Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Jag vet att du och jag haft intressanta diskussioner om detta tidigare och jag håller helt med dig. Båda barnens insjuknande sammanfaller i tid med "tween"-åldern när flickor kan vara ganska prövande för föräldrarna. Även om det nu oturligt fallit sig så att ME råkar bryta ut hos två barn i samma familj så är det ändå en märklig slump att det sker just i den ålder då barnen slutar vara "små". Jag kan nästan inte föreställa mig något annat än att en fjortonåring som mer eller mindre tvingas till husarrest (av sin sjukdom är det bäst att tillägga för att slippa arga påhopp) kan agera ut mot sina föräldrar på olika sätt. Kanske även mot lillasyster som - innan sin egen diagnos - verkar frustrerad över att familjen begränsas av Agnes sjukdom.

I tillägg till barnens sjukdom har säkert situationen i hemmet även för övrigt varit hårt pressad. Jag har även svårt att föreställa mig två djupt deprimerade föräldrar ha särskilt mycket energi över till att vara kärleksfulla vare sig mot varandra eller barnen.

Om du inte har den i färskt minne så läs igen Oskars gestaltning av Agnes i momssagan.

Edit: jag inser att det är bäst att förtydliga att jag tror att båda barnen var fantastiska tjejer, men att jag har förståelse för att de var i en svår situation och att jag förmodar att de betedde sig som vilka normala barn eller ungdomar som helst i den situationen skulle ha gjort.

Vad vet du om nåt recidiv? Berätta gärna det.

De uppgifterna kom ju tidigt i tråden av från flera skribenter, scheele, avd9 sthelitz var ju några som tog upp H,s eventuella recidiv och faktum är ju som develi skriver, det räcker ju med att H tror sig ha fått ett recidiv för att sätta igång en nedåtgående spiral.

Det behöver alltså inte ha varit ett recidiv, det kan ha varit H som trott sig få ett recediv i cancer.

Nej men de facto ses altruism som subtyp när två föräldrar jagar runt i flera år och själva epicentrum är barnens sjukdom.
Det menar man inte från polisiärt håll, ordvalet blir vanskligt. Man lägger ingen värdering, det är en saklig presentation av det som växt fram under en förundersökning - dels via 50-tal förhör (kanske mer, uppgiften i media är 19 januari 2018) och dels deras egen förklaring som rstärks via datorer och mobiler.
Däremot säger man " man kan konstatera det är ju att dom varit hårt ansatta av, allt fokus har gått till barnens sjukdomar och lösa det här" samt "Det har tagit så pass mycket fokus från barn och föräldrar"

... så det säger sig självt att ME är det centrala epicentrum och sen finns det kanske andra komponenter som diskuteras här som givetvis påverkar det hela vid depression och utmattning.

Så både ja och nej på den - bilden framträder oavsett.
Det är just det som är kruxet med mercy killing - de TROR så till den milda grad att döden är enda valet, det enda som befriar lidande.
En överdriven curlingförälder (för att ta ett betydlgt mildare exempel, men kan vara skadligt) har ingen koll på sitt beteende. De brister i självinsikt och TROR att de agerar i godo och beskyddar barnet. De kan ställa till en jävla oreda på ren svenska. För barnet på sikt alltså.
Tänk neurotisk hönsmamma i sin värre form.
När det kommer till vissa kvinnor har de en överdriven bindning till sina barn (anknytningsteorin):

1. Helt normal och snarare problematisk om den inte finns (mamman knyter inte an till babyn).

2. Skev om det blir för mycket hönsgård och curling. Barn måste få slå sig på knäna (erfarenhet inom normal och icke farlig domän).

3. Rent skadlig när det kommer till possessive love, Extended Self - barnen ses som en förlängning av mamman och inte en egen unik individ. Hon tolkar barnet via sitt eget lidande. Hon överdriver eller så är faran reell (våldsam partner t.e.x).

Här inkommer då de maternal filicide där de tar med sig barn in i döden som enda lösningen:
Ingen kan ta hand om barnet om hon dör. Ingen är kompetent nog. Ingen förstår hennes barn - bara hon. Ingen förstår deras lidande överhuvudtaget - världen har inget att erbjuda.
Vid en viss cut off (tröskel, gräns) av nån anledning så fattar hon beslutet och en del tror sig fortsätta - forever united - i en annan dimension. För att skydda barnet in absurdum.

Det är vad det gör men det lär knappast vara annat än deskriptivt snarare än definitionsmässigt:
"Ingen av oss kommer någonsin att kunna leva ett liv i egentlig mening".

Det är ett förklaringsbrev till anhöriga, det är emotionellt OCH det står inte på egna ben - för att övrigt som framkommit ska med i en helhetsbild gällande vad de sysslat med (jagat bot) och oroats för barnen (djup kris).
Det finns som sagt många förhör som ger betydligt mer info än det tråden besitter.
Polisens hemsida 19 januari 2018:
Samt följande:
Polisens hemsida:
De ser ingen livskvalité i nuet och ingen framtid heller för nån av dem ("oss").
De såg ingen framtid och som jag nyss skrivit så är dessa hönsmammor farhågornas mästare:
De överdriver tillstånd. De ser SINA depressioner hos barnet eller vad det än må vara, de ser ingen framtid. De sugs till det negativa som då bekräftar farhågorna de bär.
Det gäller även fäder men den ska jag titta på mer separat.
Nej, för det är inte bara vardagen man behöver titta in i bakom kulisserna - det är områden som tangerar försvarsmekanismer, copingstrategier, stresshantering, psykisk ohälsa, utvecklingspsykologi och barn när det kommer till djup kris och reaktionsmönster hos personer.
... och en sju helsicke massa annat.
Ja, Agnes sjukdom var startskottet - Moas diagnos var troligen spiken i kistan gällande Highway to hell.

Självklart är status och klass en av anledningen till att oegentligheterna i familjen inte nådde soc eller skolans ögon och öron. Man var kanske rädda att bli anmälda?

Hade barnen kommit från en "lägre" samhälllsklass hade de blivit kollade redan i ett tidigt skede. Det är min övertygelse.

Barn i disfunktionella familjer eller familjer där föräldrarna är sjuka kan - men måste inte - bete sig som barn i ”normala familjer”. All dessa berättelser där det finns alkohol eller andra svåra problem - jag är alltid fascinerad att läsa hur mycket vissa barn är beredda att ge eller också att hålla ut med - utan den ”vanliga” motstånd. Jag tror A böjde sig, kanske det var svårare med M.

Men flickorna behöver absolut inte ha gjort någon motstånd. Beror mycket på barnens karaktär och hur det hanterades. För vissa barn räcker det med att påpeka att föräldern är sjuk och ett visst beteende är oacceptabelt. Vissa föräldrar kan ha mycket auktoritet över sina barn. Men det blir svårare när barn blir äldre, det stämmer.

Tänk bara om föräldrarna höll barnen hemma på falska grundlag. Tänk bara tanken. Vilken panik man måste ha haft att barnen någon gång kommer att berätta för någon, att de faktiskt kunde anförtror sig för någon. Vad gör man för att förhindrar det? Minska omgänge med andra och situationer där man inte har kontroll. Ur skolan, inte ensam med pianoläraren, inte ensam med barnflickan?, var de till slut ensama med lärarna?

En viss kontroll har säkert funnits länge, men jag tror det har eskalerad mot sluten.

Räcker ju också med att man upprepar det utan bevis så kan det bli en trådsanning.

Du menar som man har mässat sig hes om hur ond och djävulsk O var?

Där kan man ju snacka om trådsanning.

Eller var det något annat du for efter?

Kanske för att någon anmält Rockkungen då dennas egna teorier eller kunskaper inte stämmer med det som andra vill framhärda är några av orsakerna till att barnamorden skedde?

Men varför skulle föräldrarna vilja isolera barnen och ha dem hemma? Ingen verkade nöjd med situationen. Det hindrade ju bl.a föräldrarna att kunna sköta sina jobb.

De hade pengar och kunde ha sökt hjälp utifrån. Någon som kom till hemmet och tog hand om flickorna? Då kunde föräldrarna ha jobbat vidare på sina karriärer - om nu det var barnens som hindrade dem från att acceptera situationen som den var. Tror inte alls att morden/självmorden bara handlade om barnen.

Men det gjorde de alltså inte, skaffade hjälp. Allt verkade vara så hemligt och de skulle till varje pris klara allting själv, men sen gick det käpprätt åt helvete. Det kostade 2 barn livet.

Det har kanske med O:s uteblivna professur att göra, att han inte nådde sitt mål. Han kunde inte ta att det fanns annat som var viktigare i livet. Han var inte ens 45 år och kunde ha jobbat på sin professur senare i livet.

Men för föräldrarna var det uppenbarligen lika med döden och en stor skam, kanske.

Kan man bli avstängd pga olika åsikter?