, köer och köer. Rusningstrafiken är hemsk.
Vi ser nu framför oss ett liv i en stad där man kort och gott slutar jobbet, är hemma på 10-20 min och då hunnit hämta ungarna på dagis och sen har man eftermiddagen/kvällen möjligheter till aktiviteter såsom skridskor t.ex med barnen, längdskidor på bekvämt avstånd, har vi båt och vill ta en vardagstur på sommaren så är det 10-20 min till båten.
Här i Stockholm är allt som ett jäkla stort projekt om man bor på ett ställe, båten på andra sidan stan, någon unge kanske har häst i en annan del, någon spelar fotboll i en annan del. Det är avstånd, köer, trängselskatter, dyrare med allt. Dessutom kommer vi aldrig ha råd med att bo i ett trevlig hus, ha båt, sambon häst etc. De är pissdyrt!
Vintrarna.
Snö ligger mig som sagt varmt om hjärtat. Älskar ordentliga vintrar och möjligheter till aktiviteterna de ger.
Snöskoter har jag kört några gånger och varit med på längre turer (40-50 mil) och fullkomligt älskar den upplevelsen!
Alpint åker jag en hel del. Luleå/Piteå ligger visserligen inte i fjällen. Men närmare än Stockholm åtminstone.
I skrivande stund så har vi 5 plusgrader och de är mitten på februari. De skidspåren som finns är Stockholm stadion och kylbanan ute i Saltsjöbaden. Mycket folk, avstånd (köer), kostar pengar att åka.
Det finns några plogade naturisar, men de ligger en bra bit bort och inget man pallar köa i trafiken till på vardagar.
Vi båda anser att vi kommit till fram till att det vore kul och spännande att komma härifrån. Få lite mer enkelhet i livet och närmare natur, vinter, djur. Men visst skulle det vara en stor omställning att flytta från stan. Vi båda har våra familjer i Stockholm och det skulle ta emot att lämna. Samtidigt så går det ju en massa flyg varje dag från Kallax till Stockholm. Mina föräldrar kommer inom kort pensionera sig och jag inbillar mig att de kommer att hälsa på en hel del då om vi har barn och hus med gäststuga.
Varför Luleå/piteå?
Kan inte påstå att jag gjort världens research kring detta. Men vi vill högt upp. Umeå har vi tittat på men känns inte lika snösäkert som Lule? Dessutom är Umeå betydligt dyrare gällande hus. Vi vill ha skärgård och möjlighet till båt framöver och skärgården där uppe verkar riktigt fin. Säsongen är naturligtvis kortare än Stockholm, men det kan vi leva med.
Jag vet även att det är snösäkrare inåt landet. Men vi båda vill nog ha närheten till en lite större stad samt kust.
Jobb.
Jag har högskoleutbildning, ett bra cv, drivit eget med anställda. Borde kunna hitta något som jag trivs med. Sambon läser en kortare utbildning just nu och bör kunna hitta något hon med. Jag är beredd att kliva ner i lön så länge jag hittar ett jobb som jag trivs med.
Bostad.
Skulle vi sälja av vår lägenhet här hemma skulle vi troligtvis få loss 2-3 miljoner att ta med oss. Det är i detta vi ser en enorm vinning. Även om Luleå inte är direkt superbilligt så verkar man kunna få ett trevligt hus allt mellan 2,5-4 miljoner beroende på hur långt från stan och vilket område man vill bo i. Herregud vi skulle i princip nästan kunna vara obelånade om vi flyttade!
Nu vill jag höra lite om det är några som gjort samma resa, och vill dela med sig lite av era tankar kring det? Det behöver inte just vara flytt norrut. Men ni som valt att lämna stan. Vill även höra lite ni som bor upp mot Norrbotten och i krokarna där, i synnerhet Luleå / Piteå. Vad säger ni själva om era städer? Vad tycker ni om människor som flyttar in och framförallt Stockholmare? Har ni förutfattade meningar? Är det svårt att komma in och skaffa sig vänner?
Och för att klargöra. Vi har inte tänkt att flytta med inställningen att “Här kommer vi från storstan och vet bäst” med någon slags östermalmsattityd. Sambon har tidigare bott på gård och jag har rest i stora delar av världen. Stockholm är knappast någon världsmetropol som jag/vi tar med mig någon dryg attityd ifrån. Vi är ödmjuka och jordnära båda två.
Efter ha varit medlem på Flashback sedan 2005 så är de nu dags för mitt allra första inlägg
Behöver lite hjälp med tankar och funderingar kring eventuell flytt från Stockholm till nordligare delar av landet, Luleå, Piteå bl.a.
Lite om mig själv.
Jag är i 30-årsåldern och bor med sambo sedan en tid tillbaka och vi trivs väldigt bra ihop.
Född och uppvuxen i Stockholm (Sollentuna). Har efter gymnasiet studerat på annan ort och har därför en högskoleexamen. Har sen jag flyttade hem efter examen jobbat inom sälj och varit ganska framgångsrik inom mitt yrke. Nu börjar jag komma till den punkt i livet där tankarna lutar åt nästa steg (barn, hus etc.)
När jobbet efter studierna började rulla på så hade jag en ganska trevlig månadslön. Vi var ett ganska stort gäng som tjänade bra och körde hela racet med lägenhet på östermalm, stureplan, fina middagar, balla resor och allt de där. Det har varit jäkligt kul men efter 10 år så har de där intresset successivt mattats av senaste åren. Många av vännerna har skaffat barn och hunnit gifta sig, vissa är dessutom inne på barn nr 2 nu.
Jag vill inte påstå att varken jag eller sambon har någon panik med just barn, men det är väl dags att börja planera lite för det.
Som livet ser ut nu så är det väldigt lite festande numera. Det intresset har fullständigt lagts ner. Det sociala består av lite middagar med vänner då och då, ibland hemma hos någon och ibland ute på stan. Någon skidresa eller golfresa per år med vänner, dock i betydligt mindre skala än tidigare år. Man ses liksom under andra former. Det är bröllop, födelsedagar, någon inflyttningsfest och så. Ibland drar någon kompis ihop en grabbmiddag så man får skjuta ut sig ordentligt. Dock slutar de nästan alltid med att jag går hem innan det vankas nattklubb.
Trots lite av ett innerstads och stureplansliv så har jag alltid gillat naturen och allt däromkring. Stora intressen är skidåkning (längd & alpint), skridskor på naturis, älskar riktiga vintrar med snö, snöskoter, båt & skärgård, plocka svamp, djur bl.a. Låter kanske lite konstigt med tanke på beskrivningen av livet ovan men bara för att man bott i stan så behöver de inte betyda att man ogillar natur.
Nu har jag och sambon insett att fördelarna med att bo i stan och Stockholm överlag inte är lika attraktiva längre. Vi utnyttjar de knappt. Shoppa gör vi nästan aldrig, det mesta köper vi numera på nätet. Äta ute gör vi ibland men det väger inte upp. Vänner umgås vi med allt mer sällan.
Vi har helt enkelt börjat prata om att ta våra liv och flytta norrut där det finns riktiga vintrar med snö och is och där man kan ha hus, skoter, båt bl.a. utan att behöva vara miljonär.
I Stockholm så är det dyrt om man ska ha ett trevligt hus men visst skulle vi troligtvis ha råd, men då finns mindre pengar över till andra intressen. Och visst går det att bosätta sig längre ut men då blir pendlingen ännu värre.
Dessutom så är trafiken hopplös. Att bo i en del av Stockholm och jobba i en annan innebär köer, köer och köer. Rusningstrafiken är hemsk.
Vi ser nu framför oss ett liv i en stad där man kort och gott slutar jobbet, är hemma på 10-20 min och då hunnit hämta ungarna på dagis och sen har man eftermiddagen/kvällen möjligheter till aktiviteter såsom skridskor t.ex med barnen, längdskidor på bekvämt avstånd, har vi båt och vill ta en vardagstur på sommaren så är det 10-20 min till båten.
Här i Stockholm är allt som ett jäkla stort projekt om man bor på ett ställe, båten på andra sidan stan, någon unge kanske har häst i en annan del, någon spelar fotboll i en annan del. Det är avstånd, köer, trängselskatter, dyrare med allt. Dessutom kommer vi aldrig ha råd med att bo i ett trevlig hus, ha båt, sambon häst etc. De är pissdyrt!
Vintrarna.
Snö ligger mig som sagt varmt om hjärtat. Älskar ordentliga vintrar och möjligheter till aktiviteterna de ger.
Snöskoter har jag kört några gånger och varit med på längre turer (40-50 mil) och fullkomligt älskar den upplevelsen!
Alpint åker jag en hel del. Luleå/Piteå ligger visserligen inte i fjällen. Men närmare än Stockholm åtminstone.
I skrivande stund så har vi 5 plusgrader och de är mitten på februari. De skidspåren som finns är Stockholm stadion och kylbanan ute i Saltsjöbaden. Mycket folk, avstånd (köer), kostar pengar att åka.
Det finns några plogade naturisar, men de ligger en bra bit bort och inget man pallar köa i trafiken till på vardagar.
Vi båda anser att vi kommit till fram till att det vore kul och spännande att komma härifrån. Få lite mer enkelhet i livet och närmare natur, vinter, djur. Men visst skulle det vara en stor omställning att flytta från stan. Vi båda har våra familjer i Stockholm och det skulle ta emot att lämna. Samtidigt så går det ju en massa flyg varje dag från Kallax till Stockholm. Mina föräldrar kommer inom kort pensionera sig och jag inbillar mig att de kommer att hälsa på en hel del då om vi har barn och hus med gäststuga.
Varför Luleå/piteå?
Kan inte påstå att jag gjort världens research kring detta. Men vi vill högt upp. Umeå har vi tittat på men känns inte lika snösäkert som Lule? Dessutom är Umeå betydligt dyrare gällande hus. Vi vill ha skärgård och möjlighet till båt framöver och skärgården där uppe verkar riktigt fin. Säsongen är naturligtvis kortare än Stockholm, men det kan vi leva med.
Jag vet även att det är snösäkrare inåt landet. Men vi båda vill nog ha närheten till en lite större stad samt kust.
Jobb.
Jag har högskoleutbildning, ett bra cv, drivit eget med anställda. Borde kunna hitta något som jag trivs med. Sambon läser en kortare utbildning just nu och bör kunna hitta något hon med. Jag är beredd att kliva ner i lön så länge jag hittar ett jobb som jag trivs med.
Bostad.
Skulle vi sälja av vår lägenhet här hemma skulle vi troligtvis få loss 2-3 miljoner att ta med oss. Det är i detta vi ser en enorm vinning. Även om Luleå inte är direkt superbilligt så verkar man kunna få ett trevligt hus allt mellan 2,5-4 miljoner beroende på hur långt från stan och vilket område man vill bo i. Herregud vi skulle i princip nästan kunna vara obelånade om vi flyttade!
Nu vill jag höra lite om det är några som gjort samma resa, och vill dela med sig lite av era tankar kring det? Det behöver inte just vara flytt norrut. Men ni som valt att lämna stan. Vill även höra lite ni som bor upp mot Norrbotten och i krokarna där, i synnerhet Luleå / Piteå. Vad säger ni själva om era städer? Vad tycker ni om människor som flyttar in och framförallt Stockholmare? Har ni förutfattade meningar? Är det svårt att komma in och skaffa sig vänner?
Och för att klargöra. Vi har inte tänkt att flytta med inställningen att “Här kommer vi från storstan och vet bäst” med någon slags östermalmsattityd. Sambon har tidigare bott på gård och jag har rest i stora delar av världen. Stockholm är knappast någon världsmetropol som jag/vi tar med mig någon dryg attityd ifrån. Vi är ödmjuka och jordnära båda två.
