Skulle ni säga att Emil i Lönneberga var överklass?

OMG... många funderingar om olika termer.

Emil Svensson var barn vid förra sekelskiftet. De historiska händelserna placerar böckerna i perioden 1899-1911.
Då fanns inte ståndssamhället - ståndsriksdagen avskaffades 1866.

Anton Svensson, Emils stränge fader, var hemmansägare. Han ägde alltså en jordbruksfastighet. Ett familjejordbruk med två anställda, pigan Lina och drängen Alfred. Förutom detta hjälper Krösa-Maja till ibland.

Ett hemman var en gård som var så stor att den kunde försörja en familj. Ett torp var mindre. Där behövde de boende även söka jobba med annat, vanligen daglönare på en större gård.
Var gården så stor att den förutom livets nödtorft även beräknades kunna leverera in skatt kallades detta för ett mantalshemman. Familjen Svenssons gård i Katthult var troligen på ett mantal, eftersom Alfred och Lina även kunde bo där.

Ett mantal gav även rösträtt till riksdagen och en röst till kommunalvalen. Före valet 1921 var rösträtten skatterelaterad.

Drängar och pigor var relativt fast anställda på gårdar eller hos förmöget folk. De hade vedertagna förmåner, dels natura och dels i pengar. En statare "gick på stat" dvs anställdes på helår, oktober till september. De hade mycket sämre förmåner, och var i princip nästan förslavade. De var så gott som alltid anställda på en herrgård.

Systemet med drängar och pigor är lite speciellt. Det var ju genetiskt bra om folk flyttade på sig, och ett sätt var att tjäna piga eller dräng. Lina drömmer om kärleken (Alfred?) och troligen ett eget torp. Ett par decennier senare var det industrin som lockade. Samtidigt behövdes drängsysslor i mindre omfattning i och med en ökad mekanisering av jordbruket.

Var familjen Svensson överklass? Nej. Underklass? Nej. Familjeföretag med två anställda, jordägande medelklass. Tänk litet familjeföretag, men ett par anställda idag. Den lokala pizzerian.

De övriga då? Alfred och Lina var definitivt arbetarklass. Statare var den tidens riktiga underklass, och de var de inte.
Fru Petrell överklass.

OMG... många funderingar om olika termer.

Emil Svensson var barn vid förra sekelskiftet. De historiska händelserna placerar böckerna i perioden 1899-1911.

Bra inlägg rikligt med historia Tackar.

Mycket som har förändrats på ca 120år

Klockrent skrivet!

Sen kan ja tycka att Emils farsa är väldigt överklass i sitt sätt att bete sig. Han hade ofta kostym och såg alltid ner på folk, precis som överklassen gör.

Alla hade kostym på den tiden, alltid...

Anton var en duktig kristen som arbetade 6 dagar i veckan och förtärde ingen ankohol eller unnade sig destruktiva nöjen som snus.

Eftersom Emils pappa satt med i sockenstämman enligt en av böckerna så innebär det att han ägde sin jord och inte arrenderade den.
Han arrenderade troligen ut en del av sin mark till andra småbönder i socknen. Det gör att Emils familj var ganska förmögen men någon överklass var de givetvis inte. Bulten i Boo var enligt böckerna en mycket rikare bonde med mer åkermark än Emils pappa.

Hade en diskussion med en kompis om detta. Han hävdar att Emil och hans familj var överklass. Dom hade trälar och pigor och en stor gård med massa hus och tillgångar och djur.

Din vän måste vara extremt okunnig. Överklassen på den tiden behövde inte utföra något kroppsarbete, vilket Emils föräldrar gör. De är självägande bönder. Bönder är inte överklass eller övre medelklass.

Ett till halvkretin som drar alla bönder över samma kam. Jo, det fanns bönder som är närmast att betrakta som övre medelklass och ju längre tillbaka i tiden desto mer sant blir detta påstående.

OMG... många funderingar om olika termer.

Emil Svensson var barn vid förra sekelskiftet. De historiska händelserna placerar böckerna i perioden 1899-1911.
Då fanns inte ståndssamhället - ståndsriksdagen avskaffades 1866.

Anton Svensson, Emils stränge fader, var hemmansägare. Han ägde alltså en jordbruksfastighet. Ett familjejordbruk med två anställda, pigan Lina och drängen Alfred. Förutom detta hjälper Krösa-Maja till ibland.

Ett hemman var en gård som var så stor att den kunde försörja en familj. Ett torp var mindre. Där behövde de boende även söka jobba med annat, vanligen daglönare på en större gård.
Var gården så stor att den förutom livets nödtorft även beräknades kunna leverera in skatt kallades detta för ett mantalshemman. Familjen Svenssons gård i Katthult var troligen på ett mantal, eftersom Alfred och Lina även kunde bo där.

Ett mantal gav även rösträtt till riksdagen och en röst till kommunalvalen. Före valet 1921 var rösträtten skatterelaterad.

Drängar och pigor var relativt fast anställda på gårdar eller hos förmöget folk. De hade vedertagna förmåner, dels natura och dels i pengar. En statare "gick på stat" dvs anställdes på helår, oktober till september. De hade mycket sämre förmåner, och var i princip nästan förslavade. De var så gott som alltid anställda på en herrgård.

Systemet med drängar och pigor är lite speciellt. Det var ju genetiskt bra om folk flyttade på sig, och ett sätt var att tjäna piga eller dräng. Lina drömmer om kärleken (Alfred?) och troligen ett eget torp. Ett par decennier senare var det industrin som lockade. Samtidigt behövdes drängsysslor i mindre omfattning i och med en ökad mekanisering av jordbruket.

Var familjen Svensson överklass? Nej. Underklass? Nej. Familjeföretag med två anställda, jordägande medelklass. Tänk litet familjeföretag, men ett par anställda idag. Den lokala pizzerian.

De övriga då? Alfred och Lina var definitivt arbetarklass. Statare var den tidens riktiga underklass, och de var de inte.
Fru Petrell överklass.

Du kanske inte känner till de fyra stånden vi hade i Sverige: präster, adel, borgare och bönder. De som inte tillhörde de tre övriga stånden tillhörde bondeståndet. Det säger sig självt att det fanns en stor inkomstskillnad inom den gruppen. De tillhörde ändå samma sociala klass på den tiden.

Det kallas livegen bonde. Alla bönder med egen gård och mark hade pigor och drängar på den tiden.

Återigen sluta spekulera om sådant ni inte har någon vetskap om. Jo, bönderna hade ofta riksdaler på banken. Finns ju för fan människor födda på slutet av 1800-talet som har skrivit om detta faktum i allehanda bygdeskildringar. Förmögna fettobönder som satt och skröt om sin rikedom. Att folk som inte hade exempelvis 20 000 riksdaler (mycket pengar på den tiden) var fattiga drägg.

Emils familj var knappast överklass.
Överklassen finns representerad i böckerna. Främst genom fru Petrell från Vimmerby

Fru Petrell är en välbärgad dam som egentligen inte befattar sig med sådana som Lönnebergaborna (bönder) om det inte vore för att Emils mamma förser kärringen med korv (!).
Fru Petrell har nämligen en otrolig aptit på korv och tycker väldigt mycket om korven som tillagas i Lönneberga.

Hon bjuder till och med hem familjen till sitt hus i staden i samma veva som kometen ska komma.
(Givetvis är den egentliga avsikten att familjen ska ta med sig korv)

Hon är för övrigt änka.....