Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

10 000 kronors frågan är nu VEM som kommer att göra film på det öde? Jag håller en tumme för att det blir Tomas Alfredson.

https://www.youtube.com/watch?v=zd8dR8rlugA&amp=&t=55s

Länken är från juni 2012


OK, då säger vi att det är godkänt.

Det är Agnes på instagramsbilden

Hoppas innerligt att denna familjs tragiska liv och morbida slut inte kommer i ngn filmversion! Jag tycker det skulle vara omoraliskt.
Däremot ser jag fram emot att ngn grävande journalist (det är säkert flera som sitter i startgroparna) tar sig an fallet och kanske ger oss chansen att komma närmare en förståelse om HUR och VARFÖR?

Familicid är primärt inte ett prognostiskt begrepp (och inte ett artbegrepp) utan ett kategoriserande beskrivande begrepp, underordnat homicid och sidoordnat exv infanticid. Det finns registrerande statistiskt intresse. Det är en sak (när vi gjort det till det) men inget självexisterande ting. Så familicider har egentligen inget eget liv (de heller).

Så man måste kunna vara öppen för att familicider konmer kunna gå till på olika sätt. Definitionen av begreppet är ju sedan statsmaktens, och den avgör då vad som inte ska räknas dit och vad som faller i en annan kategori (om exv en GM dödar resten av familjen först efter att ha släppts från sitt första livstidsstraff — eller exv om en och annan kusin stryker med också).

Men alla begrepp ovan beskriver ju saker som enligt lag är förbjudna, och därmed kommer det finnas överträdelser, för annars hade ingen brytt sig om att förbjuda. Och statistiken rör ju också lagöverträdelser som drabbar oskyldiga. Så det finns där en mänsklig valhandlingspotentialitet (negativt) beskriven i förbuden, som anger att en sådan gärning förvisso går att fysiskt genomföra, och det har visat sig finnas efterfrågan för en sådan gärning vid vissa tillfällen, eller ögonblick, men du ska akta dig för det, för det slutar illa, det vet vi av erfarenhet, och det bygger inte sällan på felaktiga premisser, så sitt inte och fundera på det där alldeles själv.

Men ser man till kända familjemord så finns det ju ofta en eller några inneboende logiker i hur de har kommit att bli såna. Där oviljan att låta barnen bevittna och leva med skammen av ens eget självmord verkar vara en faktor. Skam handlar om rädsla att misslyckas, eller att redan ha misslyckats. Men där omvänt övertygelsen att man gör barnen en tjänst i själva verket hjälper GM att ta steget mot sitt eget självmord, som hade känts tufft annars. Så det handlar om lite haltande, raketstegsmässig slutledning. Men det finns flera. Folk är olika. Och har man vart två om saken så finns det nog några varianter även på det. Det finns väldigt tråkiga sjukdomar exv. Och ärftliga.

Men vad som är allmänintresse kan inte allmänheten bestämma. Inte en och en i alla fall.

Det är det man har myndigheter till.

Men familicid är ett val. Som extremt få begår, mänskligt sett. Nästan inga, statistiskt sett. Det är om man så vill ett politiskt parti med mycket få faktiska väljare.

I fallet Hunt är det dock nästan så man undrar varför det dröjde så länge.

Nu vill jag vara den som är den. Men, vari tycker du att den stora skillnaden ligger mellan att ta del av en rejäl artikelserie eller bok om fallet - mot att någon gör en spelfilm, skriver en roman eller en tv-serie om det inträffade? Ett alternativ för den känslige eller kräsmagade är ju att helt avstå från att läsa om fallet.

Personligen kan jag tycka att det är mer omoraliskt och osmakligt, att likt en gläfsande hund grotta ner sig i fakta, spekulationer och rena lögner om familjen och deras öde. En spelfilm skulle givetvis bli sorgesam, men den har ju möjlighet att på ett nyanserat och (i viss mån) pedagogiskt plan berätta historien. Istället för att fläka ut familjens öde på internet (dagstidningar och forum) kan jag tycka att det är värdigare, och mer hedrande att någon kunnig författare berättar deras historia i litterär eller cineastisk form.

Men - vi tycker alla olika.

Hade alla väsentliga fakta kommit fram med en gång så hade det inte behövts. Varför gå och dra på det, om det inte handlar om att skapa efterfrågan...?

Jag tror att det mesta har kommit fram och att redligt folk inte skor sig på andras olycka.

På ett plan så skulle ju en sådan skildring då också antingen behöva gå emot anhörigas önskemål (om det finns mer att berätta) eller även den vara godkänd av anhöriga, vilket gör det lite poänglöst.

Hela vitsen med uttalandet lär ju vara att vården erhållits inom förväntat sjukvårdsområde, Skånes, men utan att behöva säga lus. Eller utan att via den speciella sjukdomen behöva ofrivilligt peka ut en trolig specialavdelning och en trolig läkare på ett troligt sjukhus.

Att läkaren rullar på tungrots-R från nån dikesfåra i Göingetrakten kan ju iofs förvisso påverka vårdens kvalitet, men det lär bli synnerligen svårt att leda i bevis. Särskilt som målsägandena som utsatts för denna ”vanvård” är döda. Själva diagnosen borde påverkas mindre ändå.

Det är inget a priori fel på Skåne... De är bara sent anslutna.

Var det jag menade. Vissa ser små lömska uttalanden i sina tolkningar när polisen uttalar sig. Det vrids och vänds. Ge det några veckor till så har vissa här kommit fram till att mördarna är de första poliserna på plats.

Jag tror att de letade efter den heliga "graal" i den bemärkelsen att de ville finna något som gjorde allt bra igen, inga sjukdomar, inga dystra tankar, de blev så fixerade vid att allt måste bli som förut att de inte ens kunde tänka sig att leva med de förändringar som döttrarnas sjukdom innebar.

Deras förväntningar och besvikelsen när dessa förväntningar inte kunde uppfyllas blev till slut droppen som urholkade deras sten.

Sedan så måste det väl vara maximal otur att just två sådana människor träffar varandra, jag gissar att hade de inte bildat familj med varandra utan med helt andra människor så skulle tragedin aldrig ha inträffat, de triggade varandra på ett väldigt dåligt sätt.

Förstod det.
Ja, det finns ännu några mördarspår otröskade. Artikeln i polistidningen är typisk coverup-historia förstås.

Det tråkiga är att saker man ändå gärna skulle vilja veta är utom räckhåll. Förhoppningsvis finns det goda skäl till det. Vid det får man lov att göra halt.

Tack. Jag hade aldrig fattad att det är samma flicka. Vilken skillnad. Trist att se.