Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Jag blir extremt nyfiken på hur du har kommit fram till slutsatsen att polisen tycker synd om föräldrarna överhuvudtaget? Du måste ha väldigt livlig fantasi tror jag.

Det finns ingen anledning att påstå att barnen var dödssjuka när det aldrig har framkommit att så är fallet, ej heller via pressträffen.

Föräldrar skriver att de inte ser nån framtid - relaterat till livskvalité i förhållande till barnens sjukdomssituation.

"Anledningen som beskrivs i brevet var att de inte såg någon livskvalitet eller framtid på grund av sina döttrars sjukdomssituation."

Polisen gick ut med föräldrarnas motiv till varför de dödat barnen. Att polisen skulle säga vad de själva tycker och tänker om det vore väldigt oproffsigt, eller att de vill vara ”snälla” osv. Så arbetar inte polisen.

Den som har följt den här tråden vet mycket om ME och ffa hur viktigt det är att komma i träning efter vävnadsskadorna. Att aldrig ”lära sig leva med” ME osv. Du har väl spritt budskapet jag gav dig om hur man blir frisk från ME.

Tilltäckligt livlig. Faktum är att polisen inte behöver ha synpunkter på hur föräldrarna känt det. Om det stod så i avskedsbrevet behövde det inte upprepas. Oproffsigt och sentimentalt uttryck om FÖRÄLDRARNA.

Jag undrar över informationen i tråden om att det tydligen funnits nära kopplingar mellan familjen och någon av poliserna som dessutom sägs vara gift med en av de lärare som hemundervisade barnen. Samt att en dotter i denna polis/lärarfamilj också var Ms "barnvakt". Om den polisen också varit aktiv i utredningen, vilket jag poängterar att jag inte alls vet, skulle det definitivt finnas anledning att undra över hur detta i så fall kunnat påverka utredningen. Men denna polisman insåg i så fall förhoppningsvis att han var jävig och därför inte alls har deltagit i utredningen annat än som vittne.

Stämmer detta? Jag undrar även om det stämmer att Os chef bodde 100 m från familjen?

Denna kopplingen skulle kunna vara av betydelse. Exempelvis om de hade annat gemensamt; t ex om de tillhörde samma sekt? Observera att detta bara är en hypotes. Dock tror jag inte denna lärare undervisade i familjens hem utan i skolan enligt ett tidigare inlägg.

Men se på fan, ännu en vinkel på att O förmodligen är hin håle själv, ett klockrent exempel på hur man startar en trådsanning, du kommer att få många som hänger på i din "sanning".

Det är ett välkänt motiv (mercy killing, altruistic) och självklart är det ingen som anser det ok, än mindre via lagen.
Varför repeterar du ofta att det är mord och inget annat?
Ingen här behöver övertygas om att så är fallet och ingen här anser att de gjort ett rätt val - det är snarare förfärligt.
Vad det kommer till lagen så gäller samma sak - handlingen är totalt förbjuden.

Avskedsbrevet ger vägledning om vad de inbillade sig och att de var väldigt engagerade och bekymrade gällande barnen har framkommit dels via media, dels via pressträffen:
"föräldrarna har varit hårt ansatta och allt fokus har gått åt till barnens sjukdom"

Att bry sig sammanfaller med s.k "altruism".
De är varken de första eller sista (tyvärr och tragiskt nog) som inbillar sig utföra en barmärtig gärning för barnens skull. En egoistisk komponent finns givetvis med via ordet "oss" - efter en längre sjukdomstid så ger de uppenbart upp likt flertal andra som begår självmord.
För över ett år sen kom polisens pressmeddelande om avskedsbrevet:
Här är en mor som dödade sin 22-åriga son med hjärnskador, nåt tragiskt fall där han föll ur en ambulans. Han var inte hjärndöd och befann sig på ett vårdhem när hon smög dit under falskt namn och gav honom en dödlig injektion.
...varav det inte spelar nån roll vad hennes intentioner var för det är mord och inga visor. Handlingen är både illegal och fullständigt fel.

Däremot ansåg hon fullt och fast att hon gjorde det "out of compassion" - det är hennes motiv:
Hon var helt övertygad att hon inte mördade honom:
Frågan är vad det rör sig i personligheten om man så till den milda grad får för sig att mörda sina barn om man bortser från de egna känslosvallningarna; att fallet givetvis är upprörande.

Det intressanta är att denna mamma inte verkar skilja sig själv från honom (förutom struntar i lagen) - vilket kanske är en kompontent av vikt när sånt här sker.

I den franska artikeln beskrevs en kvinna med melankoli (djup depression) som dödade sitt barn och försökte ta livet av sig på flera sätt.
Hon ville inte sonen skulle behöva upplevade samma lidande som henne. Hon hade en undergångskänsla, kände sig värdelös och fylld av självförebråelser. Hon såg sonen som oskiljbar från henne själv så att "bara" ta självmord var uteslutet men döden enda lösningen.

Alltså stark bindning, identifikation, att det står och faller med föräldern. Här finns isf en slags narcissistisk ton utan att behöva innebära sjukdomsdiagnos; att barnen blir en förlängning av den egna personen snarare.
Ingen annan kan lösa problemen, ingen annan kan hjälpa - det är ingen idé.
Mor och/eller far ska finna bot. Mor och/eller far kunde varken skydda, finna nåt bot och iaf lindra.
Överdrivet omhuldande, curlande har väl alla hört talas om men såna här verkar ta det till en extrem nivå.
En slags kognitiv förvrängning; förstorar upp ansvarstagandet och drar nån sorts illusionär slutsats som är helt galen. Den altrusistiska sidan är överdriven till sjuk nivå.
Övervägande (i studier filicide/familicide) verkar vara deprimerade och jag antar att det förstärker ett redan befintligt skevt tänk och syn på sig själv.

Samma omogna bindning kan förekomma mellan vuxna som är så stark att det kan medföra rädsla att förlora den andre - att tillvaron blir tom, meningslös och helt värdelös utan den andre.
Jag tror som sagt att det rör sig om nån slags synergism; att de tillsammans får förstärkta personlighetsdrag/beteenden som fanns från början - då fungerande - men ihop och med utdragen kris blir vissa egenskaper helt ut i det blå tankemässigt. Med tiden fördjupas depression och det blir än värre.

En malign familjekonstellation där altruism, i all välmening från början, blir patologisk:

"(..) allt fokus har gått åt till barnens sjukdom"

Jag försöker fortsatt att förstå hur många barn i åldern 11 år blir diagnostiserat med me i Sverige.
Kopplingen till Bjärred fallet är hur exceptionellt är fallet medicinsk sett samt kan man utesluta fel i diagnosen. Jag lutar mig nu till en rapport från SBU som Vidar17 har postat tidigare.

https://www.sbu.se/sv/publikationer/sbu-bereder/myalgisk-encefalomyelit-och-kroniskt-trotthetssyndrom-mecfs/

Det kan konstateras att för en person tillhörande allmänheten går det inte att få fram någon statistik angående barn med me i Sverige (under 15år). Intressant är det att antal me patienter över 15 år (det är där statistiken börjar att utvärderas) går inte ens att får fram för SBU (statens beredning för medicinsk och social utvärdering). Socialstyrelsens databas - tillgänglig för alla - klumpar diagnoskoden G90-G99 (andra sjukdomar i nervsystemet) ihop. Där ingår det mycket. I hela riket fanns det 2017 240 personer mellan 10-14 år med dessa diagnoser (sjukdomer i autonoma nervsystem, vattenskalle,toxisk encefalopati, andra sjukdomer i hjärnan - här tillhör me,andra tillstånd i hjärnan, andra sjukdomar i ryggmärgen, andra sjukdomar i centrala nervsystem etc.). Enbart kvinnor var det 106.

I SBUs rapport 295 från 2018 som handlar om me, kan man bland annat läsa att:

Det saknas statistik kring diagnoskoden 93.3 - det som går att analysera är hela diagnoskoden 93 som inkluderar förutom me till exempel vissa hjärncystor och encefalopatier. Alla patienter över 15 år med koden 93 som fick behandling på slutenvård var 2017 ca 550, i öppen vård 2016 ca 1550. Ingen data kring personer under 15.

”Det saknas uppgifter om vilka kriterier som används i Sverige för att sätta diagnosen. Det är också oklar enligt vilka kriterier diagnoserna faktiskt sätts.” Olika landsting, läkare jobbar olika....
En studie från Örebro visar att 75% av alla läkare som frågades aldrig satt diagnosen, medan ett fåtal ställde diagnosen för merparten av patienterna i länet (det handlar om läkare i primärvården).

”Granskning av journalerna visade att flera av de läkare som ställt diagnosen känt sig osäkra i samband med utredning och diagnostik”. Hur var det hos A och M?

Och så finns det svårigheter att ställa diagnosen. Särskild i avgränsning med utmattningssyndrom och fibromyalgi. Det kan blir fel åt båda håll, alltså också patienter som diagnostiseras med en av dessa två diagnoser, kan ha me (baserad på en utländsk studie).

Med tanke på de osäkerheter som råder kring disgnossättning kan det inte uteslutas att As och
Ms diagnos var satt fel.

Det fanns i Sverige 281896 personer 2017 i ålder 10-14. 106 kvinnliga personer 10-14 år har 2017 haft diagnoser med disgnoskoden G90-G99 i hela Sverige (och inkluderar då andra sjukdomer i nervsystem inkl me).

Enligt rapporten från socialstyrelsen, som kunde analysera data för enbart diagnoskoden 93.3

https://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2018/merforskningbehovsommecfs

så var det i åldersgruppen 18-30 år 2017 totalt ca 100 kvinnor med diagnoskoden 93.3 som sökte vård. Alltså mindre än 10 för varje årsgrupp. Under 18 år finns det inga uppgifter.

Den där har du varit sugen på rätt länge va?

Ni har småhintat och ränt runt som små grävlingar kring denna fråga - ända sen letsdoit la uppgiften i tråden.
Endast ett par timmar efter kom fallskarmsjagaren med den facila upplysningen att det var polischefens dotter.
Sen kom inlägg om att det fanns koppling till skolan.

Det är ett väldigt snackande om att barnen inte blir hörda. Att ingen skriver om dem.
Barnvakten skrev två mycket fina inlägg om respektive barn.
Flera har skrivit att denna tonåring inte ska dras in i soppan av respekt:
Hennes föräldrar var tydligen mer viktigt än att tjejen skrev oerhört fint om barnen.

Självklart ska flickans föräldrar dissekeras på flashback - för att hålla grytan kokande kring den stora konspirationen om hur polisen mörklägger, hur Oskar med sin vältalighet och allehanda fåtöljdiagnoser lyckats styra skolan.

Fy fan.