Citat:
Ursprungligen postat av
VigosRos
En annan hade aldrig accepterat att bli behandlad som hon blivit. Man tappar ju fotfästet.
Nä, precis.
Det finns något i detta förnekande och accepterande av en abnorm situation som gör att man reagerar med förvåning över hur normalt hon verkar tycka allt är.
Det får mig att tro att hon också på ett eller annat sätt är utsatt för en slags "verklighet" som för henne verkar normal.
Jag är inte så säker på att hon är utsatt för våld på det sätt som man tänker att kvinnor kan vara i förhållanden med våld i nära relationer.
Men det finns mycket olika typer av förtryck. Det kan vara nedsättande skämt som får dig att känna dig utsatt, det kan vara sexuellt våld, det kan vara ekonomiskt våld. Sådant som inte visas utåt direkt när andra är med, kanske subtilt. Det har blivit en vardag, ett sätt att se på sig själv. Som något helt självklart och naturligt. Du tänker inte ens på det. Det har blivit en del av dig själv. Hur du ser på dig som person. Det är integrerat.
Hon borde nu, så fort som möjligt fortskrida med sin skilsmässa. Nu är ögonen på denna man. Sen, då kanske allt är för sent...