Citat:
Ursprungligen postat av
kusinvitamin65
Hur menar du? Är föräldrarna till barnvakten lärare och polischef?
Jag svarar dig och hoppas att Stehlitz återkommer: Ja, de var lärare och polischef. Fint ska det vara. Narcissister vill att deras avkomma endast ska umgås med "fint folk", någon som har minst lika hög rang. Att föräldrarna handplockade barnens kamrater eller "sällskapsdamer" är fantastiskt spännande. Som man gjorde för hundra år sedan. Jag tror att paret kände att de levde i fel tidsålder. De vill ha guvernant, sällskapsdamer och pianospel för döttrarna. Inte fritids, tv och att vem som helst skulle kunna influera de läraktiga barnen, vars framtid för högskolestudier redan var planerade på mellanstadiet genom att de viktigaste ämnena för högskolestudier valts ut.
Att kultur är bra för att motverka depression fattade inte familjen. Har kommit fram till att O inte var särdeles begåvad, en rätt dum akademiker, det finns många av hans sort. De har kommit långt på vilja, men det saknas det där sista; det gör att de försöker anpassa sig istället för att skapa något nytt. Som professor måste man ha den sista skruven, den saknade O. Han visste det, han var missnöjd med det. Han skulle aldrig nå sitt mål. Han skämdes. Han tog livet av fru och barn, och sig själv.
Han försökte återvinna släktens akademiska heder, den som tagit ett skutt över hans far.
Utnämningen av O till professor dröjde, därför att det var svårt att motivera beslutet. O hade kämpat länge för att nå toppen, men han var inte
duglig nog. Detta hade under hösten orsakat problem för O, han började sitta mer hemma och tappade motivationen för jobbet. Konferensen han skulle hålla i, där han var huvudperson, skulle bli en riktig läxa för universitetet, som inte utnämnt honom till professor, tänkte han troligen. De skulle resten av sina liv få lida för att de inte "adlat" honom, gett honom det erkännande han tyckte att han skulle ha. De skulle vara medskyldiga till att hans fru och barn dött, de skulle få se! Alla skulle få veta att O och familjen avlidit, de skulle förstå att de var
medskyldiga. Så tror jag att O tänkte. Hela konferensen skulle tystna, ALLA skulle få veta. Att mördandet ägde rum dagarna före konferensen var helt och hållet enligt plan, Os plan. H hade nog tänkt att det var en sista utväg, när de inte orkade mer. Därav kaoset i huset, som flera vittnat om.
Normala människor mördar inte sin familj. Tråden måste släppa sina referensramar. O var narcissist med psykopatiska drag. Annars hade han inte haft ihjäl sin familj, varken hjälpt till eller stöttat en självmordsbenägens idéer.
Hans galenskap korsade hustruns depressivitet. I stället för att stötta hustrun, fällde han henne och barnen med sin ständiga jakt på "högre erkännande". O var inte perfektionist dock, det syns på hans alster och hemsidor. Han var inte heller supersmart. Han var en alldaglig, misslyckad professors-wannabe. Han offrade sin familj för att han inte nådde hela vägen fram. Så knäpp var han.
Okej, adjö tråd igen.
Edit: O älskade inte sina barn (eller sig själv heller), men han var noga med att skriva det i sin skrift. Om någon skulle undra. Kan tycka synd om människor som inte kan känna något, då blir deras sanning om att de saknar livskvalitet faktiskt sann. För många är meningen med livet att känna och att uppleva. Annars är man död. Eller hur? H visste vad det var att känna, eftersom hon sökt hjälp för det. O förstod inte. Han sökte med ljus och lykta efter bot...