Citat:
Ursprungligen postat av
Stehlitz
Det sista stämmer att barnen inte alltid orkade träffa andra. Varken kamrater eller lärare som skulle hem och undervisa dem. Moa hade en vän som de avtalat skulle komma en dag per vecka. Det var Oskar och Hanna som hade frågat föräldrarna till det barnet om de tyckte att det var ok. Jag tror att det var när besöken började glesas ut. Tror. Det kanske inte var så roligt att komma hem till någon som var sjuk i sitt rum och inte hade något nytt kul att berätta. Däremot hade flickorna ofta kontakt med sina klasskamrater genom tex snappchat och instagram. Några av kamraterna har blivit förhörda av polis eftersom de hade kontakt med flickorna strax före polisen antog att töserna dog. Båda flickorna hade både egen mobiltelefon och surfplatta.
Tack för svar. Nej, jag tror inte heller att det är så lätt att upprätthålla goda kamratkontakter under de förhållanden som rådde.
Jag undrar vilka sorts barn som de hemundervisande lärarna mötte: var det djupt olyckliga barn? Var det barn som resignerat och funnit sig i sitt öde? Var det barn som var duktiga på att hålla masken och som agerade så som de ”borde” eller förväntades göra, det vill säga, de var artiga och nyfikna på lärandet ?