Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

De kan inte haft mycket glädje av att se varandra, verkar det.

Då får man hoppas att familjemedlemmarnas thetaner var kloka nog att välja en kropp utan ME den här gången, annat vore årbiljondets dundertabbe, även i Sc-mått mätt.
Fast det finns kanske värre, Flashbacksskribent eller nåt?

Man kan ju undra om man får välja eller om det dras lott.

De fick vinstlotten, vi fick niten...

Håller med, har diskuterat snarlikt. Tankefel kognitivt och sjuka barn följer med föräldrarna vart de än flyttar. Det hjälper föga med enbart miljöombyte om det rör sig om om kognitiva förvrängningar eller djup depression. Stora förändringar som i krisen uppfattas som stabilitet (bostad, jobb) kan var den sista livsluften av normalitet.
....Eller den sort depression som de facto inte ens behöver vara medveten för personen själv beträffande det som kallas förträngd, leende, dold, maskerad, avvärjd, förnekad depression. På engelska smiling, concealed, covered. Även om det inte har egen dsm eller icd så är det känt som atypiskt.
Det kan röra sig om helt perfekta fasader utan nån spricka och Bam!... självmord. Eller fasader där det lyser igenom till viss del men som omgivningen inte finner oroväckande.
Klassiskt är att stånka på, förvisso stel mimik men leende - men en sorgsenhet i blicken. De här jobbar på relativt normalt tills de ränner rätt in i kaklet. De efterlämnar en förvånad, chockad omgivning.
Inte ovanligt att skämt, glättighet, humor döljer det hela - det beror på grundpersonligheten.
Fortsättningsvis har de ofta satt sina egna känslor åt sidan pga av annat.

Det finns förstås nästan ingen anledning att döda sina barn. Det skulle vara så extrema situationer att jag nästan förutsätter att en förälder i Sverige aldrig någonsin kommer att ställas inför dem.

De måste ha haft en konstig syn på vilka liv som är värda att leva. Jag kan inte föreställa mig någon annan förklaring till varför de här föräldrarna inte orkade det som så många andra föräldrar orkar. Ta hand om sina sjuka barn.

Somliga uppskattar dessutom människor med dolda depressioner. Många är inte så självhävdande, lyssnar, mjuka, väna... tycker om musik.. kanske Dylan..?
Studier har visat att människor som inte är deprimerade skattar sina olika egenskaper kring 6-7 i snitt på en skala 1-10, medan deprimerade hamnar på ett snitt på ungefär en femma. Deprimerade har alltså en mer realistisk självbild än normalstämda. Ganska sympatiska alltså, får människor som har behov av att känna sig lite förmer att må bra....

Jag tror absolut att det kan ha varit så i åtminstone Oskars fall (återigen vet jag ju inget om Hanna) att han hade en ganska väl dold depression.

(Måste dock säga att sajten du citerar har valt ett riktigt uselt exempel i Robin Williams vars problem med psykisk ohälsa och missbruk var välkända och som dessutom tydligen led av begynnande demens när han gick bort.)

Det är ett elände. Och är familjen disfunktionell så må barnen inte bättre av det. Medicinsk forskning har lyckats att bevisa detta. Även för familjer då barn är drabbat av ME. Och när en förälder inte mår bra så är tendensen att den andre inte mår bra större. Verkar kretsar mycket kring föräldrarna.

”Key Messages
Fatigue in a parent was significantly correlated with their own anxiety and depression, and with family functioning, but not with the adolescents' fatigue, anxiety, depression, or functioning.
Within a family, more anxiety and/or depression symptoms in one parent appeared to be related to more anxiety and/or depression symptoms in the other parent.
Parental distress was also related to poorer family functioning.
Family functioning, particularly reduced family strength and adaptability, and being overwhelmed by difficulties, reported by the mother, was associated with adolescent depression.
A family‐focused approach could address distress in the parent in addition to working with the adolescent.”

https://onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1111/cch.12626

Intressant att se hur föräldrar till barn med me hade det tidigare. Låter inte riktig bra det heller:

”Ten percent of mothers reported a past history of CFS, 22% a past history of depression, and 11% reported anxiety in the past.”

“One father had a past history of CFS, 12 (19%) had a past history of depression, and six (9.5%) had previously experienced anxiety.”

Och så det här:

”Mothers' and fathers' scores of family functioning (SCORE) on each of the three subscales were correlated with one another and with each other's scores, indicating that parents tended to have a fairly consistent view of family functioning (see Table 3)”.

Är familjen disfunktionell, så verkar föräldrarna vara överens kring det. Frågan är vilka lösningar som finns. ”A family focused approach” hade kanske verkligen hjälpt. Det som rektorn såg - en familj i kris.

Och föräldrar kan göra det hela värre än det är:

“When examining adolescent functioning, it is important to consider parental factors. Parents often play a primary role in determining when it is necessary to seek medical care and may set limitations on activities.9 Within pain literature, parent overprotective behavior and catastrophizing about their child’s symptoms are related to greater child impairment.9,10 “

https://journals.sagepub.com/doi/full/10.1177/0009922816644730

Gäller också för CF/OI och kan då också vara relevant för ME, tror jag.

Så föräldrars sätt att hantera sjukdomen har så klart påverkan på hur barnen mår. Hur man sätter gränser för vilka aktiviteter osv.

Föräldrar till fysiskt och psykiskt friska barn kan unna sig att göra många fel, vilket de också gör. Barn är generellt robusta mot sina föräldrars dumheter och när de blir bra trots våra misstag tar vi ofta åt oss äran av det.
Helt oförskyllt.

Den lyxen har inte föräldrar till fysiskt och psykiskt sjuka barn. De måste göra mer rätt, vara duktigare, klokare, strävsammare, ge mer avkall på egna behov än andra föräldrar. Ändå får de ofta inget att ta åt sig äran för, många gånger tyvärr tvärtom.
Helt oförskyllt.

Hanna och Oskar var inte bra föräldrar till sjuka barn, det säger dock ingenting om de hade varit tillräckligt bra föräldrar till friska barn. Sannolikt hade de det eftersom de flesta är det.

Klokt. Det måste förstås vara en fruktansvärd känsla, för den som lider av det.