Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Ja, 2016. Trodde det var våren, men vet ej.

https://www.expressen.se/kvallsposten/skolchefen-har-inte-funnits-nagra-signaler/

Alltid läsvärt att titta på gamla artiklar igen.
Någon tycker man kunde inte ha sett något - därför att lärarna hade regelbunden kontakt och man planerade för gymnasium, men forskaren menar att man bör har reagerat på 2 barn med hemundervisning.

Det ligger i nån av länkarna jag uppgav för nån/några timmar sen. Missan27 kan verifiera det, eftersom uppgifterna kommer från henne.

Du skrev att Hanna och Moa var friska. Ta inte åt sig någon ära, vi har alla läst tidningarna och konstaterat att föräldrarna var sjuka. Det hade varit imponerande om du hade sagt, gjort eller skrivit något innan tragedin hände, men antagligen såg du lika lite som skolan eller dom anhöriga. Men nu vill du gärna glänsa.

Jag tror alla i familjen var full av bekymmer. Mer än som var hälsosamt. Ibland kan en av markerna mår mycket dåligt men den andra förmår tyvärr inte att ändra så mycket på det. Professionellt hjälp hade behövds här. Men jag förstår att det kan ha varit svårt. Särskild om man visste att det man höll på med var egentligen fel. Men jag vet inte om man hade den insikten.

Så Missan träffade inte maken under våren?

I slutet av 2016 och tidigt 2017, under tre månader, skriver Elisabeth Höglund att pianolärarinnan inte träffade O. Det var H som skjutsade till pianolektionerna. Och när pianolärarinnan sedan såg honom hade han gått ner massor i vikt (8-9 kilo), kal på huvudet och verkade se allmänt sjuk ut. Det sista är jag som säger, för jag minns inte ordagrant vad som skrevs.

Jag tror lärare och rektor såg att familjen hade det kämpigt - "problem i familjen" och "en familj i djup kris". Däremot hade ingen kunnat veta att det skulle sluta med att flickorna mördades. Jag gissar att ingen uttalar sig om vilka iakttagelser man gjort för att undvika vidare granskning. Inget konspirationstänk utan mer bara att alla runt familjen tydligt känner att något sådant här hade man aldrig trott skulle hända.

Men det vore verkligen intressant att veta vilka iakttagelser man gjorde, speciellt under 2017, gällande barnen, modern och fadern. Tex detta med att familjen sista tiden isolerade sig - det antyder att det skedde en märkbar förändring den sista tiden. Os arbetskamrater tycks ha märkt en förändring under hösten också. Kanske även Hs kollegor och barnens lärare och läkare för den delen.

Jag tänkte på en annan sak att det verkar som att föräldrarna var lediga från fre 22/12-ti 9/1, det blev ett ganska långt jullov för familjen. Hade de besök? Åkte de någonstans? Hur brukade man fira jul osv. Hade O kontakt med kollegor under mellandagarna och efter nyår för att planera eller stämma av inför konferensen? I intervjun med hans chef sade han att de setts sista gången 22/12.

Många har skrivit att ledigheter kan vara kämpiga om det finns relationsproblem eller att man är trött efter att ha arbetat hårt. Så är det. Men ledigheter, typ som här 2,5 veckor kan också göra att man kan komma barnen närmare och ha flera dagar i rad som är lugna och alla är hemma. Att ingen av föräldrarna blev så pass känslomässigt berörd av att vara nära barnen så länge att den stoppade planerna är tragiskt bortom ord.

Ja att han var utmattad är inte svårt att förstå.
Enligt Elli tyckte O att Moa skulle fortsätta spels men tyvärr var H nog lite bekväm för hon ville inte skjutsa henne. Eller orkade kanske inte.
Det har även nämts i tråden både cancer och ME på Hanna så visst hon var kanske för trött eller dålig för att skjutsa henne.

Tack. Nu vet jag inte hur maken såg ut innan men 8-9 kg låter inte så där förfärligt mycket och börjar män bli rejält flintis så är det inte ovanligt att de rakar av allt. Då kan de dessutom se smalare ut, något de inte brukar ha något emot...
Men nog om det. Det är bara en bit i ett 3000-bitarspussel.

Han var tydligen redan ganska slank. Går jag själv ner 8-9 kilo så skulle man se varenda knota på mig. 8-9 kilo kan vara väldigt mycket, beroende på hur man såg ut innan viktnedgången. Men det där med håret kan du ha helt rätt i, självrakat. Som du säger - nog om det.

Du kan inte tänka dig att han hade en helprillig kvinna hemma som låg på honom som en rabiesbesmittad iller om sina och deras döttrars problem?

Som ideligen sa att det bästa vore att avsluta allas liv?

Aldrig gav honom någon positiv syn på livet?

Det skulle kunna få vem som helst att tappa vikt och hår.

Jag har respekt för att det måste vara jobbigt för dig att människor du höll av är döda. Jag förstår också att det måste vara svårt att du inte kunde förutse katastrofen trots att du träffade dem. Jag försökte tidigare trösta dig genom att säga att vi inte alltid kan träffa rätt, trots att vi har en god människokännedom och omdömesförmåga.

Men tycker du verkligen att du har anledning att vara så nöjd med dina observationer och tolkningar av familjen efter att du nu har fått facit på hand? Maken och makan har tillsammans planerat för sina barns död och sedan gemensamt mördat dem. Flickorna hade båda två allvarliga sjukdomar. Jag förstår inte hur du resonerar.