Socker Conny

Använd Firefox istället, då funkar det bättre (förhoppningsvis)

Socker Conny är en riktigt bra serie. Jag har ett Socker Conny album som ligger och samlar damm här hemma.

I det snart (18 november) kommande numret av Galago (numera en bok) kommer Joakim Pirinen åter att medverka "efter nio års frånvaro med samtidsserien Döda paret", enligt ett pressmeddelande från förlaget.

Det handlar väl om nio års frånvaro från Galago eller? För visst har han gjort serier hela tiden. Han är ju med i Kapten Stofil med anagramserierna. Ganska kul...

Ja, det måste det ju vara frågan om. Albumet Ingens bästa vän kom ju så sent som 2004 och jag antar att det samlade upp serier från Kapten Stofil liksom tidigare album inrymt serier från Galago.

Bump!

S-C fyller 35 år. Den snart 58-årige Pirinens försök att jämföra den stigande andelen förbannade och av Aftonfittan ständigt häcklade väljare med sin levnadsglade bärsärk framkallar bara en gäspning. Men annars håller man med - jag kan tänka mig att Connys upptåg, om de getts ut idag, skulle ge mångkulturvurmare, batikkärringar, feminassar och hbtqrstvxyz-gaphalsar dåndimpen.

Grattis Socker-Conny!
https://www.aftonbladet.se/kultur/a/...s-socker-conny

" Med ett schysst järnrör slår man hela världen med häpnad!"

Tänkt att han finns fortfarande. Stort Grattis Socker Conny på 35 års dagen

Till skillnad från SD-arna, som bara höjde och hotade med det famösa röret, tog Doudou Ahoka ooh drämde till på riktigt. Hade han kanske läst om Connny i SFI-undervisningen? Visst liknar de båda rörsvingarna varann lite grann! Samma intelligenta ansiktsuttryck har de åtminstone!

https://mordarbloggen.wordpress.com/...ren-fran-kongo
(FB) Morden på Tommy Gustafsson och Pia Östlingh i Ljungsbro - Linköping 2/11-13

Ja, vi slog vad på Rönnells-eventet med Pirinen härom kvällen – hur lång tid tar det innan vi får en flabbig referens till SD:s järnrör? Skall dock erkännas att jag förlorade eftersom jag trodde på "mindre än fem minuter". Alltid något.


Om jag minns rätt blev slutet på Socker-Conny lite ifrågasatt redan när albumet först utkom. (Tycker själv att det tillhör hans sämre verk.) Det är väl tänkvärt hur en svensk kung Ubu ändå måste "förklaras" på lite beskäftigt socialpedagogiskt vis, som en produkt av en kärlekslös barndom i en iskall överklassfamilj osv. Kanske är Conny inte gudfar bara till de moderna svenska serierna utan också till den trötta och torftiga typ av seriekritik som Djurberg här ger uttryck för.

Hur var det socker Conny slutade
det är längesedan jag läste den så jag har glömt bort slutet dock

Conny irrar i kloakerna med de gråtmilda missibirrerna och de ruskiga filibabianerna men klättrar sedan upp genom en toalettstol och råkar hamna i badrummet i sitt föräldrahem, där han möter sina syskon (brodern Ivar återkommer ju i Gull-Ivars resår i Den universella bristen på respekt) och sina föräldrar. Den brutale fadern är framgångsrik företagsledare och hedersprofessor i Sydafrika, modern kall och steril, och Conny visar sig alltså vara familjens förlupna svarta får. När fadern just står i begrepp att göra Conny arvlös



Alltså, det är förstås inget dåligt album men jag tycker att det varken riktigt har debutalbumets charm eller de senares genialitet. Den här familjepsykologiska vändningen på slutet har kanske att göra med tidsandan, det var väl ungefär samtidigt som Niklas Rådström och Suzanne Osten inspirerade av Alice Miller satte upp en pjäs om Hitlers barndom och som Lars Noréns familjedramer började bli "folkkära". – Men det är kanske återkommande i Pirinens produktion den här spänningen mellan å ena sidan den allmänna neurotiska absurdismen och å andra sidan de "vänsterpolitiska" mellansticken där moderater/finansmän/nydemokrater/sverigedemokrater framställs som särskilt dumma och/eller onda.

(Här förresten ytterligare ett par turneringar på skämtet schysst järnrör/SD, från Född ur ett svart ägg och från Stockholms internationella seriefestivals affisch år 2017.)

Mästerlig analys! Varför fick du inte publicera den i nyutgåvan av sockerskitens äventyr?
Jag bläddrade som hastigast genom nyversionen av S-C i bokhandeln igår. En fint utformad volym med dåvarande förläggaren Rolf Classons efterord och Pirinens egna kommentarer. Tänk att tecknarmästaren anser sig behöva förklara att den spelande damen på Sergels Torg fanns i verkligheten, eller vilka rockartister som besökarna på musikklubben söker efterlikna. Och naturligtvis känner han sig besvärad över Connys "rasism" på kinesrestaurangen, och i scenerna med "tågluffartomten" och de invandrade kloakarbetarna ...