Citat:
Ursprungligen postat av
Lonnrot
Jag har resonerat kring (med tonvikt åt en eller annan bemärkelse) att det är omtolkningen av handlingen till en barmhärtighetsgärning för döttrarna som givit dem mod att begå ”självmord”. På så sätt ”döljer” även föräldrarna mordet på flickorna för sig själva (och samtidigt självmordets ”risk” (och svaghetstecken) (som kräver mod) för sig själva)).
Detta då i stället för att omtolka det ”ideal” eller den livsföreställning utifrån vilken flickornas och deras egna liv ter sig meningslösa. (Utan att jag kanske kan uttömma just denna tankegången här och nu.)
Tillägg: detta självbedrägeri smörjer deras egon — vare dig de gillar det eller inte. De lyckas inbilla sig att mord är mod, för att anspela på develi.
Detta ska väl sen passas in i deras hållningar även i andra avseenden. Var och en för sig och tillsammans.
Man måste väl rimligen ha tyckt att man gjorde det bästa man kunde för sina barn vid den givna tidpunkten. Att man genom att dödas och dö beskyddade dom från ett liv utan mening.
Det vore extremt intressant att veta hur det ideala livet skulle ha sett ut om föräldrarna fått råda över alla omständigheter, eller rättare sagt, vad saknades i livet så man kände att man inte
levde ett liv i egentlig mening?
Räcker hälsan, eller var det lyckan, kärleken eller nåt helt annat?