Citat:
Du har helt rätt.
Svenska journalister ska ju, åtminstone på pappret, kunna skriva bra texter och på så sätt ha åtminstone en talang som de teoretiskt sett kan tjäna pengar på inom den övriga arbetsmarknaden. I praktiken är dock i stort sett alla svenska journalisters texter totalt värdelösa, och deras skrivförmåga även den helt värdelös inom alla områden som inte är svensk s.k. "journalistik".
Svenska journalisters rapportering utmärker sig i första hand på grund av dess oerhört partiska, patetiska och skuldbeläggande ton - som väl är tänkt att få vita svenskar att tycka synd om snyftobjektet i artikeln. Rapporteringen är aldrig någonsin neutral och saklig, utan utmärker sig istället av poetiskt utsvävande beskrivningar och diskbänksrealistiska personskildringar. Det går inte bara att skriva att någon säger eller tycker något, utan precis allt måste lindas in i patetiska argument och känslor. Färger och miljöskildringar spelar av nån anledning en extremt stor roll, troligtvis som ett verktyg för att förmedla reporterns eget känsloläge på nåt vänster.
Jag har faktiskt läst så pass många såna här artiklar att jag kan hitta på en direkt, bara för att visa hur jag menar. Typ såhär brukar det låta:
Tänk er en lirare som ska försöka slå sig på copywriting eller teknisk dokumentation efter att under flera år enbart ha suttit och författat dessa texter!
Vi kan väl säga att jag är rätt säker på att alla arbetslösa journalister kommer att förbli just arbetslösa.
Svenska journalister ska ju, åtminstone på pappret, kunna skriva bra texter och på så sätt ha åtminstone en talang som de teoretiskt sett kan tjäna pengar på inom den övriga arbetsmarknaden. I praktiken är dock i stort sett alla svenska journalisters texter totalt värdelösa, och deras skrivförmåga även den helt värdelös inom alla områden som inte är svensk s.k. "journalistik".
Svenska journalisters rapportering utmärker sig i första hand på grund av dess oerhört partiska, patetiska och skuldbeläggande ton - som väl är tänkt att få vita svenskar att tycka synd om snyftobjektet i artikeln. Rapporteringen är aldrig någonsin neutral och saklig, utan utmärker sig istället av poetiskt utsvävande beskrivningar och diskbänksrealistiska personskildringar. Det går inte bara att skriva att någon säger eller tycker något, utan precis allt måste lindas in i patetiska argument och känslor. Färger och miljöskildringar spelar av nån anledning en extremt stor roll, troligtvis som ett verktyg för att förmedla reporterns eget känsloläge på nåt vänster.
Jag har faktiskt läst så pass många såna här artiklar att jag kan hitta på en direkt, bara för att visa hur jag menar. Typ såhär brukar det låta:
Tänk er en lirare som ska försöka slå sig på copywriting eller teknisk dokumentation efter att under flera år enbart ha suttit och författat dessa texter!
Vi kan väl säga att jag är rätt säker på att alla arbetslösa journalister kommer att förbli just arbetslösa.

De får alltid jobb. Tänk på att det är goda människor som skriver om flyktingar och om Bertil som skänker till flyktingar och tiggare och klagar på det hårda samhällsklimatet och våra stängda gränser.