Det tråkiga i kråksången är att deefterlevande inte kommer att få svar på dessa frågor heller. Tråkig fakta i fallet är ju som så att polisen endast utreder det basala i händelserna i.e de uppgifter man redan gått ut med i presskonferensen man hade.
Tråden har mycket vettig information i och med develis tappra försök att belysa icke kunniga i hur b. la. depressiva och sjuka hjärnor (inte) fungerar. Familjen kommer tyvärr aldrig få svar - i alla fall inte från ful, då de direkt saknar den kompetensen.
Tänker mycket på hur barnen hade det med dessa två föräldrar den sista tiden. Undrar hur diskussionerna kring sjukdomen och symptomen i det vardagliga livet lät.
Jag tycker verkligen att någon med adekvat kompetens går igenom samtliga journaler, mötesprotokoll mm, håller förhör med vänner, familj och arbetskollegor samt läkare o.d för att försöka få fram så mycket som möjligt om hur detta kunde hända och om man kan dra lärdom av händelserna för att det absolut inte händer igen.
Misstänker att familjerna har en hel del funderingar som de vill räta ut för att förstå det makabra.
Citat:
Ursprungligen postat av
harperlee
Nej det är väl en obetydlig detalj egentligen det var mest att det blev så påtagligt att först har livet pågått som vanligt med mat och disk och sedan plötsligt så blir det så väldigt ovanligt.
Kontrasten mellan det väldigt vardagliga och det brutala och tragiska.
Edit/tillägg: För min del i alla fall så är det ganska svårt att få ihop bilden av familjens liv fram till dagen D och själva morden. Hur har det kontinuerligt sett ut tills man kom till den punkten utan återvändo. Då blir även små detaljer som disk en påminnelse om att det finns en slags tidslinje från vardagslunk till tragedi.
