Citat:
Jag håller med dig; jag skulle tycker också att kartläggningen av mekanismerna är viktig!
Att fördöma föräldrarna kommer jag nog inte kunna sluta med. De var som det verkar på jakt efter bot eller bättring, men det utesluter på intet sätt att söka hjälp samtidigt, när det blev övermäktigt, eller vad det nu var som triggade mord och självmord. De var välutbildade, hade ordning på bostad, jobb, ekonomi, fått hjälp så att barnen fick undervisning hemma. Den totala kraschen är inte förutsägbar, ingen anade omfattningen. Det stämmer inte med vad man tycker sig kunna förvänta alls av två människor som omgivningen har uppfattat dem
.
Att fördöma skolan, vården, anhöriga, vänner är inte särskilt meningsfullt i det här fallet. Men vilka lärdomar man kan dra, större krav på att föräldrar ska erbjudas hjälp, och tackar de nej, ändå tvingas utredas och ha kontinuerliga kontakter med olika instanser, även om de inte vill, ser jag som en möjlig och nödvändig väg att i varje fall försöka förhindra att det ska kunna hända igen.
Jag är adoptivförälder och den utredningen för att få bli det är inte helt utan integritetskonflikter. Den jämförelsen kommer jag troligtvis att få nedtryckt i halsen, men det är ju inte för min skull utan för barnets, som man strävar efter att skydda.
.
Att fördöma skolan, vården, anhöriga, vänner är inte särskilt meningsfullt i det här fallet. Men vilka lärdomar man kan dra, större krav på att föräldrar ska erbjudas hjälp, och tackar de nej, ändå tvingas utredas och ha kontinuerliga kontakter med olika instanser, även om de inte vill, ser jag som en möjlig och nödvändig väg att i varje fall försöka förhindra att det ska kunna hända igen.
Jag är adoptivförälder och den utredningen för att få bli det är inte helt utan integritetskonflikter. Den jämförelsen kommer jag troligtvis att få nedtryckt i halsen, men det är ju inte för min skull utan för barnets, som man strävar efter att skydda.
Citat:
Det finns inget stöd för att föräldrarna hade en sådan attityd som det du kursiverat. Det finns heller inget stöd för att anställda vid LU och skatteverket såg syner utan att de larmades till resp. personalvård.
Hade föräldrarna däremot haft en form av avsatt och psykoterapeutiskt utbildad stödperson knuten till vården av deras barn för samtal kring deras upplevelse och situation så kan man ana att det hade kunnat påverka positivt. Resp. statlig myndighet kunde haft hand om den biten också, om det fallit på deras lott.
Det borde inte komma som en överraskning för vården att det är groteskt påfrestande för föräldrar att ha ME-sjuka barn, och skapar psykologiska påfrestningar av allehanda men ändå förutsägbara slag. Och sådan kunskap kan ju då bäst ackumuleras hos vårdgivaren för att inte varje nytt föräldrapar ska behöva börja från Dantes åttonde krets i inferno och blint arbeta sig upp därifrån själva.
Men det är ju bara som jag tycker.
Hade föräldrarna däremot haft en form av avsatt och psykoterapeutiskt utbildad stödperson knuten till vården av deras barn för samtal kring deras upplevelse och situation så kan man ana att det hade kunnat påverka positivt. Resp. statlig myndighet kunde haft hand om den biten också, om det fallit på deras lott.
Det borde inte komma som en överraskning för vården att det är groteskt påfrestande för föräldrar att ha ME-sjuka barn, och skapar psykologiska påfrestningar av allehanda men ändå förutsägbara slag. Och sådan kunskap kan ju då bäst ackumuleras hos vårdgivaren för att inte varje nytt föräldrapar ska behöva börja från Dantes åttonde krets i inferno och blint arbeta sig upp därifrån själva.
Men det är ju bara som jag tycker.
Det ska obligatoriskt erbjudas psykiatriskt stöd, inte gå att tacka nej till det stödet utan att i varje fall en orosanmälan görs.
Tycker jag.