Brott och straff av Fjodor Dostojevskij

Boken kom ut i fransk översättning 1884, när Strindberg bodde i Frankrike (han var hela livet starkt intresserad av vad som hände där, och läste och skrev franska flytande). Hemsöborna skrevs 1887, så visst, Strindberg kan mycket väl ha läst sin ryske kollega. Gravölet i Brott och straff är ett fruktansvärt roligt och samtidigt dramatiskt avsnitt, ett mästerstycke av precisa små överdrifter som lyfter det till en vinande grotesk.

Jag håller med om att det är en riktig topproman, en av de tio bästa romanerna i världsiitteraturen.

Senast jag läste den var på Rhodos sommaren 2011. Fem-sex dagars läsning på flyget, playan och i samband med sänggåendet. Trist semesterort (=Faliraki). Lysande bok.

Gav upp efter 400 sidor, av totalt 650 sidor ca. Det blev till slut för mig bara en jobbig, tung och oenagerande läsning. Kändes som att behöva bestiga Mount Everest när man jämt och ständigt återkom till Raskolnikovs ändlösa ältande. Känner mig samtidigt besviken på mig själv att jag inte lyckats ta mig igenom Brott och straff, men det säger något om hur ogärna jag ville läsa en bok när jag bara längtade efter att få den avslutad så att jag kunde påbörja böcker jag faktiskt hade lust att läsa.

Jag blir glad av att läsa Dostoyevsky. Väldigt underhållande att läsa om Raskolnikovs möte med undersökningsledare och deras indignerade samtal. och med kompisen Rasumichin och nästan alla scener och möten gillar jag. Det var en trivsam läsning för mig. Inte alls någonting plågsamt eller mödosamt som vilade över min lässtund med boken. Tycker du borde känna dig lite besviken faktiskt, Hur kan du inte känna något för staden st Petersburg?! Och jag tyckte synd om Raskolinkov även fast han var väldigt vresig mot alla. Jag gillade den mycket

Miljöerna och karaktärerna var väldigt väl beskrivna, vilket gjorde att jag verkligen fick en stark känsla för och levande bild framför mig av St. Petersburg anno sent 1800-tal. Vissa stycken fastnade jag för synnerligen, men det var Raskolnikovs eviga ältande desto längre historien fortgick som fick min läslust att försvinna. Men att Brott och straff är en välskriven bok i sin helhet kan ingen förneka.

Första gången jag tragglade igenom den, var på högstadiet. Jag förstod inte hur någon kunde skriva flera sidor, om att ligga i en säng å ha feber! Andra gången var jag 30, hade fått en son. Då kom den som en rak höger! Kunde inte sluta läsa. Världens bästa bok, som jag läst! Tvåa är nog Röde Orm.

Läste den första gången som förvirrad, arrogant 18-årig snorunge, övertygad om min egen förträfflighet och intelligens. Den kom som en nödvändig käftsmäll - jag kan inte med gott samvete säga att den förändrade mitt liv, men den bidrog nog till ett mer sunt förhållande till världen och en mer ödmjuk syn på mig själv.
10 år senare slog jag upp boken igen och läste den ännu en gång med stort nöje, nästan ännu mer än förra gången. Framförallt upptäckte jag att boken är faktiskt ganska rolig, trots det allvarliga temat och storyn.
Jag tycker att alla unga människor bör ta sig an Brott och Straff, första gången gärna mellan åldern 18-22.

Den är ju jätterolig! Idioten är också väldigt väldigt rolig. Bröderna Karamazov ska också vara rolig, men den har jag inte läst. Den är nästa Dostojevski jag ska läsa.

(såklart, de är mer än bara roliga böcker. Men humor är en tydlig ingridiens i hans böcker. Tillspetsad humor och överdrivna scener)

Den är alldeles för pretentiös i mitt tycke. Porträttet av Raskolnikov (som förefaller bipolär) är lysande, resten av boken är alldeles för utdragen och repetitiv.

Innan jag läste boken trodde jag att man skulle få följa Raskolnikov i fängelset betydligt mer än de få rader som presenterades. Då håller jag Greven av Montecristo som en klart mer fångande bok på ett snarlikt tema. Jag ger boken 3/5 i betyg.

Att jämföra Greven av Monte Cristo med Brott och Straff är orättvist. Slutet av Brott och Straff har mer att göra med att Raskolnikov accepterar sitt öde och tar ansvar för att han begått ett brutalt brott, han var inte oskyldig och utsatt för en komplott.

Hur motiverar du det orättvisa med jämförelsen? Jag begriper inte hur du resonerar på förhand.

Jag förstår inte din jämförelse. Raskolnikov begår en brutal gärning, Greven av Monte Cristo hamnar i fängelse och kommer över en större skatt och planerar sin hämnd. Jag ser inga likheter och Dostojevskijs bok handlar ju inte om tillvaron i fängelset eller hans upprättelse.