Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Pinsamt att dra in GW som argument då han har noll insyn och är känd för att vara väldigt oaktsam med detaljer.
Det kan du fråga E Höglund om - mig veterligt har hon kritiserat honom en del om jag inte minns fel.
Med all rätt för sakfakta är inte hans starka sida.
... men en rolig man och sin mordbibel kan han.

.

Det undrar jag också. Är det egentligen bevis i datorer etc. som pekar åt planering i flera månader eller att det påstås i avskedsbrevet?

Som sagt: Jag betvivlar INTE att barn kan ha Me/cfs! Jag vet en del om Me/cfs, även om jag inte är specialistläkare på området. Utmattningssyndrom i kombination med psykisk ohälsa har jag i min familj och jag vet vilka svårigheter det för med sig i vardagen. Jag betvivlar inte att barn med Me/cfs lider! Du behöver inte undervisa mig mer om Me.

Det jag försökte beskriva i mitt inlägg var mina tvivel och svårigheter att hänga med i vårdsvängarna kring M. Jag beskrev inte hennes situation, för jag har ingen aning om hur hon hade det! Vet du? Jag tycker helt enkelt att det gick snabbt för henne att få diagnos, varken mer eller mindre.

Förut har jag försökt beskriva att det utifrån sett verkar som att familjen fick bra och snabb hjälp av vården för M, med tanke på att det inte är så vanligt att den diagnosen sätts i Sverige. Det var många, tex kurian, som argumenterade för att brister inom vården kan ha lett till att föräldrarnas desperation eskalerade.

Moas föräldrar gav upp hoppet snabbt kring henne. Även om hennes sjukdomsförlopp gick snabbt utför under hösten så verkar hon inte ha varit sängbunden, som vissa är.

Samma undran här. Vad hittade polisen i datorer/telefon/hem för bevis/stöd för att föräldrarna planerat detta sedan hösten? Varför ville föräldrarna avslöja i brevet att de planerat detta länge?

Jag vet att det är en problematisk jämförelse, MEN: Igår kollade jag på Sala-pappans video. Hans sinnestillstånd av ilska, uttryckta uppgivenhet, sorg, beskrivning av planerande under en tid plus chock över att han genomfört planen, hat mot barnens mamma, självömkan mm kanske kan ses som en kondenserad inblick i hur O och H kan ha upplevt sin situation. Om man byter ut Karin mot me/sjuka barn. Haltande jämförelse, ja. Men det var något med det motsägelsefulla i både hans känslouttryck och i innehållet i det han sa som gav mig samma känsla som de motsägelsefulla komponenterna som jag uppfattar i den information som kommit fram om Bjärred-föräldrarna. Detta är bara min uppfattning.

Intressant reflektion.
De sägs ha varit till barnpsykiatriker på BUP för Agnes som mådde dåligt men inte fått hjälp (Stehlitz) - med reservation att jag tror de hade en utopiskt tanke kring både vad hjälp, bot och behandling innebär.

Jag får nämligen en stark felkänsla kring deras syn på sjukdom även om en förälder försöker göra det mesta för sitt barn och det känns som en slags hyperaltruism med detta flackande.

Sökte med ljus och lykta efter behandling, tuffa resor flera ggr till Tyskland, "de var väl lite hoppfulla då" enligt en bekant, Agnes medtagen. Oskar for runt som en skottspole och mådde dåligt hösten 2016 enligt Stehlitz.
H var ofta ett stöd för andra enligt hennes chef, väldigt omtyckt - ytterligare en sorts omtanke om andra. Ger man järnet för andra konstant - hemma och borta - kan man tappa bort sig själv.
Lägger man det samman med tråduppgifter om att hon var väldigt engagerad, mycket oroad för töserna (lite hispig är annat ordval) samt deprimerad - så kanske det fick bägaren att tippa över om man har stark, symbiotisk idenfikation med sina barn: Mitt lidande är samma som mitt barns lidande. Mödrar som begår filicide tolkar tillvaron med sina deprimerade ögon och applicerar det på barnen samt ser ofta barnen som en förlängning av dem själva (extended self).

.......och sen rätt ner i det hopplösheten vid den tid när även Moa får diagnos - varav hon sett sin systers jobbiga tid med ME och nedstämdhet som det garanterat medför att som barn/tonåring göra så mycket avkall.
Självmord/mord blir nån slags skev 'rescue action' för föräldrarna när inget bot fanns för Agnes och nu börjar även lidandet även den yngre?

Hur kan någon tro annat än att dokumenten inte var utprintade, troligtvis från en bläckstråleskrivare som är vanligast i hemmen.

Polisen berättade på PT att de undersökt NAMNTECKNINGARNA, jämfört NAMNTECKNINGARNA med andra dokument. Pratar bara om autentiska NAMNTECKNINGAR.

Polisen hade även konstaterat att ingen blivit vilseledd att "skriva på” ett tomt papper. SS fick det att låta som en vetenskap men menar det någon observant i tråden redan upptäckt beträffande H:s namnteckning på testamentet. Dvs att hon inte har sett texten på testamentet när hon undertecknade det utan tangerade övertäckningsarket. Förklaringsbrevets text borde hon ha läst.

H:s mamma hade inte sett brevet i våras när hon pratade med Missan utan polisen har sagt att båda hade skrivit under det. Ett konstaterande. Om avskedsbrevet var adresserat till de efterlevande så måste de väl få se det i sin helhet när utredningen läggs ned?

Vad bestod ”planeringen” av eller varför stod det så i förklaringsbrevet? Skriver man bara det för att få mera eftertryck? Låter som en extra offerkofta tycker jag. Dödsorsakerna låter i alla fall INTE som ett planerat adjö. Ingen ömhet gentemot flickorna utan snarare vansinne. En mosad sömntablett i kvällsdrycken och när de sover tungt kunde barnen fått andas in helium. Föräldrarna kunde följt efter på samma vis. De kunde hittats tillsammans alla fyra. Enkelt att anordna så varför det blev ett grovt våldsbrott? 112-personal skulle klarar av att hitta nedbäddade barn utan att behöva krisstöd eller gå ut och kräkas.

OCH förstår inte hur Stehlitz inlägg citeras fortfarande som någon sorts sanning. En anonym trådskrivare som påstår att barnens hobbies var pianokonserter och fotboll kan ingen lita på.

Naturligtvis vet jag inget om ME. Ingen vet ju det.

Håller med om att bakgrunden till att H ville mörda barnen skulle kunna ligga i hennes depression i kombination med hennes anknytning till flickorna i kombination med ångest över deras sjukdom. Det som är knepigt är dock att flickorna inte var småbarn längre. Dessutom verkar H ha kunnat arbeta som vanligt. Det motsäger överbeskyddande kontrollbehov tycker jag. Plus att hon inte var den som hade kommandot på skolmötena. Hon verkar ha släppt in O helt och hållet i omvårdnaden om flickorna. Om man driver mödra-altruismteorin till sin spets i detta fall: Innebär det att H övertalade O att det var bäst för flickorna att de mördades?

Jag tycker många här är duktiga på ME. Själv tycker jag att jag också vet mycket då jag levt i sjukdomens närhet i över fem år. Men du har rätt att forskningen ännu inte listat ut varför den uppstår och hur den ska botas.

Funderar också på liknelsen med Sala-pappan. Han hade ju varit psykiskt nere länge och nu så skulle hans familjelycka försvinna. Han gav barnens mor hela skulden för att han mådde så dåligt och gjort det han gjorde. Viktigt tydligen att hela världen skulle få veta att det var hon som tvingat honom.

Sen ser man hur han är uppskattad och älskad av många även efter att ha dödat sönerna. Säkert fantastisk kille utåt men hur var han att leva med? Första sambon hängde sig. Hans bästa kompis var en äldre kvinna som han säkert fick rätt bemötande av enligt honom. Han verkar ha läst sin sambos sms också eller hur? Narcissistisk kontrollfreak skulle jag kalla honom. Att han måste tillägga i avskedsvideon att han hade planerat dådet länge är nog viktigt för en sån människa som inte har några fel. Ni skall veta att JAG har lidit för det här som hon tvingar mig till. Har bara svårt att byta ut "hon" mot "ME" men ser andra likheter.

Det verkar som sagt ha fungerat... så länge som det var frid och fröjd. Alla är självgående och välmående - garanterat tighta. När Agnes blir sjuk fungerar det troligen inledningsvis - Oskar är med på tåget - men när inte homeostasen återfår sitt ursprung (desperat jakt på bot) så verkar depressionen få fäste. Samtidigt blir Agnes nedstämd av sin situation som innebär inskränkningar som tonåring - jag skulle tippa att det rör sig om depressiv. Tonårstiden är kritisk i sig och det ses bara försämring. Man vänder sig till BUP. Förvisso kan givetvis hjälpen vara bristande men med tanke på att dess innan ha jagat runt gällande ME där ansträngning snarare lär göra A än mer sjuk så vete tusan om de inte ägnar sig åt chasing shadows. Jag menar att omvårdnad kan bli kvävande snarare om det är för mycket jakt, för mycket av det goda. Altruismen skenar. De mödrar som dödar kan likaväl gälla äldre barn när sjukdom eller olycka slår till.

Jag funderar således på om det har att göra med just depressionen, oron, att det aktiverar alla beskyddarinstinkter - att det egna lidandet är som ett grått filter och appliceras likaväl på barnen. Ju mer deprimerad, ju sämre förmåga att särskilja vem som är vem, vem som mår vad. Jag tror hon ser sitt lidande i A. och mår hon förbannat dåligt så bilden på A blir fel.
När det sen når en peak med nästa barn blir det burnout. Jag tror inte hon övertalade honom men hela situationen drar ner dom båda, eller som jag skrivit innan att deras relation förstärks (synergism), att de är varandras sämsta stöd och värsta rådgivare. De allieras via sjukdomen. Jag tror dock att H var mer nedstämd över tid, en mer sugande depression men att de var i lika eländigt skick på slutet (Moas diagnos på hösten).

Var och en är fungerande när det är som det ska, men inte när barnen blir sjuka. Frågan är också (då det det inte skedde tillfrisknande) om de i sitt depressiva tillstånd tänkt typ:
vad ska då omgivningen för övrigt tillföra om inte psykiatriker och läkare kan?
De drar sig inåt i sin bubbla alltså och verkar fullständigt ha glömt bort sig själva; det är överfokus på barnen.
Omständig förklaring men det är funderingar in progress.