Citat:
Ursprungligen postat av
Gullgulligullan
Jag tyckte till en början lite synd om dig men du fortsätter med ditt anspråksfulla högmod och faktaresistenta trams i inlägg efter inlägg.
Det räcker nu!
Jag tycker att du verkar allt annat än ödmjuk, både som person och inför den här familjen. Jag tycker du verkar se dig som att du besitter magiska egenskaper som med säkerhet kan uttala dig om den här händelsen. Särskilt anmärkningsvärt är att du friskförklarar den äldsta flickan efter ett enda möte och att du uttalar dig om hur den yngre mådde när hon var sjuk, trots att du inte alls träffade henne då. Du väljer dessutom i strid med polisens uppfattning att fria makan. En kvinna som har planerat att mörda sina barn och är misstänkt för mord. Jag har svårt att se hur man kan vara längre ifrån ödmjuk än vad du har uppvisat och din inbillade ödmjukhet inför barnen är lika falsk som föräldrarnas inbillade altruism. Jag tycker att du ska hoppa ner från din piedestal och skaffa dig lite skam i kroppen!
Så, jag ska inte skriva mer till dig nu.
För helsike ge dig/er nu!!!!
Vi har en person i denna tråd - en enda kvar - som har träffat hela familjen.
Som under flera år regelbundet, ibland på tu man hand umgåtts och suttit 1 dm från tösen Moa, ibland bara de två, ibland med pappa Oskar i rummet.
Hur många intryck får man när man träffar en person? Hur mycket sker genom en mängd olika sinnen, inte bara genom det som uttalas? Man får en känsla, man får signaler, man tolkar med alla sina egna sinnen.
Missan har under flera år följt Moas utveckling från liten flicka till större tös.
Hon har under samma tid träffat Oskar väldigt många gånger.
Missans intryck, hennes alldeles personliga känsla är att Oskar under våren 2017 inte mådde bra - men att Moa gjorde det.
Missan hade något att jämföra med - för hon hade träffat Oskar under lång tid, år. Och hon reagerade. Hon reagerade och förvånades så pass mycket att hon gick hem till sina nära och berättade om en pappa till en elev som betedde sig så annorlunda och såg så sjuk ut att hon trodde att han var riktigt allvarligt fysiskt sjuk i cancer och fick cellgiftsbehandling.
Hon ville inte fråga hur han mådde, för Oskar bjöd antagligen inte in till småprat som han verkade må. Hon såg Oskar sista gången i maj - och drygt 7 månader senare hade han hängt sig.
Det är väl självklart att man då plötsligt inser att mannen i fråga mådde psykiskt väldigt dåligt.
När det sedan framkommer att han antagligen inte heller hade någon cancer, inte var fysiskt sjuk så förstår man ju plötsligt att det man observerade var en person som var i mycket, mycket dåligt psykiskt skick.
Det är rimligt att man då också börjar fundera över varför han i augusti 2017 skickade ett mail där han faktiskt skrev att det inte var så troligt att den i maj 2017 pigga, glada tösen Moa sannolikt inte någon mer gång skulle kunna ha pianolektioner.
Var det Oskar som såg mörkt på framtiden eller var Moas närliggande framtid verkligen så mörk?
Att man funderar över om Moa verkligen var sjuk - eller om det var Oskar som var mest sjuk?
Missan är tydlig med att det är hennes observationer, tankar, känslor och funderingar.
Missan lägger ner tid och kraft på att posta här, på att ge oss som inte träffat alla de inblandade en liten ögonvittnesskildring hur de nu döda var som personer. Inte ens polisutredarna kan ge denna typ av ögonvittnesbeskrivning för de har antagligen aldrig träffat de levande personerna.
Det Missan berättar är direkt ”ur hästens mun”. Det är autentiskt.
Oavsett om det inte stämmer med den händelsebild man gjort sig eller om man nu bara har behov av att trycka ner andra - låt postaren Missan berätta. Låt oss som vill höra hennes beskrivning fortsätta att göra det. Det hedrar henne att hon lägger tid och kraft på att delge oss sin bild - hon är det enda ögonvittnet kvar i denna tråd där alltför många tidigare jagats iväg.
Behandla henne med den respekt hon förtjänar - hon har också drabbats av sorg för hon kände och träffade regelbundet de döda, framförallt tösen Moa som Missan tydligen var väldigt fäst vid.
Hon blir därigenom en närstående till tösen Moa, en person som Moa tyckte om, småpratade med och anförtrodde saker under de år som de regelbundet träffades. Ägna en minuts tanke åt att ni faktiskt här häcklar och angriper en närstående person som sörjer, en person som istället förtjänar hänsynsfull respekt i denna tråd.