Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Tack för den här tiden Solglittret! Som du har kämpat i princip ensam!! Den här tråden handlar inte så mkt om Bjärred utan mer om vissa som sätter sig ovan och tillrättavisar andra. Mkt obehagligt och jag orkar inte ge mig in i det. Men du har orkat och det ska du ha cred för!!
Trodde väl aldrig att jag skulle hamna på fb en plats med så många rassar och kvinnohatare.
Men Bjärred drog mig hit. Jag delar många av dina pusselbitar och framförallt reagerar jag på att Agnes och Moa reduceras till barnen, några ägodelar. Dessutom är det helt otroligt hur annorlunda högutbildade mördare bedöms. När det gäller andra mördare är det inget tal om hänsyn till anhöriga och tänk om det varit en invandrarfamilj.!!
Det är nog inte här vi finner fler pusselbitar men med tiden kommer kanske berättelser i någon form. Agnes och Moa har satt sig i ens hjärta på något sätt. Det är så sorgligt och så orättvist.
Vi kommer aldrig glömma och det finns nog någon eller några därute som kände Agnes och Moa som kanske i framtiden vill berätta om deras historia❤️❤️

Du vidgår det mest uppenbara att det är privat angelägenhet som bör respekteras därefter villkorar du det med att det skall ske enligt din ,högst privata ,moral. Den egenmäktiga rätten besitter du inte

Det du pysslar med är snarast förtal och trakasserier av sörjande anhöriga vilket är ett lagbrott.

Nej, Solglittret har inte kämpat ensam. Alla som skrivit i tråden har tuffat på, var och en på sitt sätt. Alla har bidragit. Ingen är bättre än någon annan. Visst finns det kvinnohatare här och där, som gömmer sig bakom olika luddiga resonemang, men faktum kvarstår ändå:

Man kan misstänka att brottet begåtts av en person, utifrån de fakta som lämnats ut, men det finns ändå utrymme för, och som polisen kommit fram till, att brottet begåtts av två personer. Ett föräldrapar. En gemenskap. Mot barnen. Skulle det vara mindre obehagligt? Det tycker inte jag. Det. är ännu värre. Om man tänker efter, har ju polisen tillsammans med anhöriga, beslutat att lämna ut något som är helt oerhört: Att barnen var helt ensamma, utlämnade åt sina föräldrars godtycke/störningar/planering. Jag tycker att släkten ska hedras för att de orkade göra detta. De behöver all styrka de kan få från omgivningen, inte hat. Jag finner detta otroligt hemskt, att några kan få för sig att släkten ska få skäll för att de gjort vad väldigt få orkat med, avslöja detta hemska. Tar det igen: Båda föräldrarna agerade med list mot sina barn! Ta in det. Det är jobbigt.

Sedan försöker anhöriga att göra vad som är praktiskt möjligt. Informera alla som gång på gång kommer att undra vad som hänt och varför. De har åratal av sorgearbete framför sig. Det är omgivningens plikt att hjälpa dem, inte stjälpa.

Klart det är några som kommer att berätta i sinom tid. Tråddomptörer till trots.

På onsdag börjar vårterminen i Lomma skolor igen. Precis som vid förra terminsstarten saknas A o M.
Flickorna är mördade - strypta av sin egen pappa. Den vuxna människa som stod dom närmast - den som borde gett dom beskydd. Han svek flickorna och vad en människa borde stå för. Ynkligt, vidrigt.

Stackars barn

Jag har uppskattat alla er som står upp för barnen, men det har ju alla gjort, på olika sätt, endast undantagsvis har man anat någon barmhärtighetstänkande individ. Nu att det är dags att vända blad. Att skrika ut att det som hänt är vidrigt kan man göra i chock, men sen är det som att hälla in ett saltkar i ett blödande sår. Nu måste läkningsprocessen ta vid och utrymme finnas för att förstå vad som hände, om det går att göra det. Chockerande utrop tar kraft från det arbetet.

Tänker också på att de barn som finns i detta, alla kompisar och klasskamrater, knappast kan må bra om deras förebilder jobbar med förakt och avsky i all oändlighet. Man behöver resonera kring vad som är viktigt för att växa upp som en hel och stark individ. Där har avsky en marginell plats, det tar mycket kraft att hata, bestraffa, rent av manipulera för att öka på avskyn. Det gör en del utan att bekymra sig (inte du K).

När ett föräldrapar gör så här har man nått botten av svärta. Jag tillhör ändå dem som har utrymme för att acceptera andra tankar, men tillsvidare, är det vad som kommit fram. För att hypotesen ska bli möjlig måste man förstå att det som verkar så lätt, inte är det. Tre hittas döda, men i vilken ordning och varför? Där finns antagligen svaret på varför man så bestämt säger att det var ett gemensamt beslut och inte vill säga mer än så. Jag är tacksam för att ha blivit besparad ytterligare information om detta, men sipprar något ut i media är jag så klart intresserad av att läsa om det finns lite mer tanke bakom en sådan publicering. Den psykologiska aspekten m.m. Inte bara avsky...

Ja, att föräldrarna inte förstått sin handling senast när de reflekterat över sitt ansvar som föredömen även för omgivningens barn och familjer är högst anmärkningsvärt.

Ja, de tänkte knappast på att deras handling skulle skada hundratals andra barn. Tänker på alla barn vars föräldrar är ojämna i humöret, hotfulla, bestraffande, kräver full lydnad och insyn i barnens aktiviteter, eller inte bryr sig alls. Det obalanserade föräldraskapet, som tyvärr inte är helt ovanligt. Barn som växt upp i störda familjer har dock ingen referensram, så när läkare sätter en så provocerande diagnos som ME kan dessa små sköra barn med psykologisk växtvärk sättas på undantag. Föräldrarna går nu vidare, med "sjuka barn". Obefläckade.

Ska man fokusera på något är det att man får lov att ME-diagnosticera barn. Det är åt helvete enligt mig. Låt barnen växa upp först! Jag befarar att just möjligheten att sätta en ME-diagnos var det som sänkte familjen, utan den, hade familjen kanske tvingats in hos BUP lite djupare. Man hade börjat granska relationerna i familjen utan att nöja sig med att det var något fel på barnen. Jag tror att det var helt och hållet normala flickor, kanske hade någon möjligen en funktionsvariant som föräldrarna inte ville skulle komma fram.

Barn i störda familjer tenderar att vara ängsliga och sköra, men enligt skolan var det aldrig något problem med dem. Det var bara deras föräldrar som hade så allvarlig problem med döttrarna att de inte såg någon framtid.

Ska man fortsätta jaga något, så är det hur diagnoserna kom till. Just det som är svårast att komma åt. Journalister bör fortsätta granska detta, så att inte fler barn får en passande diagnos, enligt föräldrarnas behov. Skolplikten är ett viktigt skyddsnät för barn, även om det ibland kan vara i skolan som barn far illa. Att flickorna fick lida under sina korta liv är ju helt klarlagt. Det behöver man inte tala om mer, alla vet...

Tack för ett sansat inlägg. Det hedrar dig.

Herre gud va bra reflektioner du skrivit i senaste inläggen. Nu kan jag nästan tänka mig att fördjupa mig i narcissism.

Skämt åsido. Jag håller med dig, det är självklart en tragedi för anhöriga, de har ett tungt sorgearbete och för de flesta (om inte alla) är det barnen som man bekymrar sig för, inte föräldrarna. Att svartmåla anhöriga förekommer tyvärr på fb, andra gånger är det offret som ska förödmjukas - en tragisk företeelse.
Sen finns väl nån skev person som lutar sig mot barmhärtighetsprincipen, nån slags självpåtagen eutanasiversion där förståelsen blivit absurd.
Hur som haver - det är ett gemensamt beslut och frågan kvarstår vad som driver två personer att få en så extremt dyster syn på tillvaron. Varför allt hopp är borta, varför barnen inte får en chans.
Jag är tveksam till personlighetsstörningar däremot finns nån absurt syn på familjen som en sluten enhet och inte enskilda individer. På tal om eutanasi - underlättar det om man tycker detta är ok? De som värnar om eutanasi är givetvis inte potentiella mördare men i kombination med nåt annat skevt synsätt så förstärker det risken? Att döden ses som en lösning? Eskapism? Jag vet inte vad jag svamlar om men jag kanske får ordning på det framöver.

Anledningen till att det i praktiken ofta tar väldigt lång tid (ibland åratal) att få en ME-diagnos, har att göra med att många av symtomen är diffusa och kommer och går över tid, med bättre perioder emellanåt. Alla uppräknade symtom ur samtliga kategorier behöver heller inte vara uppfyllda, m.a.o är ME en svårdiagnosticerad sjukdom.
Och det är ju heller inte så att en läkare i första hand misstänker ME när en patient söker sig till mottagningen för svår trötthet, koncentrationssvårigheter och hjärtklappning. Vägen till att få en ME-diagnos är inte sällan lång och krokig, så även i de fall jag känner till.
Innan en diagnos som denna sätts måste givetvis allt annat som kan ge likartade symtom kunna uteslutas.

Patientföreningen för ME har en mycket svart syn på tillvaron. För några verkar diagnosen dessutom vara en förevändning för att inte ens försöka med KBT. Det är en terapiform som kan göra underverk för någon som inte klarar av de vardagliga saker som livet består av. Barn som inte är fria individer, utan helt beroende av föräldrarna, borde först läggas in för att säkerställa att det inte är något i familjen som orsakar tröttheten. Jag kan inte förstå att sjukvården anammat denna diagnos för barn, som varken är fria eller färdiga individer. Kanske inbillar sig diagnossättarna att barnen är fria i vårt samhälle, men det är inte så och kommer aldrig att vara så. För att få mat serverad, kläder köpta, en lugn dag, kan barn behöva anpassa sig oändligt mycket. Passar det inte galoschen kan en vuxen individ skilja sig. Vad kan ett barn göra, där kontakterna med omvärlden minimerats?

Dags att logga ut från tråden återigen.

Nej, det stämmer inte, det är symtomen som ska ha varat i minst 3 månader. Undersökningarna kan ta olika lång tid, beroende på patientbelastning, ev remisser etc. Det går inte att i förväg sia eller räkna ut hur lång tid samtliga undersökningar, tester och provtagningar kommer att ta.