Citat:
Nej, allt kommer naturligtvis inte ut. Jag har själv i min ungdom varit, möjligen inte så aktivt, involverad i djurrättsrörelsen. Detta är inget jag skäms över utan står för. Idag jobbar jag själv med djurförsök, inget jag känner glädje över men ser det mer att det är för det stora bättre. Jag har haft kontakt med människor inom den mer militanta rörelsen, men det var närmare 20 år sedan, och det finns mycket jag ifrågasätter med deras aktioner. Så, nu har jag outat det, bara för att förklara vari min kunskap ligger. Jag ser mig som ställningslös i frågan.
I vilket fall så kännes det som att media har ett hat/kärleksförhållande till militanta veganer. De skriver gärna fint om fredliga demonstrationer, men slår på stortrumman när det handlar om mer militant aktivism. Precis som med NMR (och nu likställer jag definitivt inte det två rörelserna som så), AFA, huliganer eller andra våldsbejakande grupperingar så är all reklam bra reklam. Om de blir framställda i god dager, bra. Om de blir framställda i dålig dager, ännu bättre. Då kan vi se att det är rakryggade och inte bangar för lite skit. Lite så.
De backar inte för att gå ut i media efter större händelser, anonymt visserligen, men som organisation attraherar de även en viss typ av människor som gillar att ställa till ofog i allra största allmänhet. Där känner (kände) jag också vänsterautonoma och våldsamma personer efter att de halvt slagit ihjäl en skinnskalle nästa vecka står med armen runt axeln på denne i fotbollsklacken och skriker hot och skällsord mot det andra lagets klack. Nu inte sagt att de fredliga uppskattar all negativ publicitet, men nog utnyttjar de tidningarna, och de går på det. Veganer är ju snälla liksom.
Därför tror jag att allt (nästan) som rör djurrättsrörelsen uppmärksammas i media, behjälpligt påhejad av djurrättarna själva. Oavsett om de blivit beskjutna av uppretade jägare eller orsakat en ekologisk katastrof genom att släppa ut minkar. Tro mig, rör man sig i såna miljöer söker man aktivt efter artiklar om minsta aktion och blir helt till sig i brallan om någon skrivit tre rader om det i Karlskogaposten. Precis som NMR, AFA eller djurgårdens fina grabbar. Även om mina polare var gula och svarta
Ursäkta för lite ordbajseri
I vilket fall så kännes det som att media har ett hat/kärleksförhållande till militanta veganer. De skriver gärna fint om fredliga demonstrationer, men slår på stortrumman när det handlar om mer militant aktivism. Precis som med NMR (och nu likställer jag definitivt inte det två rörelserna som så), AFA, huliganer eller andra våldsbejakande grupperingar så är all reklam bra reklam. Om de blir framställda i god dager, bra. Om de blir framställda i dålig dager, ännu bättre. Då kan vi se att det är rakryggade och inte bangar för lite skit. Lite så.
De backar inte för att gå ut i media efter större händelser, anonymt visserligen, men som organisation attraherar de även en viss typ av människor som gillar att ställa till ofog i allra största allmänhet. Där känner (kände) jag också vänsterautonoma och våldsamma personer efter att de halvt slagit ihjäl en skinnskalle nästa vecka står med armen runt axeln på denne i fotbollsklacken och skriker hot och skällsord mot det andra lagets klack. Nu inte sagt att de fredliga uppskattar all negativ publicitet, men nog utnyttjar de tidningarna, och de går på det. Veganer är ju snälla liksom.
Därför tror jag att allt (nästan) som rör djurrättsrörelsen uppmärksammas i media, behjälpligt påhejad av djurrättarna själva. Oavsett om de blivit beskjutna av uppretade jägare eller orsakat en ekologisk katastrof genom att släppa ut minkar. Tro mig, rör man sig i såna miljöer söker man aktivt efter artiklar om minsta aktion och blir helt till sig i brallan om någon skrivit tre rader om det i Karlskogaposten. Precis som NMR, AFA eller djurgårdens fina grabbar. Även om mina polare var gula och svarta

Ursäkta för lite ordbajseri
Jag tror till 100% på vad du säger.
Jag har en kusin, några år yngre än mig själv. Vi blev tvungna att träffas under uppväxten.
Jag och min syster var övertygade från det att han var åtta år att han skulle bli extremist när han blev stor. Vilken sorts extremist var oväsentligt, det skulle mest komma att bero på vilken dålig miljö han hamnade i; oddsen var 50/50 på skinnskalle eller svartvänster. Nu blev resultatet militant vegan (och hans syster allmänt frireligiöst illa behandlad av en serie karlar).
