Beklagar, Sentinelesen, du blev påkommen. Ta det som en riktig man, alt. kvinna, istället.
Ja, tänk om om det fanns tillgång till information från anhöriga, rektorer, lärare och sjukvårdspersonal som träffat (?) familjen under hösten och fram till några veckor före familjeförintelsen. Jojo, i väntan på det är det lika bra att dissa andra pusselbitar. Jaha, du vet med säkerhet att polisen förhört ”alla dessa personer och många fler”.
Inlägg som sådana här är bra för att de är så avslöjande. I ett försök att vara objektiv och sval så blir det väldigt tydligt att du tillhör en av de lärjungar jag tidigare skrev om. Du är inte är för att du vill förstå och ha en öppen och ärlig diskussion. Du är här för att du vill skydda din grandiosa. Därför tar du inte till dig av all den information som har inkommit, du tar inte till dig att polisen redan i januari hade förhört 50 personer som varit nära familjen, du tar inte åt dig av att det finns bevittnade undertecknade testamenten, en brottsplatsundersökning, anhöriga, polis, lärare, sjukvårdspersonal som berättat saker i en helt annan riktning än vad en person som träffade framförallt Moa innan hon blev sjuk och som mot bättre vetande påstår att barnen var kärnfriska och att Hanna var ett helgon. Vad du istället trycker på är ett ord som du tycker användes på fel sätt.
Tack, nu vet jag vem du är och vad som är viktigt för dig. Det är Missans berättelse och barocka slutsatser och de ska skyddas till varje pris.
__________________
Senast redigerad av Sentinelesen 2019-01-23 kl. 19:27.
O var revisor och H jurist.Och moms har i allra högsta grad med ekonomi att göra.
Har de sista dagarna gått genom en hel del av dina inlägg. Tycker det är värdefullt att du är med i tråden - även om man så klart kan ha olika åsikter om saker och ting - men det är få som har träffat familjen. I alla fall vad jag noterade: du påpekar gång på gång i olika samanhang från början till slut att flickorna inte uppfattades som så sjuka. Du träffade dem sist i juni och känner någon som träffade de i augusti. Du skriver att flickorna var inte mycket annorlunda från andra barn och att om någon ting var avvikande så var det saker i skolmiljön som ställde till det och att flickorna hade perioder där de var sämre. Flickorna var så pass ”friska” när de var hemma med O att du till och med spekulerade om det är Hs negative påverkan som gjorde flickorna sjuka. Jag tyder det som att de upplevdes på helger och semester som nästan friska. Tolkar jag detta rätt? Om du inte hade visst att flickorna var sjuka - hade du märkt det?
Det jag också noterade var att anhöriga inte trodde på den förklaringen som gavs (flickornas sjukdom). Det är klart att anhöriga har svårt att acceptera det som hände. Ingen tror väl att ens barn är kapabel till detta. Men när jag läste dina inlägg så förståd jag det så att sjukdomstillstånd av flickorna var inte i närheten av att man kunde ens ana den typ av desperation som måste ligga till grund för detta. Förstod jag det rätt?
Perfekt! Där kom exakt det jag for efter. I den här händelsen bortses från gemensamt och i samråd och mannen pekas ut som den drivande, den barnamördande. Han påverkar Hannna, jajamensan.
Han kokar över.
Hanna är bara med i planerande på sin höjd. Hanna tänkte på barnen. Hanna har ingen revanchtanke. Hanna var förtvivlad över barnens situation.
Sen drar man fram statistisk för att bekräfta det man påstår - det är så ovanligt att man kan bortse från förundersökningen och personal med full insyn och kompetens vad det beträffar resultat.
När det är familicid är det mer jämt fördelat:
Kvinnorna använder mer mjuka metoder:
De olika anledningarna till att barnen mördas är bl.a:
Man blir så trött, jag satt faktiskt och väntade på ett inlägg likt det du citerade efter att jag läst ditt och inte fan blev jag besviken, det kom fortare än jag förväntade mig.
Stackars lilla kuvade H, inte fan planerade hon att mörda sina barn inte, hon spelade bara med för att den genomonde O skulle vara nöjd, om inte så satte väl fanskapet på sig sin svarta mössa och då vet ju alla att då är det verkligen fara å färde.
Inte vågade/kunde hon ringa någonstans för att få hjälp med sin helgalne make heller utan det var bara att jamsa med och hoppas på att det skulle gå över, vad skulle hon annars göra?
Djävlar vad hon tänkte på barnen, man blir ju rörd ända in till hjärteroten när man begrundar det.
Man blir så trött, jag satt faktiskt och väntade på ett inlägg likt det du citerade efter att jag läst ditt och inte fan blev jag besviken, det kom fortare än jag förväntade mig.
Stackars lilla kuvade H, inte fan planerade hon att mörda sina barn inte, hon spelade bara med för att den genomonde O skulle vara nöjd, om inte så satte väl fanskapet på sig sin svarta mössa och då vet ju alla att då är det verkligen fara å färde.
Inte vågade/kunde hon ringa någonstans för att få hjälp med sin helgalne make heller utan det var bara att jamsa med och hoppas på att det skulle gå över, vad skulle hon annars göra?
Djävlar vad hon tänkte på barnen, man blir ju rörd ända in till hjärteroten när man begrundar det.
Inlägget satt som en smäck.
Hanna ska omhuldas som den väna, den svagare, den mer intetsägande. Den som styrs av Oskar.
Hon kan på sin höjd ha tänkt sig familicid för att hon värnar och mår så jättedåligt för barnens skull.
En stackars liten mamma. Men inte skulle hon nå därhän? Inte skulle väl hon sträcka sig så långt till att barnen mördas?
Nej, det beror givetvis på att Oskar kokade över...
Problemet är att man då - enligt förundersökningens resultat - gör förmildrande omskrivningar gällande en barnmördare.
Hon är formellt misstänkt för både planering och mord på sina döttrar ihop med sin man och inte ett förbannade dugg annat.
För det första begår kvinnor i stort sett aldrig familicid men däremot ibland filicid även om det har blivit ovanligare med kvinnliga förövare i takt med att det blivit svårare att få tag i lämpliga läkemedel (barbiturater) och psykvården blivit bättre.
Donald West, professor in criminology at the University of Cambridge, has studied murder-suicide during the 1940s and 50s, when women made up 40% of all perpetrators. The fall occurred in the late 60s, around the same time as the fall in suicide among women generally.
West puts it down to the fact that women have a tendency to go for more passive forms of killing, and there suddenly became fewer methods since barbiturates used as sleeping pills were withdrawn and domestic gas ceased to be toxic. In addition, therapeutic approaches to mental health gradually became more common.
När kvinnor mördar sina barn är det nästan alltid på grund av att de upplever att barnens framtidsutsikter har blivit förstörda. De dödar nästan aldrig någon annan vuxen.
When women kill - a scenario which accounts for just 5% of all murder-suicides - it is almost always because they feel their children's lives have been destroyed. "I have never heard of a case in this country where murder-suicide involved a woman killing another adult," says Dr Milroy. "It's always her children and that is because she feels complete despair for them."
Angående manliga mördare fann jag särskilt detta intressant - han kan uppleva att han, genom att ta sitt eget liv, odödliggör sig själv och barnen.
Avi Shmueli, a marital psychotherapist at London's Tavistock Marital Studies Institute, adds that some perpetrators suffer a "pathological sense of altruism", believing the killing to be an act of kindness. "A man might see himself as the lone protector of his children against a powerful and evil threat. A deranged mind may well identify the break-up of a family as just such a threat." The father might feel that he could, in some way, immortalise himself and his children - put them beyond harm and hurt - by dying himself, after taking their lives.
Angående det som jag och flera andra har fört fram angående sambandet med samhällsklass så verkar de intervjuade experterna hålla med om att familicid i arbetarklass sker av andra orsaker.
Dr Keith Ashcroft, an Edinburgh-based forensic psychologist, argues that, while familicide crosses socio-economic boundaries, it tends to be more prevalent in middle-class communities, or among people who have become very isolated for some reason. "If such a person feels that their whole world has collapsed - as in this case, where the father was unable to live with his children - they often keep it all in, unable to talk about it," he says. "The result can be an aggressive and extreme reaction to the situation.
Most working-class people, however, have access to greater support networks. Indeed, murder-suicide in working-class families tends to be as a result of a history of domestic violence or psychopathic behaviour.
Slutligen poängteras hur otroligt svårt det är att förutspå familicid eftersom specifika varningssignaler ofta saknas.
Jag tror att Hanna var förtvivlad kring barnens sjukdom och att hon hade tankar kring självmord och utökat självmord.
Men jag tror faktiskt inte att hon verkligen hade mördat barnen i slutändan om inte det hade varit för Oskar. Hon kan ha varit den som först uttalade tanken men jag tror aldrig hon hade kunnat genomföra det på egen hand.
Jag tycker att Oskar passar utmärkt in i bilden av mannen som har en slags revanschtanke - därför var det så viktigt att boken skulle testamenteras bort, därför var det så viktigt med hemsidan och momsskriften.
För att förtydliga så ser jag hur Hanna kan ha varit medskyldig i tanke och planering. När det kommer till själva morden är jag personligen helt övertygad om att Oskar genomförde dem. Jag tror att han, precis som det beskrivs i artikeln, höll allting inom sig tills det kokade över.
Därför tror jag också att en förälder tänkte på barnen - Hanna - och en person tänkte minst lika mycket på sig själv - Oskar.
Jag har kommit fram till något motsvarande. Jag är långt ifrån psykolog men det verkar logiskt.
Generellt sett så pratar kvinnor och män ofta olika språk. När en kvinna gråter o säger hon vill ta livet av sig så menar hon typ, lyssna, håll om mig, massera mina axlar. En man, behöver inte ens vara fyrkantig, tolkar i princip ordagrant vad som sägs. Lär sig med tiden om han är normal.
För det första begår kvinnor i stort sett aldrig familicid men däremot ibland filicid även om det har blivit ovanligare med kvinnliga förövare i takt med att det blivit svårare att få tag i lämpliga läkemedel (barbiturater) och psykvården blivit bättre.
Donald West, professor in criminology at the University of Cambridge, has studied murder-suicide during the 1940s and 50s, when women made up 40% of all perpetrators. The fall occurred in the late 60s, around the same time as the fall in suicide among women generally.
West puts it down to the fact that women have a tendency to go for more passive forms of killing, and there suddenly became fewer methods since barbiturates used as sleeping pills were withdrawn and domestic gas ceased to be toxic. In addition, therapeutic approaches to mental health gradually became more common.
När kvinnor mördar sina barn är det nästan alltid på grund av att de upplever att barnens framtidsutsikter har blivit förstörda. De dödar nästan aldrig någon annan vuxen.
When women kill - a scenario which accounts for just 5% of all murder-suicides - it is almost always because they feel their children's lives have been destroyed. "I have never heard of a case in this country where murder-suicide involved a woman killing another adult," says Dr Milroy. "It's always her children and that is because she feels complete despair for them."
Angående manliga mördare fann jag särskilt detta intressant - han kan uppleva att han, genom att ta sitt eget liv, odödliggör sig själv och barnen.
Avi Shmueli, a marital psychotherapist at London's Tavistock Marital Studies Institute, adds that some perpetrators suffer a "pathological sense of altruism", believing the killing to be an act of kindness. "A man might see himself as the lone protector of his children against a powerful and evil threat. A deranged mind may well identify the break-up of a family as just such a threat." The father might feel that he could, in some way, immortalise himself and his children - put them beyond harm and hurt - by dying himself, after taking their lives.
Angående det som jag och flera andra har fört fram angående sambandet med samhällsklass så verkar de intervjuade experterna hålla med om att familicid i arbetarklass sker av andra orsaker.
Dr Keith Ashcroft, an Edinburgh-based forensic psychologist, argues that, while familicide crosses socio-economic boundaries, it tends to be more prevalent in middle-class communities, or among people who have become very isolated for some reason. "If such a person feels that their whole world has collapsed - as in this case, where the father was unable to live with his children - they often keep it all in, unable to talk about it," he says. "The result can be an aggressive and extreme reaction to the situation.
Most working-class people, however, have access to greater support networks. Indeed, murder-suicide in working-class families tends to be as a result of a history of domestic violence or psychopathic behaviour.
Slutligen poängteras hur otroligt svårt det är att förutspå familicid eftersom specifika varningssignaler ofta saknas.
Jag tror att Hanna var förtvivlad kring barnens sjukdom och att hon hade tankar kring självmord och utökat självmord.
Men jag tror faktiskt inte att hon verkligen hade mördat barnen i slutändan om inte det hade varit för Oskar. Hon kan ha varit den som först uttalade tanken men jag tror aldrig hon hade kunnat genomföra det på egen hand.
Jag tycker att Oskar passar utmärkt in i bilden av mannen som har en slags revanschtanke - därför var det så viktigt att boken skulle testamenteras bort, därför var det så viktigt med hemsidan och momsskriften.
För att förtydliga så ser jag hur Hanna kan ha varit medskyldig i tanke och planering. När det kommer till själva morden är jag personligen helt övertygad om att Oskar genomförde dem. Jag tror att han, precis som det beskrivs i artikeln, höll allting inom sig tills det kokade över.
Därför tror jag också att en förälder tänkte på barnen - Hanna - och en person tänkte minst lika mycket på sig själv - Oskar.
Funderar ibland att båda trodde att de inte klarade av vardagen (som inkluderade topprestation på jobben för båda) utan den andra. Så man kunde inte gå skilda vägar - samt trodde ingen att den andra kunde klara av det själv - så att man kunde lämna - med livet i behåll eller genom att begå självmord. Så om H vore självmordsbenägen, så vill hon inte lämnar barnen med O. Hon trodde inte det var en möjlig lösning. Och om O var självmordsbenägen så trodde han inte att H klarade av detta själv. Jag tror i det avseende litade man inte på varandra - kanske med rätt - man klarade det jo inte ens tillsammans. Men allt annat hade varit bättre.
Det kan vara så att livet inte var meningsfullt när man inte kunde jobba för fullt, resa som man vill, gå kurs, ge kurs. Kanske det var en kamp vem som fick göra vad. Och det kan vara så att H krävde i samband med diagnosen mer från O på hemmabanan. Och han klarade inte av det.
Om folk klagar här att man tappar bort sig i konspirationer - detta fall är som gjort för konspirationer. Så mycket som är ovanligt och så mycket som hålls medveten dold. Hur kan man egentligen inte tappar sig i konspiration? När jag gick genom gamla inlägg så hittade jag igen historien om M och att hon fick sluta med gymnastiken när A blev sjuk. På något sätt snurrar ganska mycket kring barnens fritidsaktiviteter. Det är då det börjar bli synlig- innan hemundervisning.
Jag har kommit fram till något motsvarande. Jag är långt ifrån psykolog men det verkar logiskt.
Generellt sett så pratar kvinnor och män ofta olika språk. När en kvinna gråter o säger hon vill ta livet av sig så menar hon typ, lyssna, håll om mig, massera mina axlar. En man, behöver inte ens vara fyrkantig, tolkar i princip ordagrant vad som sägs. Lär sig med tiden om han är normal.
Om folk klagar här att man tappar bort sig i konspirationer - detta fall är som gjort för konspirationer. Så mycket som är ovanligt och så mycket som hålls medveten dold. Hur kan man egentligen inte tappar sig i konspiration? När jag gick genom gamla inlägg så hittade jag igen historien om M och att hon fick sluta med gymnastiken när A blev sjuk. På något sätt snurrar ganska mycket kring barnens fritidsaktiviteter. Det är då det börjar bli synlig- innan hemundervisning.
Jag klagar på att det fullständigt översvämmas av konspirationer. Det går finfint att inte tappa bort sig i konspirationer om man inte är lagd därhän och inte dras med av massan, sväljer irrationella påståenden eller vad det nu än rör sig om.
Konspirationer är aldrig av godo.
Det är markant skillnad att granska saker såtillvida det finns nån minsta saklig grund. Än har ingen levererat nåt som pekar åt detta håll på över ett år och det är vad som både ifrågasätts och efterlyses bland alla påståenden.
Det är däremot inte fallet i sig det beror på - det beror på personerna själva.
Det är mer given information än det överhuvudtaget behöver lämnas vid nedlagd Fu och det handlar om misstro när analyserna drar igång i en ny mordutredning - helt stick i stäv med vad förundersökningens resultat tillkännagett.
Ingen har hittills kommit med nåt annat än subjektivt tyckanden, påståenden och det är kärnan till vad som ifrågasätts versus resultat Fu.
__________________
Senast redigerad av develi 2019-01-23 kl. 19:50.
För det första begår kvinnor i stort sett aldrig familicid men däremot ibland filicid även om det har blivit ovanligare med kvinnliga förövare i takt med att det blivit svårare att få tag i lämpliga läkemedel (barbiturater) och psykvården blivit bättre.
Donald West, professor in criminology at the University of Cambridge, has studied murder-suicide during the 1940s and 50s, when women made up 40% of all perpetrators. The fall occurred in the late 60s, around the same time as the fall in suicide among women generally.
West puts it down to the fact that women have a tendency to go for more passive forms of killing, and there suddenly became fewer methods since barbiturates used as sleeping pills were withdrawn and domestic gas ceased to be toxic. In addition, therapeutic approaches to mental health gradually became more common.
När kvinnor mördar sina barn är det nästan alltid på grund av att de upplever att barnens framtidsutsikter har blivit förstörda. De dödar nästan aldrig någon annan vuxen.
When women kill - a scenario which accounts for just 5% of all murder-suicides - it is almost always because they feel their children's lives have been destroyed. "I have never heard of a case in this country where murder-suicide involved a woman killing another adult," says Dr Milroy. "It's always her children and that is because she feels complete despair for them."
Angående manliga mördare fann jag särskilt detta intressant - han kan uppleva att han, genom att ta sitt eget liv, odödliggör sig själv och barnen.
Avi Shmueli, a marital psychotherapist at London's Tavistock Marital Studies Institute, adds that some perpetrators suffer a "pathological sense of altruism", believing the killing to be an act of kindness. "A man might see himself as the lone protector of his children against a powerful and evil threat. A deranged mind may well identify the break-up of a family as just such a threat." The father might feel that he could, in some way, immortalise himself and his children - put them beyond harm and hurt - by dying himself, after taking their lives.
Angående det som jag och flera andra har fört fram angående sambandet med samhällsklass så verkar de intervjuade experterna hålla med om att familicid i arbetarklass sker av andra orsaker.
Dr Keith Ashcroft, an Edinburgh-based forensic psychologist, argues that, while familicide crosses socio-economic boundaries, it tends to be more prevalent in middle-class communities, or among people who have become very isolated for some reason. "If such a person feels that their whole world has collapsed - as in this case, where the father was unable to live with his children - they often keep it all in, unable to talk about it," he says. "The result can be an aggressive and extreme reaction to the situation.
Most working-class people, however, have access to greater support networks. Indeed, murder-suicide in working-class families tends to be as a result of a history of domestic violence or psychopathic behaviour.
Slutligen poängteras hur otroligt svårt det är att förutspå familicid eftersom specifika varningssignaler ofta saknas.
Jag tror att Hanna var förtvivlad kring barnens sjukdom och att hon hade tankar kring självmord och utökat självmord.
Men jag tror faktiskt inte att hon verkligen hade mördat barnen i slutändan om inte det hade varit för Oskar. Hon kan ha varit den som först uttalade tanken men jag tror aldrig hon hade kunnat genomföra det på egen hand.
Jag tycker att Oskar passar utmärkt in i bilden av mannen som har en slags revanschtanke - därför var det så viktigt att boken skulle testamenteras bort, därför var det så viktigt med hemsidan och momsskriften.
För att förtydliga så ser jag hur Hanna kan ha varit medskyldig i tanke och planering. När det kommer till själva morden är jag personligen helt övertygad om att Oskar genomförde dem. Jag tror att han, precis som det beskrivs i artikeln, höll allting inom sig tills det kokade över.
Därför tror jag också att en förälder tänkte på barnen - Hanna - och en person tänkte minst lika mycket på sig själv - Oskar.
Jag kan förstå att det är svårt att hitta forskning som överensstämmer med denna händelse, ett familiecide begått av två föräldrar, men att som du, godtyckligt välja och vraka av filicide- och familiecideforskning begått av en person, låter sig helt enkelt inte göras. Det är därför som dina slutsatser inte heller får någon logisk övergång från den forskning du hänvisar till. Teori och praktik går helt enkelt inte ihop. Det blir bara ett grundlöst tyckande om något som vi redan visste att du tyckte.
Jag kan förstå att det är svårt att hitta forskning som överensstämmer med denna händelse, ett familiecide begått av två föräldrar, men att som du, godtyckligt välja och vraka av filicide- och familiecideforskning begått av en person, låter sig helt enkelt inte göras. Det är därför som dina slutsatser inte heller får någon logisk övergång från den forskning du hänvisar till. Teori och praktik går helt enkelt inte ihop. Det blir bara ett grundlöst tyckande om något som vi redan visste att du tyckte.
Likt forskningsansats när det är som sämst. Utgår inte från en mer objektiv punkt utan har en förutfattad mening och söker aktivt sådant som ska förstärka den egna förutfattade åsikten.
Man låter således inte inflödande material ge svaret.
Att på bas av i stort sett ingenting gällande H, att fortsättningsvis egenmäktigt tolka O på det lilla som finns (handskriftsanalyser, foton, vissa tråddeltagares åsikter, överanalysera vissa ordval från chefen osv osv) är för min del rent vanvett vad det gäller bedömning av andra människor.
Att gissa, tro och fundera är en helt annan femma än att dra konkreta slutsatser och påstå att så är fallet. Det är även att sätta sig på höga hästar och inbilla sig att man har större förmåga än NFC, erfarna mordutredare med utbildning, krimtekniker, obducenter eller vad det än må vara som har full insyn i rättsfallet.
Den dagen nån levererar nåt som har bäring, som handlar om konkret sakfakta - ska jag lyssna på det som sägs. Hittills har ingen levererat annat än tyckande på bas av rent gungfly.
Det mesta för att tona ner H:s ansvarsfråga och peka ut O.
__________________
Senast redigerad av develi 2019-01-23 kl. 20:07.
Dessa möten har bevisligen skett. Men jag undrar dock om barnen varit med på mötena och/eller om de fått prata ensamma med lärare och övriga som deltog i mötena. Kanske hade de kunnat ge signaler om att allt inte stod rätt till i familjen om de upplevde det så? Men barns lojalitet med sina föräldrar kan vara benhård även då de mår dåligt över tillståndet i familjen. Det ska man inte glömma bort.
Ja, och hölls det några möten över huvud taget under höstterminen 2017, frånsett det som ägde rum i augusti med anledning av att även M skulle få heltidsundervisning i hemmet? Det finns inga uppgifter om möten efter augusti, under den sista terminen som barnen var i livet, i varje fall inga uppgifter som blivit kända i tråden.
Eftersom allt tycks ha krisat till sig under just hösten 2017, så borde det vara viktigt att kartlägga vad som hände - och vad som inte hände - under just den tidsperioden (augusti 2017- första veckan i januari1018). En sådan kartläggning har sannolikt gjorts också, under utredningen av fallet.
Perfekt! Där kom exakt det jag for efter. I den här händelsen bortses från gemensamt och i samråd och mannen pekas ut som den drivande, den barnamördande. Han påverkar Hannna, jajamensan.
Han kokar över.
Hanna är bara med i planerande på sin höjd. Hanna tänkte på barnen. Hanna har ingen revanchtanke. Hanna var förtvivlad över barnens situation.
Sen drar man fram statistik för att bekräfta det man påstår - det är så ovanligt att man kan bortse från förundersökningen och personal med full insyn och kompetens vad det beträffar resultat.
När det är familicid är det mer jämt fördelat:
Kvinnorna använder mer mjuka metoder:
De olika anledningarna till att barnen mördas är bl.a:
Du var då en jäkel på att hitta relevant information!
"– När det gäller både mord och grova våldsbrott dominerar männen nästan helt, men vid filicid är det i princip jämnt fördelat mellan mammor och pappor, säger Jonatan Hedlund."
"– Man kan väl säga att kvinnorna i allmänhet använder ett mjukare våld än männen.
Männen använder i högre utsträckning kniv eller trubbigt våld, medan mammorna oftare kväver med en kudde eller stryper det, säger Jonatan Hedlund."
"Barnet är allvarligt sjukt och föräldern upplever sig göra en välgärning genom att döda det.
Tragedin i Bjärred 9 januari i år tillhör just den här kategorin."
Alla tre påståenden viktiga för föreliggande ärende och i det tredje hänvisar man dessutom till Bjärred.
Det är så här teori får en logisk förankring till praktik.
Sen har ju artikeln också den lilla bonusen med sig att flera saker överensstämmer med de uppgifter som presenterades på pressträffen, vilket knappast gör varken artikeln eller pressträffen mindre trovärdig utan faktiskt precis tvärtom.