Citat:
Ursprungligen postat av
57Emma
Som du beskriver här så verkar hon vara en känslomänniska och med många goda och fina egenskaper. Men kan det inte vara så att om någon som är väldigt omvårdande och engagerar sig väldigt mycket i hur andra mår, i själva verket mår skittaskigt själva men istället för att läka sig själv eller söka hjälp, hjälper de personer i sin omgivning?
Överkrav på sig själv när det gäller sin roll som mamma, göra karriär, sköta hemmet perfekt samtidigt som hon oroar sig för hur barnen mår kan jag förstå att det blir till slut övermäktigt för en person och samtidigt tro att omgivningen har dessa krav på henne. Det måste bli ett känslomässigt vakuum tillslut.
Ja, precis - det kommer input från två håll (extern, intern) varav omgivningens syn givetvis är överdriven/överkrav, men en bild som kan ge ångest eller stress för en viss personlighet - det finns tyvärr en viss syn inrotad i samhället kring moderskapet även om det var starkare förr. Det beror väl på uppväxt likaså där kvinnan försöker vara som en schweiziskt multiverktyg för att hinna med allt.
Den dubbelarbetande bullbakaren. Sen en show via facebook, inga snoriga barn där inte.
Här tror jag dock det rörde sig mer om hälsorelaterat. Kanske som GH propagerar - barn ska inte lämnas till instutioner (dagis), föräldrar ska ha huvudansvar. Ordet präktig ihop med renlevnad kom in i skallen. Spela spel med barnen, inte titta på tv. Alltså.. allt är ok om ordet
lagom är med.
Frågan är om de var lagom i föräldrarollen, jag antar de gick all-in från start. De verkar göra allt för dem även som sjuka om man ser det S skriver. Väldigt med omsorg men det här sköter väl barn och ungdomar själva, fast med tillsyn så det inte skenar. Jag vill nog lägga en passus på den här. Hur ingrötade var de? Överdrivet engagemang i all välmening kan bli för mycket:
"Hanna och Oskar satte sig in i sociala medier, musik och andra ungdomsföreteelser för att kunna ge töserna en så normal uppväxt som möjligt och förbereda dem inför en framtid om de tex skulle kunna gå på gymnasiet. Inte av kontroll, utan av omsorg så att de inte skulle missa viktiga saker och vara utanför när eller om de blev bättre."
Sen den curlande hönsmamman som har sin egen problematik. När barnen blir sjuka går det storlarm och det blir osunt och överdrivet.
Citat:
Man förstår att det normala tänket kring barn, hem och arbete har nått en sjuklig nivå men förstår kvinnan det själv? Hur lätt är det för närstående att förstå att all omsorg, omvårdnad och oro mm har nått en sådan nivå att hon behöver hjälp?
Har funderat kring det samma och de verkar medvetna eftersom det rör sig om depression, ångest om de söker kontakt och vissa sällsynta kan ge uttryck för sina tankar till psykiatrikern. Det verkar som att den tanke som finns inom postpartum depression (infanticid) dvs vikten att ställa frågor från läkaren, börjar betonas även gällande äldre barn och deprimerade eller ångestladdade mödrar gällande prevention.