Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/gP0jP5/sa-levde-bjarred-familjen-fore-morden

Agnes fick sin diagnos 2015. Men hon undervisades inte hemma i tre år, 2015-2017? I protokollen från skolan hade man möte under våren 16, inför högstadiet, och hösten 16 blev det tydligen hemundervisning - trots att man tänkt att hon skulle vara i skolan och avstå från vissa ämnen? Sen visar protokollet från våren 2017 att A haft undervisning på heltid hemma - men hur länge? Året efter blev proceduren likadan för systern. Vet ej om jag tänker rätt kring A, men i artikeln ovan tycker jag att det verkar som att hon hade hemundervisning på heltid (eller deltid) först hösten 2016.

"I mars 2016 hölls den första elevhälsokonferensen.

Det gällde 14-åringen och närvarande var skolans rektor, en specialpedagog, en mentor, skolpsykolog och en av föräldrarna.

Vad som exakt avhandlades på mötet är sekretessbelagt men bara två månader senare hölls en ny konferens för att förbereda skolstarten i sjunde klass på en ny skola.

Ordnade vilrum
Inför högstadiet ville flickan gärna gå i skolan och man diskuterade en lösning med ett vilrum i beredskap när ljuden och störningarna blev för mycket.

Man beslutade att hon skulle avstå från hemkunskap, idrott, musik och moderna språk för att kunna koncentrera sig på kärnämnena svenska, matte, SO, NO och engelska samt bild eftersom hon brann för de estetiska ämnena.

Under konferensen pratade man om hur hon skulle klara antagningskraven till gymnasiet.

Hennes pappa och skolsköterskan skulle tillsammans informera hennes klasskamrater om situationen.

Lillasystern drabbad
I maj 2017, vid skolårets slut, hade det visat sig att 14-åringen inte orkade med skolmiljön, trots viljan och trots skolans anpassning. Istället hade hon undervisats hemma i skolans regi och så skulle det fortsätta i åttonde klass med fyra tillfällen i veckan.

Om orken fanns skulle hon försöka komma till skolan för att ha laborationer."

Du kan inte tänka dig att han hade en helprillig kvinna hemma som låg på honom som en rabiesbesmittad iller om sina och deras döttrars problem?

Som ideligen sa att det bästa vore att avsluta allas liv?

Aldrig gav honom någon positiv syn på livet?

Det skulle kunna få vem som helst att tappa vikt och hår.

Ett ord: psykakuten.

Jag tror lärare och rektor såg att familjen hade det kämpigt - "problem i familjen" och "en familj i djup kris". Däremot hade ingen kunnat veta att det skulle sluta med att flickorna mördades. Jag gissar att ingen uttalar sig om vilka iakttagelser man gjort för att undvika vidare granskning. Inget konspirationstänk utan mer bara att alla runt familjen tydligt känner att något sådant här hade man aldrig trott skulle hända.

Men det vore verkligen intressant att veta vilka iakttagelser man gjorde, speciellt under 2017, gällande barnen, modern och fadern. Tex detta med att familjen sista tiden isolerade sig - det antyder att det skedde en märkbar förändring den sista tiden. Os arbetskamrater tycks ha märkt en förändring under hösten också. Kanske även Hs kollegor och barnens lärare och läkare för den delen.

Jag tänkte på en annan sak att det verkar som att föräldrarna var lediga från fre 22/12-ti 9/1, det blev ett ganska långt jullov för familjen. Hade de besök? Åkte de någonstans? Hur brukade man fira jul osv. Hade O kontakt med kollegor under mellandagarna och efter nyår för att planera eller stämma av inför konferensen? I intervjun med hans chef sade han att de setts sista gången 22/12.

Många har skrivit att ledigheter kan vara kämpiga om det finns relationsproblem eller att man är trött efter att ha arbetat hårt. Så är det. Men ledigheter, typ som här 2,5 veckor kan också göra att man kan komma barnen närmare och ha flera dagar i rad som är lugna och alla är hemma. Att ingen av föräldrarna blev så pass känslomässigt berörd av att vara nära barnen så länge att den stoppade planerna är tragiskt bortom ord.

Ett ord: psykakuten.

Jag tror lärare och rektor såg att familjen hade det kämpigt - "problem i familjen" och "en familj i djup kris". Däremot hade ingen kunnat veta att det skulle sluta med att flickorna mördades. Jag gissar att ingen uttalar sig om vilka iakttagelser man gjort för att undvika vidare granskning. Inget konspirationstänk utan mer bara att alla runt familjen tydligt känner att något sådant här hade man aldrig trott skulle hända.

Men det vore verkligen intressant att veta vilka iakttagelser man gjorde, speciellt under 2017, gällande barnen, modern och fadern. Tex detta med att familjen sista tiden isolerade sig - det antyder att det skedde en märkbar förändring den sista tiden. Os arbetskamrater tycks ha märkt en förändring under hösten också. Kanske även Hs kollegor och barnens lärare och läkare för den delen.

Jag tänkte på en annan sak att det verkar som att föräldrarna var lediga från fre 22/12-ti 9/1, det blev ett ganska långt jullov för familjen. Hade de besök? Åkte de någonstans? Hur brukade man fira jul osv. Hade O kontakt med kollegor under mellandagarna och efter nyår för att planera eller stämma av inför konferensen? I intervjun med hans chef sade han att de setts sista gången 22/12.

Många har skrivit att ledigheter kan vara kämpiga om det finns relationsproblem eller att man är trött efter att ha arbetat hårt. Så är det. Men ledigheter, typ som här 2,5 veckor kan också göra att man kan komma barnen närmare och ha flera dagar i rad som är lugna och alla är hemma. Att ingen av föräldrarna blev så pass känslomässigt berörd av att vara nära barnen så länge att den stoppade planerna är tragiskt bortom ord.

Absolut men O valde att lyssna på den helprilliga kvinnan istället av någon för mig okänd anledning.

Jag har mina teorier om varför men som sagt det är endast teorier.

Din sista mening: Jag tror att en stor del av gärningen upplevdes som att de gjorde barnen en tjänst och att det var därför de kunde genomföra detta. Att ingen av dem hade någon framtid/livskvalité.

Den hade jag gärna läst. Därför att det är det jag inte begriper att om det var H som var sjuk hur hon kan förmå en frisk O att hänga på en så absurd plan.

Många har skrivit att ledigheter kan vara kämpiga om det finns relationsproblem eller att man är trött efter att ha arbetat hårt. Så är det. Men ledigheter, typ som här 2,5 veckor kan också göra att man kan komma barnen närmare och ha flera dagar i rad som är lugna och alla är hemma. Att ingen av föräldrarna blev så pass känslomässigt berörd av att vara nära barnen så länge att den stoppade planerna är tragiskt bortom ord.

Var det så enkelt tror du? Vad tycker du är svårt att förstå med detta fall? Eller är allt solklart?

Ja jag håller med dig! Men jag vet också att det ofta är just lov och semester som kan upplevas som allra kämpigast för föräldrar med sjuka barn eller barn med NPF o.d. Vardagen upplevs ofta som tryggare och mer förutsägbar, många upplever att deras arbete blir ett "andningshål" men vid långledigt blir det mer uppenbart att sjukdomen och svårigheterna finns där, kraven ökar och man känner att man inte kan njuta av lov och ledighet som "alla andra" familjer kan, pga sjukdomen eller diagnosen.