Detta var sju år sedan och jag hade rätt nyligen blivit dumpad av mitt ex. Bodde ensam för första gången i hela mitt liv, pluggade på högskolan, festade rätt hårt och tyckte att livet lekte fett bra.
på ett community började jag snacka med en kille.
Han såg ok ut (lång, mörk, bruna ögon) och var fotograf = delar intresse.
Vidare verkade han rätt bra på att diskutera både stora och små ämnen, (politik, filosofi, nyheter osv) ett måste för min del.
Nice värre tyckte jag.
Han frågade om vi skulle träffas och visst, det kunde vi väl göra.
Kan berätta här att min typ av män är avslappnade både till attityd och klädstil. Snygga och stiliga, men avslappnade.
Killen jag mötte upp en fredag eftermiddag i slutet av februari var allt annat än avslappnad. Han hade de absolut tightaste byxor jag sett någon gång. Lägg sedan till ett par lår värdiga en ardennerhäst (MYCKET muskulösa). Det såg ut som att byxorna hade dödsångest i sina försök att inte spricka sönder av de där låren. Upptill hade han en tunn willy-wonka-kavaj som inte matchade något annat han bar. I februari. BRR.
Hans mörka rufsiga hår var egentligen mycket tunt och dessutom stelkammat med gele så det låg i konstiga ränder på huvudet med helt hårlösa glesa mellanrum. (Nej, han var inte flintig alls, bara tunnhårig). Helt fel frisyrval till hårtyp alltså.
Men wtf. Ögonen var fina och det buktade rätt bra i grenen på de übertajta brallorna så en fika kunde man väl orka med iaf?
Vi skulle promenera de 15 min in till stan från mitt område och halvvägs dit stannar han och drar in mig på en pizzeria med restaruangkomplex.
Han hade bokat bord på denna totalt ödelagda pizzeria.
Vi käkade pizza och jag fick absolut inte betala själv *hmpfr*
(Och nej, jag fick verkligen inte, han smög iväg och gjorde det när jag gick på toaletten efter halva middagen).
Jag känner NOLL kemi men tycker att han ju ändå anstränger sig lite. Han är ju inte elak eller korkad eller äcklig iaf.
Jag börjar prata om något lite mer djupt ämne... teodiseproblemet tror jag. Han verkar totalt vilse. Konstigt eftersom vi ändå pratat om detta på forumet.
Jag byter ämne och pratar om musik istället. Han är lika vilse då och jag ber honom nämna någon grupp han gillar. Dimmu Borgir säger han då. På forumet sa han att han gillade grunge och alternativ rock som jag. Ehrm.
Vi åt färdigt och jag föreslog en öl på stan. Klockan var ändå bara ca 18. Men nej, han ville hem sa han.
OK, vi gick tillbaka till mitt område eftersom hans buss ändå gick därifrån. Väl vid busshållplatsen säger han "men hem till dig menar jag ju".
Jaha... öhm... jaja, jag föreslår att vi kan se på TV.
Han undrar om vi inte kan hyra film, och jag berättar då att jag inte har någon dvd-spelare. Video då? Nej, jag har inte det heller. Om jag vill se nåt så fixar jag det på datorn.
Men ojdå, så fick man ju inte göra!!! På väg hem till mig passerar man ett on off.
Killen drar in där och KÖPER EN VIDEOSPELARE TILL MIG.
Haha.
Inte bara det att kan köper elektronik till en tjej han träffat för första gången för några timmar sen, han köper en videospelare i dvd-erans tid.
Jag förklarar för honom att detta är ett totalt onödigt köp och att jag inte på några villkors vis tänkte behålla den.
"Jaja, det blir nog bra lilla stumpan min" säger han då.
Känner man mig det minsta vet man att även om jag är liten här på jorden så var jag vid den tidpunkten absolut inte bekväm med att kallas "lilla stumpan".
Vi kommer hem och han meckar i en timme med att få videon att funka till min pensionerade TV. Han tar fram en kniv ur kökslådan och GRÖPER/TÄLJER ETT HÅL i väggdelen av min TV-bänk för att få ut sladden där.
Jag påpekar att det är MIN möbel han misshandlar och att han kunde väl dra sladden genom dörren på framsidan bak till tvn. Sladden räckte gott och väl och han skulle ändå ta med sig videon hem sen.
"Ja ojdå, så kunde man ju gjort... " Killen var uppriktigt så korkad.
Jag hade fått flera hintar på att IQ-nivån inte var speciellt hög hos den här karln så jag frågade hur det kom sig att han kunde snacka teodiseproblem över nätet men inte IRL. Han erkänner då att han googlat fram svar att skicka till mig.
Visste inte vad jag skulle svara, jag bara skrattade.
Han fick igång videofan och vi såg en film. Rätt bra film faktiskt. Det visar sig att han hade en videofilm med sig...? Har man det ofta på date? När man bestämt att man ska ta en fika på stan?
Jaja.
Jag inser ju att han verkligen inte är nåt för mig, bula i grenen eller inte, så jag säger att jag är trött och ska ut med polare i morgon så jag vill hinna sova ut i natt. Han vill inte gå. Han börjar larva sig.
Han börjar går runt i min etta som en bebis med blöja på sig ungefär, så där ostadigt och hjulbent och putande med rumpan. Sen säger han "oooj alarm", springer ut i hallen och lägger av världens brakskit.
"Men jag gick ju ut i hallen iaf" säger han, och kommer fram och KYSSER MIG.
Jag är helt paff och har för länge sedan låtit hobbyantropologen i mig ta över denna date. Detta var ju en studie i mänskligt beteende om något.
Det ena leder till det andra och jag genomför ett mercyfuck. Bulan höll vad den lovade iaf. Herre j*vlar vad välhängd han var.
Korkad men välhängd. En manlig bimbo med andra ord.
Han sov över. Frukost morgonen efter, tidig sådan för jag ville bli av med honom, så säger han att han ska gå och ringa ett samtal på toaletten...?
Han kommer tillbaka och säger följande:
"Jag ska till fjällen i påsk och nu när jag har flickvän kanske hon vill följa med".
"Jaha, har du flickvän? Men... Hur fan kunde du vara med mig då då?" frågar jag (noll tolerans för otrohet).
"Men lilla stumpan min, DU är ju min flickvän".
Av nån jävla anledning, jag hade väl tråkigt, gick jag med på att vara hans fl på prov. En resa till fjällen hägrade ju. (Nej, skämt och sido, jag ville veta vart detta skulle bära, nyfiken som man är).
Några veckor gick och jag störde mig på allt han gjorde. Han inte bara gick runt som en bebis ibland och tyckte han var kul, han pratade som en bebis också. Och när han inte hade något att säga sa han saker som "bajsboll" osv. Verkade oerhört besvärad av att ha det tyst och lugnt ibland.
Och han är så oerhört korkad. Han ska exempelvis sortera sina kort. (efter att han visat mig nakenbilder på sig själv och sitt ex tillsammans...) Han ska ändra ordningen på dem så att alla kort får omvänd ordning i högen.
Han tar det översta kortet och lägger det underst i högen, tar det näst översta och lägger det nu underst i högen. Jag förklarar för honom att när han gått hela varvet runt har bilderna exakt samma ordning som innan. Han vägrar tro mig. När han gjort på sitt sätt med hela högen, ca 300 foton, inser han att jag hade rätt. Jag får INTE visa honom hur han ska göra. Jag går iväg och fixar en macka i köket. 10 min senare ropar han på mig och vill ha hjälp med hur han ska göra med korten. Jag tar det översta kortet, lägger det i en egen hög på bordet, tar det näst översta och lägger det uppepå det första osv. IDIOT!
När jag berättade att jag funderade på att flytta till Uppsala för att fortsätta plugga där började han storgråta. Men han sa inget till mig (vi låg sked) utan hux flux får jag ett blött finger draget längs min överarm.
"Känner du det blöta? Det är mina tårar, du gör mig så ledsen när du ska flytta ifrån mig".
Ehrm...
Men sexet var klockrent... det var därför jag stannade.
Vi åker till fjällen.
Med oss har vi hans kollega + fru och barn.
Jag umgås mest med frugan på dagarna och kollegan på kvällarna. Frugan var trött och la sig tidigt, min "pojkvän" lika så.
När vi blivit avsläppta hemma hos honom efter resan hem från fjällen börjar han storgråta och anklagar mig för att vara tänd på hans kollega. Jag förklarar att jag har NOLL intresse av en medelålders gift pappa. Det tog hela natten att övertyga honom att jag inte ville ha hans kollega.
Jag får äntligen sova nån timme. Sen väcker han mig med frågan om vi ska flytta ihop. EH?
Jag fick nog. Sa åt honom att detta inte funkade, tog på mig ytterkläderna och åkte hem.
Innan jag hann stänga hans dörr säger han "det är för min kollegas skull va?"
Några veckor senare ringer han igen. Det börjar närma sig min födelsedag och han vill att vi ska fira den tillsammans. Jag har dock stora planer på att spendera dagen före min födelsedag på en brakfest i uppsala och avböjer vänligt men bestämt hans planer.
Han ringer och trackar mig hela festdagen i uppsala. jag stänger tillslut av telefonen.
Några dagar efter den festen ringer han igen och frågar om jag vill ha tillbaka mina kläder jag glömt hos honom. (en tröja och ett par trosor) Jag säger att ja, det vill jag ju (en ny favorittröja).
Vi bestämmer en tid då jag ska komma förbi och hämta dem.
När jag kommer dit säger han "jag ska bara lägga dina kläder i tvättmaskinen".
Jag säger att men wtf, varför det? jag kommer ju NU för att hämta dem som vi bestämt.
"Ja men jag tänkte att vi kunde ta en kopp kaffe medan vi väntar på att kläderna blir tvättade"
"Men jag har inte tid att vänta, jag har andra folk i bilen och jag ska iväg på annat så ge mig mina kläder nu så jag kan dra".
"Eh... nej, du kan inte få kläderna nu... de är inte... rena".
"Men vad gör det? Det är ju min egen smuts"
"Nej... dina trosor har jag haft under kudden när jag sovit, de är inte tvättade sen du hade dem sist (då har det gått ca 1,5 månad sen jag hade dem) och tröjan har jag haft... sex med... så den är det lite intorkat kladd på .