Citat:
Ursprungligen postat av
Lonnrot
Jag tror det initiala felet du gör är att förmoda att två tydligen nybakade uniformspoliser skulle ha några utredande eller analytiska bidrag att komma med. Deras träning handlar rimligen om vad som rör deras egen och allmänhetens säkerhet och liknande, och vad som kan röra gripande eller förföljande etc. Vad de kan veta om den psykiska konstitutionen hos ett medelålders akademikerpar med två ME-sjuka flickor i begynnande ungdomsålder som har avslutat hela familjens liv har de knappast tagit till sig genom erfarenhet och har då kanske inte heller referensramarna att bedöma värst mycket. Om de inte har studerat familicidvarianter på kvällstid.
Säger man som polis ”fuck” vid åsynen av en död kvinna så har man kanske en bit kvar till de analytiska nivåerna som kunde krävas. Skulle jag gissa.
Artikeln i polistidningen är av allt att döma en feelgoodartikel för att möta en viss efterfrågan, inte minst från konstaplarnas kolleger, nu och till dagars ände.
Det går nog inte ställa mycket källkritiskt hopp till artikeln, men å andra sidan finns det väl inga skäl att misstro den heller. Poliserna ifråga kan väl svårligen med några garantier antas hålla tätt så värst många decennier om det skulle undanhållas något dramatiskt. Och allt annat kan man anta att de helt enkelt missat. Inklusive antalet staplade tallrikar.
Det är gott så. De har gjort sitt jobb.
Ordet "fuck" ska nog snarare sättas i relation till vad de de facto är ute på - en rutinärende som förändras dramatiskt.
Det skrivs om nåt som är betydligt mer värdefullt än hur det luktade om nu nån har vett att ta till sig detta inom aktuell myndighet. Jag har ägnat en del tid åt debriefing så ögonen föll på det direkt - vid oförberedd omprioritering märks det väl hur viktig mental förberedelse är.
Citat:
På Polishögskolan lär man sig hantera gisslansituationer, skolskjutningar och terrordåd – dramatiska situationer där det värsta tänkbara sker. Hampus poängterar att det finns många kolleger runt om i Sverige som har fått betydligt blodigare synintryck från ärenden som de varit på. Grov misshandel. Styckmord. Men de båda har insett att det värsta tänkbara även kan ske i rena rutinärenden, när den mentala beredskapen är noll.
– Den insikten har satt sig hos mig, det har jag alltid med mig numera, säger Fredrik.
Kanske hade en sådan beredskap varit till hjälp när de stod utanför villan i Bjärred.