Citat:
Det handlar nog om att livet inte blev som föräldrarna tänkt sig. Detta handlar inte om barnen överhuvudtaget. Det är jag övertygad om. Moa fick hänga med i döden, trots att hon var mer eller mindre frisk, vilket jag kunnat läsa mig till. Att Agnes var sjuk ifrågasätter jag inte. Men föräldrarna fick tunnelseende och kunde enbart se att hon blev sämre och sämre. Att hon skulle kunna bli frisk, vilket några här säger att man kan bli, kunde de inte ens tänka sig. Nej jag ska förklara den stora skillnaden mellan våran syn på barnamorden klart och tydligt: Du tror att avskedsbrevet på ett ärligt sätt beskriver hur föräldrarna resonerat, jag ser avskedsbrevet med ursäkter som "egentlig mening" etc som medvetna lögner och ett sista försök att putsa fasaden. Därför ser jag dig som sympatisk mot föräldrarna och har inte missuppfattat något kring hur du resonerar. Om du ser mina och andras teorier som kalkonteorier så är det helt ok men som jag ser det så har du ännu inte lyckats förstå hur störda dessa barnamördare verkligen var och det ser inte ut som om du har någon verklig chans att förstå i framtiden heller. Låst i tankar och mallar som passar normala människor.
Och att som förälder då försöka se framåt, trösta och hjälpa, uppmuntra och ställa upp en längre tid framöver - det klarade dom inte. Jag misstänker att Hanna var djupt depressiv. I detta fick Oskar kämpa själv. I tre år. Han drogs med ner i skiten. De kunde inte se bortom horisonten. De tog hellre livet av sig och barnen än att kämpa och/eller söka hjälp. Mycket tragiskt.