Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Barn föds med sjukdomar/handikapp och barn kan råka ut för olyckor/sjukdomar senare under barndomen som omöjliggör ett sk "normalt liv" - så här ser verkligheten ut för väldigt många barn och ungdomar, det ska inte glömmas bort när ME diskuteras. Även de barn som inte lever som "alla andra" barn/ungdomar i sin ålder har faktiskt gott om livskvalitet; det är inte handikappet lr sjukdomen som avgör den upplevda livskvaliteten.
Är "normalitet" alltid eftersträvansvärt; det enda optimala?
Håller med om att problemet ligger hos föräldrarna, ingen annanstans. Har ingen aning om det i deras fall handlar om bristande coping-strategier som du med förkärlek talar om. Det kan ha funnits andra motiv som har drivit fram den här familjeutplåningen. Men visst; coping har säkerligen spelat roll oavsett.
Som jag ser på fallet är:
1. OH ensam gärningsman och har lyckats lura till sig namnteckningar av sin hustru m.m. Den övriga bevisningen är okänd för allmänheten.
2. HB är med på allt men är passiv part och har blivit manipulerad efter åratal av förtryck (en hypotes som jag inte kan lägga fram bevis för) och det har utmynnat i en folie a deux.
"Sorgligt" - ett högst subjektivt tyckande.

Liksom en del hävdar att HB förmodligen var djupt deprimerad utan förmåga till coping-strategier, så har jag en uppfattning om att OH var ett kontrollfreak. Fullständig isolering stämmer ju inte, men makt och kontroll över en människa byggs inte upp över en dag.
Vi ser olika bilder; det är naturligt för en mamma att oroa sig över sina barn utan att hon för den skull ska betraktas som neurotisk. Åt hon antidepressiva sedan en tid tillbaka och hade samtal på BUM så antyder det att hon tog tag i sin nedstämdhet. Går inte att lägga någon som helst tyngd vid att hon åt antidepressiva, något var och varannan får utskrivet idag.
"Ångestfylld och nedstämdhet" är inga beskrivningar som har framkommit och en djupare nedstämdhet i kombination med ångest hade medfört uppenbara svårigheter för henne att klara av sitt arbete.
Sanningen är ju den att HB har levt på som vanligt, omgivningen har inte upptäckt något avvikande hos henne.
Här vet vi med säkerhet via momssaga, utelämnad deklaration, fysiska förändringar, omgivningens iakttagelser över lång tid samt inte minst hans egna beklaganden inför chef och kollegor, att OH hade blivit alltmer splittrad i tankarna, alltmer utmattad, alltmer deprimerad. Den inre stressen och det yttre trycket; förväntningarna på att leverera den 9:e, närmade sig och till sist kom kraschen.
Nåja: "...planerat att gemensamt och i samförstånd..."

Visst, om de sov har de vaknat av att inte kunna få luft.

•. Föräldrarna i Bjärred uppger i sitt brev sjukdomens påverkan på sin (föräldrarnas) syn på (sitt) framtida liv. Det kan således ur brevet uppfattas som själva orsaken till att alla måste dö.

•. Föräldrarna i Argentina som dödade sig och sitt ena barn uppgav rädslan för den globala uppvärmning och undergången.
Anser du då att den globala uppvärmningen ”ligger som ett epicentrum” i det argentinska fallet... ??
Jag skulle nog inte tro det.

Det är väldigt viktigt att notera att föräldrarnas brev i Bjärred enligt polisen inte innehåller uppgifter om att deras liv för tillfället var outhärdligt, för jobbigt eller att barnen led svårt.

Avskeds/förklaringsbrevet handlar om framtiden enligt polisen.
Inte om sjukdomen ME och de problem den innebar just då - utan hur ME kommer kunna påverka framtiden. (Möjligen bara föräldrarnas egen framtid, det går inte att avgöra. )

Och det är just där det brister - för barnens ME kan mycket väl gått över i den framtid föräldrarna inte fann meningsfull. Redan inom närmsta åren enligt statistiska studieresultat.
Föräldrarnas uttalanden i brevet om ”inget framtida liv i egentlig mening” är helt enkelt fel - så kan man inte uppfatta framtiden enligt prognostiska fakta för ME-sjukdom hos barn.

Det är inte ME-sjukdomen som ligger i centrum i Bjärred utan framtidssynen.
Och där kan det mycket väl finnas flera andra komponenter som påverkat deras framtidshopp.
Så nej, barnens ME-sjukdom är inte central för morden i Bjärred.
Det är föräldrarnas bristande framtidssyn - och varför den brister borde man fundera över.

Tack för upplysningen. Hade inte en susning.
Nej, jag talar inte med "förkärlek" om bristande copingstrategier - jag skriver om otaliga komponenter då det är ett komplext område.
Däremot jagar jag inte Oskar som primärfokus:
intet nytt under solen. Detta är mantrat. Jag efterfrågar en logisk röd tråd från det att Agnes insjuknande tills då att Oskar mördade familjen enligt dig et al.
Hanna var troligen deprimerad sett till tråduppgifter och flera andra delar. Du kan få en sammanställning vid annat tillfälle.
Däremot ska du då samtidigt berätta för mig om kontrollfreaken Oskar bortom mantra.
Sanningen är den att det framkommer uppgifter om en djupt oroad mamma likaväl som uppgifter om depression och att detta återfinns starkt vid filcidie där även självmord står på menyn är ett faktum.
Från att vara normalt oroad kan således en depression förändras över tid som påverkar mamman.
Jag har förkännedom inte skrivit om neurotisk.
Exakt! Och det är just detta områden jag är på väg till efter att ha djupdykt i forskningen gällande MFS, för att sen studera självmord som är en central faktor i Bjärredsfallet.
Att spela rollspel är det många som sysslar med oavsett depressioner, självmord samt mord och att dra sig undan omgivningen är en vanligt strategi vid självmord.
- Momsagan är redan helt kraschad för din del som argument. Den skrevs på sommaren och planeringen börjar på hösten.
- Utelämnad deklaration diskuteras från alla de håll i tråden så där lägger jag en passus tills det levereras dokument.
- Fysiska förändringar är ett tecken på hälsotillstånd snarare än kontrollfreak.
- Omgivningens iakttagelser över lång tid är ett generellt påstående som kan ignoreras tills du presenterar nån som tangerar sakfakta.
- Ja, Oskar är deprimerad. Jag har aldrig trott annat likaväl som Hanna. Däremot ska jag granska honom separat.
- Splittrad i tankarna vet jag heller inte vad du menar med. Du brukar nämligen vara rätt luddig tyvärr - insinuerande, sugande, ingen källa, anspelar och leker psykoanalytiker till egen fördel med mössor och annat trams som lavetter.
- att båda kollapsade är ett faktum. Annars skulle inte tråden ens finnas.
Nåja: "...planerat att gemensamt och i samförstånd... och formellt misstänkta för att ha mördat sina döttrar" - stämmer mer överens med polisiär utredning som presenterats på pressträffen.

Det svider väl för din del att Hanna faktiskt är medskyldig.

Självklart handlar det om framtiden. Den var kolsvart vilket det brukar vara när man tar livet av sig.
Däremot finns nuet som innebar sjukdom med döttrarna och det har pågått i flera år. Djup kris som sagt - att inte stå ut, att inbilla sig att döden är den enda lösningen på upplevt lidande.
Klarar du inte av att leva dig in i en processgång gällande emotioner över tid eller vart brister du som har så många helskumma argument?
Inlevelseförmågan (kognitiv och emotionell empati) verkar nämligen halta rejält.

I dåtid har det ända sen Agnes fick symtom funnits en uppenbar koncentrering kring hennes sjukdomsbild. Detta har pågått i åratal och det har snarare blivit sämre. Föräldrarna har således ett visst fokus: Barn och sjukdom.
I nutid får även den yngre dottern diagnos. Det sammanfaller med planer sen hösten: familjär kataklysm. Föräldrarna är i nedgått skick; en djup kris. --> Agnes har en sjukdom. Däri finns lidande.
I framtid: de ser ingen förbättring, inget hopp, ingen väg ut. Det finns ingen lösning i deras värld. Det är nu det kommer till ett rejält skevt tänk och de utrotas.
JA. MEN VAD DU INTE FATTAR, för du verkar ha väldigt svårt att sätta dig in i situationer för andra, är att de här ansåg nåt helt annat.
Oavsett om det är mer positiv prognos, oavsett om du drar fram det mest lyckosamma kring ME.

DU har ett problem snarare i ditt resonemang om det så gäller att begripa subtyper gällande mercy killing eller annat.
Allting löper som en röd tråd - nåt som du inte verkar ens begripa när det även kommer till Oskar som förövaren - för nåt intelligent sammanhängande har du aldrig fått ihop.

Det är en emotionell process över tid där det ena leder till det andra. Det handlar om kognitiva tillstånd, deras emotioner - vilket jag undrar om du nånsin kommer förstå vid det här laget... för jag har sällan eller aldrig sett nån diskutera i klass med dig.

Det du skriver här är väldigt tänkvärt.
Livet för familjen löpte ju på. Ingen utlösande faktor har polisen hittat.

Hemundervisningen fungerade, föräldrarna jobbade på, professuren var på väg, bilar leasade, tonårsrum ombyggt, julmiddag med anhöriga genomförd, barnen presterade bra betyg och gick på skolavslutning. Så varför klippa av alltihop just då??
Och bara nämna bristande framtidssyn som enda skäl? Inte en rad om hur nutiden funkar?

Just ett sådant resonemang brukar vara uttryck för en depression - att man trots ett bra vardagsliv har en oförklarligt mörk syn på framtiden. Så mörk att man inte tycker den är värd att vänta på.
Men hur skulle, som du säger, båda föräldrarna drabbats av denna depression samtidigt i samma djupa fas och lyckats komma överens om mord?

Vilar två olika studier på lika seriös grund men man med bestämdhet väljer att ansluta sig till den med sämre prognos, så måste jag vara krass och undra ifall negativismen har sin förklaring i en upplevd sekundärvinst. Inte populärt, jag vet.

Kan vi inte bara diskutera topik helt enkelt?
Upprinnelsen till/och morden i Bjärred.
Inte mig, mina tankar, åsikter och förmågor. Det är så tröttsamt OT.

Låt oss istället föreställa oss att båda töserna i Bjärred varit helt friska, men drabbats av en bilolycka med var sin komplicerad fraktur i en arm och ett ben.
Jättejobbigt med gips, osteosyntesmaterial av metallstänger som sticker ut, ont, värk, svårt att röra sig, bäras i trappan, kliar under gipset, kan inte tvätta sig, inte äta, inte gå på toaletten självständigt, bägge får hemundervisning för de kan inte ta sig till eller runt i skolan.
En urjobbigt situation för hela familjen, föräldrana vabbar och jobbar hemifrån.

Flera omoperationer måste göra - men sjukvården informerar om att prognosen är god. Gipsen kommer tas bort efter 1/2 år och skruvarna efter två år. Med träning, sjukgymnastik kommer flickorna kunna stå, gå och röra sig som vanligt igen, men det kommer att ta tid. Kanske inom ett 2-3 års perspektiv innan funktionen och kraften är helt återställd.

Men plötsligt bestämmer sig föräldrana för att mörda barnen istället. De skyller på bristande framtidshopp pga av barnens ben- och armbrott.
Skulle vi inte betvivla deras uppgivna orsaksskäl? Tycka att det helt enkelt måste finnas någon ytterligare orsak till detta helt tokiga märkliga uppgivna skäl och den vansinniga oförlåtliga handlingen?

Ja jag förstår inte riktigt heller alla turer och tankar kring ME diskussionerna. Varken här eller i media. För att inte tala om hur föräldrana i Bjärred tänkt kring det hela.

Jag fick pm med en väldigt intressant artikel nedan om en studentuppsatsstudie av ME diagnoser i Örebro. (Tack igen pm-postaren!)

Där framkom att av 132 primärvårdsläkare inom 7 olika vårdcentralsupptagningsområden under en femårsperiod totalt haft 12 nydiagnostiserade ME-patienter. Bara 12 stycken med ME på 132 läkare under fem års tid i Sverige.
78 % av dessa läkare hade aldrig ställt en enda ME diagnos.

Det står också mycket intressant om hur dessa ME-diagnostiserade patienter fick sin diagnos, att det ibland skedde efter många år, efter tjat, ibland först om de bytte läkare och ibland nog egentligen var en felaktigt satt ME-diagnos.
Man kommer osökt att tänka på hur det kan ha gått till när Moa fick sin diagnos och om det var kravet på intyg för hemundervisningen som egentligen forcerade fram diagnosen?

Rekommenderar verkligen en läsningar denna svenska kandidatuppsats från 2017.

https://www.flashback.org/leave.php?u=http%3A%2F%2Fwww.diva-portal.org%2Fsmash%2Fget%2Fdiva2%3A1115862%2FFULLT EXT01.pdf

Jag är helt on topic men likaväl som att du i ett långt inlägg analyserade mig så kan du få det adresserat - för jag ser uppenbara brister i ditt resonemang och det faller tillbaka på just det jag skrev:
Process över tid som har med emotioner att göra för däri finns begrepp som lidande likaväl som det som kallas altruism.
Det här ett väldigt bra påstående som helt speglar ditt kognitiva resonemang:
Du försöker applicera en helt annan situation som oavsett reoperationer har ett helt annat framtidsperspektiv.*
Vem som helst kan räkna ut med arslet att det absolut inte är jämförbart. Det är till och med absurt med tanke på att du titulerar dig läkare och har ett sånt här resonemang. Det får du leva med eftersom du är snabb att åberopa titel när du ska försöka stärka din fenomenalitet.

*Det går inte att varken operera eller träna bort ME och tidsperspektivet är ovisst gällande tillfrisknande även om du nu kommer hänge dig åt mantrat "barn kan bli friska inom tre år, det är god prognos".

Det är även absurt eftersom jag nog kan med gott samvete säga att du knappast kommer finna detta exempel inom forskningen - såtillvida den inte vore fullt utblommade gemensam psykos som slår till på föräldrarna.
.. vilket knappast är troligt i Bjärred.

Du har beskrivit emotioner i snabba svängar i ordval av:
"urjobbig situation".

Det var allt det emotionella kokade ner i.

Sen blev självmords- och mordprocessen enligt följande:
"plötsligt bestämmer sig föräldrana för att mörda barnen"

Hade du däremot beskrivit nåt som vore mer snarlikt så hade jag svarat det samma som jag skrivit flera ggr innan:
Jag tror inte de klarat av situationen oavsett annan sjukdom (men inte nåt benbrott som ordagrant haltande exempel). Jag tror inte det hjälpt överhuvudtaget på sikt om sjukdom kvarstått och de åkt till Bahamas.
Självhjälp är nämligen vad de sysslat med så det behövs inget mer av den varan - de har inte sökt vård för sig själva när de uppenbart behövt professionell hjälp inom psykiatrin. De har fokuserat på barnen och glömt bort sig själva.

Deras snedvridna resonemang och synsätt osv kvarstår vid fortsatt sjukdom och en kris till (behöver inte vara värst märkvärdig) så hade de som högriskfaktor stått i samma läge.
Det hjälper inte med miljöombyte med andra ord - det är såpass udda det som skett att det är på en helt annan nivå. Vid filicide räcker det inte ens med en normalt fungerande partner alla gånger:
Det sitter i skallen, det försämras vid depression eller andra tillstånd, det tilltar vid kriser och det kan även bero på oberabetade händelser som poppar upp.

Att sen om situationen är reell, uppförstorad, överdriven sitter i skallen.
För det första så finner jag dina melodramatiska ordval patetiska. Du använder det ofta som förstärkningsord. Alla här inne anser att mord på döttrarna är totalt vansinne. Att det är "tokigt märkliga uppgivna skäl" är vad du fixerat dig vid och du begriper ju inte ens vad subtyper innebär som klassificering.

Sen är det ingen här mig veterligt som ens reflekterar i termer som att det finns EN orsak. Det finns en grund (barns sjukdom) och sen en sju helsickes med olika faktorer som diskuteras ur flertal infallsvinklar.

Ja, visst vore det bra med enkla lösningar av en komplex situation:
Ska vi peka ut Oskar så blir det skitenkelt i din inskränkta värld?

Tyvärr är vi flera som inte följer dig som ett lämmeltåg utan snarare anser att en förundersökning är mer relevant än ditt sätt att reflektera över det som hänt.

Leverera nu om Oskar Bjärredsstryparen och förlopp över tid -- för de här diskussionerna med dig har jag föga hopp kring att det leder till nåt av intresse.

Så måste det naturligtvis vara!

Vi har tagit för givet att Agnes har haft diagnosen ME/Cfs hela sin sjukdomstid. Allt tyder ju egentligen på att det är fel. Man har pratat om trötthetssyndrom och sökt efter hjälp utomlands eftersom man inte har fått det hemma. Missans kontakter inom sjukvården i Lund har rätt, därifrån har det aldrig getts en diagnos på ME till ett barn eftersom dessa är så bevittnat usla på sjukdomen så de inte ens har förmågan att ge en korrekt diagnos, än mindre information, hjälp och stöd.

Det förklarar även Rockungens sorti från tråden med svansen mellan benen, hen hävdade att barnen var friska som nötkärnor tills hens öron nåddes av någon information om Agnes, beskedet om sjukdomen delgavs av polisen till de anhöriga.

Agnes sjukdom har nog förbryllat både föräldrar och omgivning, en familj i kris som skolan beskriver det. I det läget kan man utan tvekan förstå föräldrarnas desperation när Moa börjar uppvisa samma diffusa symptom. Föräldrarna reaktion beror inte bara på långvarig stress, det tillkommer dessutom en akut faktor när Moa börjar bli sjuk.

Jag tror att familjen fick adekvat hjälp från sjukvården först när även Moa började uppvisa samma symptom som Agnes och att den gemensamma diagnosen på ME/Cfs kom först efter Moa blev sjuk.

Det svåra beskedet som antytts i tråden var kanske när den definitiva diagnosen hamnade på intyget?

Oron för framtiden har naturligtvis funnits där hela tiden när det gällde Agnes, man har sett hur avståndet till utbildning, jobb och framtid har vuxit för varje ämne som fick plockas bort och för varje lektion som inte kunde genomföras på grund av trötthet eller huvudvärk eller något annat. För två högpresterande, framgångsrika och välutbildade föräldrar med en klar bild över hur livet och framtiden ska bli så kan det ha blivit en omöjlig uppgift att omorientera sig till helt andra förutsättningar och en helt annan framtid.

Tråden har till stora delar handlat om föräldrarnas förmodade förmåga att läsa och ta till sig alla positiva signaler om ME/Cfs, all forskning och alla rapporter. Men om diagnosen ramlade ner i redan utmattade och förtvivlade sinnen så blev det bara tuvan som välte lasset. Jag kan ge Guldfisken delvis rätt i att det kanske var diagnosen som ledde till det sista förtvivlade beslutet. Men inte på grund av den information som finns kring sjukdomen utan för att den landade i två föräldrar som inte längre hade förmågan och orken att söka ljuset i tunneln, att ta till sig dom positiva delarna av informationen.

Hoppet slocknade helt när det svarta fick ett namn, en diagnos. All oro och all kraft man hade förbrukat på sjukdomen med Agnes hann aldrig fyllas på eller bearbetas så kom nästa besked. Allt skulle börja om från början. Men nu skulle man även se Moas energi försvinna, nu skulle hon brytas ner framför deras ögon. Nu skulle även hon bli frånsprungen av sina jämnåriga, bli efter med skolan och livet. Dörren till en ena framtidsmöjligheten efter den andra skulle stängas även för henne.

Det blev för mycket att hantera. En bra utbildning, pengar på banken och och förmågorna att lätt ta sig fram i livet ger en inte den inre styrka som kan krävas när livet plötsligt ger en nästan omänsklig uppförsbacke. Om man har vandrat på upplogade vägar så kanske man sätter sig ner och fryser ihjäl när man plötsligt upptäcker att man måste försöka kämpa sig fram med snö upp till midjan resten av sitt liv.

Polisens tvekan om att delge diagnosen ME/Cfs bottnar nog i att man insåg att den kanske skulle få för stor betydelse i efteryningarna av händelsen. Polisen pratade även om barnens sjukdomssituation och hur all föräldrarnas fokus, energi och tid gick åt till den. Så till den grad att man började tänka otillåtna tankar om att avsluta allt. Tankar som tog fart och blev till handling när den definitiva diagnosen ställdes. Man såg bara orosmolnen, man hade inte längre orken kvar att se den tunna silverkanten.

Du presenterar tankar men vill inte att vi ska diskutera dom? Din liknelse går inte heller att diskutera utan att samtidigt nämna dina bristande förmågor. Då får du helt enkelt stå oemotsagd.

Men det passar väl som hand i handske?