Citat:
Ursprungligen postat av
pansarbritta
Jag har själv upplevt känslorna att känna att man vill hämnas när ett ex varit iskall och betett sig som om de sket i om jag levde eller dog. Min tänkta hämnd var självklart inte mord dock..

Dock så agerade jag inte på dem känslorna. Det var väldigt svårt att stå emot, men jag gjorde det som var rätt.
De flesta av oss har någon gång funderat på självmord eller att skada någon, kanske till och med döda någon. Men som du skriver har vi "inbyggda spärrar" som hindrar oss. Dessa spärrar kan övervinnas genom avtrubbning, tex om du dödar många under ett krig. Spärren att döda sina egna barn är oöverkomlig för nästan alla. Vissa föds utan dessa spärrar, dessa individer benämner vi klassiskt som psykopater. Diagnosen används inte längre i Sverige.
Citat:
Ursprungligen postat av
pansarbritta
S hade dock mycket grövre problem och hade varit med om mer tragedier än vad jag hade, och han var så pass på botten att han sket totalt i att stå emot. Därför så kan jag på något plan förstå hur hans tankegång gick och jag är inte en av dem som endast rundar av det till ren ondska. Svek och hjärtesorg är nog de svåraste känslorna att hantera.
Den enda tragedin jag ser i hans liv är när dansbandssångerskan hängde sig! Resten är bara livshändelser som många av oss råkar ut för. Tvärt om var SR lyckolottad. Levde ett liv där han fått möjlighet att jobba med sitt intresse, kunnat ta över en familjegård samt fått två friska barn!