Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Hej Missan.
Det är du inte ensam om att tycka. Dödsångesten.

Vill fråga dig som även träffat Hanna när hon skjutsade Moa till pianolektionerna: Satt Hanna och bevakade lektionerna? Samt om hon tillrättavisade Moa om hon "spelade fel"?

Tack för att du finns kvar i tråden och berättar om dina upplevelser om familjemedlemmarna.

Jag håller med, det är inte okej någonstans. Det hade de säkert inte själva tyckt när de startade en familj. Det är precis som du skriver riktigt sjukt men vill ändå på något sätt försöka förstå hur två människor kan hamna så galet i tankar och handling. Med det menar jag givetvis inte att jag har förståelse för brotten.

Du kanske har en ledtråd här?

Har varit inne på det spåret tidigare, liksom du när du nämnde kippan.

Har ställt frågan om det finns något i den religionen vad gäller döttrar i 11-års ålder.

Mor- och farföräldrarna kanske inte har samma livsåskådning? Ej heller föräldrarna i familjen H/B?

Visst är det knepigt att de inte sökte professionell hjälp. Vad vi hört via tråden så pratade O med sina kollegor och H pratade med A:s läkare samt en präst. Sedan vet vi inte om de sökt annan hjälp. Det har ju skrivits en del om sekter och alternativa metoder men inget vi vet. Förmodligen hade de fullt upp med sin smärtan över barnens sjukdom, söka bot och lindring överallt. De tappade helt bort sig själva. Varandra kunde de inte stötta heller utan de snarare hjälptes åt att dra ner varandra i ett slukhål.
Vi verkar vara överens om att bägge föräldrarna mådde fruktansvärt dåligt.

Hanna satt inte alltid med. Lite olika. Då och då gick hon på promenader. Då o då satt hon med. Sällan , nästan aldrig blandade hon sig i vår lektion. Det gillade jag

Lång ledighet tillsammans måste ha tärt på krafterna hemma. Du har så rätt

Är det inte så att barnen defacto är i överfokus för att de upplevs vara dejure i underfokus? I kontrast till att vara defacto och dejure i fokus?

Samtidigt anar man då förskjutningar av skam (som man upplever som objektiv) från sig själv (upplevelsen, ”men det är väl inget fel på mig?”) genom projicering på det sjuka barnet och sen tillbaka till sig själv (för det ”får absolut inte vara barnets fel” — ”vi offrar oss för att vårt barn inte ska behöva vara skamligt...”. En maskerad mental förskjutning?

Det vore ju himla bra om någon med verkliga psykiatriska kunskaper kunde formulera sig om saken...

Enligt polisen så säger föräldrarna att sjukdomen har tagit så mycket fokus från barn och föräldrar så föräldrarna skriver i sitt brev att dom aldrig kommer att leva ett liv i egentlig mening. Om det innebär att föräldrarna måste arbeta hemifrån, gå ner i arbetstid och avsluta sina respektive karriärer så blir väl den ekonomiska ekvationen lite annorlunda? Hur stor användning har Skattemyndigheten och Lunds universitet av deltidsarbetare som använder all sin fokus på sina sjuka barn?

Jag har skrivit det tidigare och står fast vid det ännu, föräldrarna tjänade hyfsat men dom var långt ifrån ekonomiskt oberoende. Den dag någon av dom eller båda gick i väggen så skulle deras ekonomi rasa på samma sätt som för alla andra. Man säger idag att dom flesta är två månadslöner ifrån att bo på gatan. För den här familjen kanske det handlade om det dubbla men knappast mer.

Dom orkade inte ens leva så min gissning är att dom förmodligen inte hade orkat fokusera på jobbet så länge till.

Man får vara jävligt tacksam att det inte är vanligt att föräldrar tänker så som du skriver ovan. Nu vet jag inte om O och H tänkte på de ekonomiska aspekterna. i och för sig. Herregud, folk går genom eld för sina barn. Dessa föräldrar tog livet av dom. Och jag kan inte för mitt liv förstå varför.

Här finns årsredovisningar att ladda ner kostnadsfritt för Os företag fr o m år 1112 till 1712. Bolagsstämma för räkenskapsåret 2016 hölls 170418 och årsredovisningen inkom till Bolagsverket 170615. Trådens grafologer kan även studera Os namnteckning o jämföra med den på testamentet, spännande att se vad ni kommer fram till

https://www.proff.se/k%C3%B6p-rapporter/oskar-henkow-utbildning-ab/kalmar/skatter%C3%A5dgivning/2JYRYECI63IKF/

Det är väl det allt kokar ihop till, händelsen var unik för att det föräldrarna gjorde inte är särskilt vanligt. Men eftersom du tänkte på dom ekonomiska aspekterna så får man väl förmoda att även H och O kan ha gjort det. Sånt är viktigt för somliga.

Vet inte riktigt vad du menar men igår nämndes dysfunktionell bindning/anknytning som har drag av det du nämner.
I all välmening men överbeskyddande vilket inte visar sig förrän det kommer till kris och barns sjukdom.

Föräldern (främst mödrar om inte uteslutande) med stark, dysfunktionell bindning kan inte hantera kris, trauma, sjukdom gällande sitt barn varav det börjar röra på sig i farans riktning (bristande copingstrategier).
Händelsen kan vara inbillad, reell eller kombinerat överdrivet. Det är fortsatt i all välmening och i altruismens tecken. Barns hälsa och välbefinnande är A och O.
När oro, ångest, depression ökar (eller annan psykisk ohälsa) påverkas det kognitiva negativt.

Med ökade besvär kan föräldern komma att applicera sina upplevelser och känslor på barnet. Barnet omfattas och blir ett - Extended Self.
Denna förälder har mer än troligt en skev syn på rollen som förälder gentemot sin omgivning (prestationsinriktat och kravrelaterat) - den ultimata vårdaren och beskyddaren.

Inbillade förväntningar att leva upp till leder till mer ångest och oro. Föräldern känner sig inkompetent och misslyckad (kan inte skydda barnet) - och ingen annan heller.
Ingen kan bota, lindra, hjälpa, stödja, vårda om inte Magna Mater kan. Inte Magna Pater heller i det här fallet..
Föräldern håller garden uppe och spelar rollspel tills det inte går att parera ångest eller vad det än må vara utifrån inbillade överdrivna förväntningar på föräldrarollen (externt) och överskattning av föräldrarollens ansvar (internt).

Vid försämring, mer bakslag alt ökade farhågor - inkluderas även framtiden. Nuet är kaotiskt och känsloladdat, perceptionen snedvriden och synen expanderar till framtiden likaså med hög risk för självmord.
När det kommer till dessa händelser som berör pseudoaltruism finns en chockad omgivning.
Hur kunde den glada, fungerande, omvårdande människan göra nåt så hemskt?

Här är det inte mycket varningstecken mer än överdriven oro för barn, depressiva tecken, ångest - kanske med en relativt normal kris mitt i centrum.

. ..och nån brukar inte ventilera sina mörka tankar till nån. Att ventilera spontant till omgivningen är att beskriva sin misslyckade föräldrarroll och göra ett ångestfyllt erkännande som allt kretsar kring. och vem kan tro att en till synens fungerande människa ska göra nåt så groteskt?

Så långt filicide-suicide.

Det finns en sorts prestige, upprätthållande av normalitet, fasader, garden uppe, rollspel eller vad man nu vill använda för ordval - smiling depression eller dog på sin post utan förvarning.

För min del är det mer troligt kopplat till föräldrarollen med tanke vad det rör sig om i grunden:
Allt fokus har kretsat på barns sjukdom.

Att sen två föräldrar hamnar i samma ödestänk kräver ytterligare komponenter föräldrarna emellan - annars dog som sagt familjer i kriser med sjuka barn på löpande band.
Alternativt i nämnda filicide-suicide - en part som agerar ut ensam och säger inte ett dugg till nån.
Här är de två, ingen av dem sätter ner foten utan är rörande överens om sjuk problemlösning.
Förutom störd bindning till barnet av företrädesvis modern så tror jag det rör sig om en lika störd binding partners emellan i sin tur (beroende av).